Svd berättar om jämställdhetsarbetet på Nicolaigården, en förskola i Stockholm. Kärnan i ojämställdheten handlar om den respons av omedelbar behovstillfredsställelse som pojkar i högra grad än flickor får. Den förväntan som därmed byggs upp hänger sedan med livet ut. Jag berättade i ett tidigare inlägg om den ojämställda vården och hur män i högre utsträckning än kvinnor passivt tar emot hjälp medan kvinnor förväntas ta ett större egenansvar.
En sådan skillnad i bemötande gagnar generellt män, men i vissa fall som i sjukvårdsexemplet gagnar det ingen. Hur gynnas män? Jo, genom att ett grundlägande självförtroende byggs upp som innebär att en tro på att världen böjer sig efter ens vilja blir en naturlig trosföreställning. Och hör och häpna världen böjer sig faktiskt!!
Flickor lär sig att allt hänger på dem själva, vilket kan leda till att man tar ett orimligt stort ansvar och upplever en osund stress. Men hör också och häpna ibland krävs det att man tar ett stort ansvar.
Exakt hur balansen ska kalibreras är förstås svårt att veta, men att denna justering bör ske inom varje individ och inte mellan könen borde vara en självklarhet.
Därför är det väldigt positivt med förskola som medvetandegör skillnader i behandling av pojkar och flickor och som aktivt jobbar för att utjämna dessa skillnader.
Sedan tror jag också det är bra om man kan jobba med att göra könsrollerna suddiga och frigöra människan från roll till individ. Så länge man inte tappar fokus på fundamentat; makt, ansvar, självtillit och uppmärksamhet.
Andra bloggar intressant om: förskolan, jämställdhet, könsroller
Jämställdhet – En Utopi?
Det s.k. genussystemet (också kallat könsmaktsordningen) är en teori som under senare år inte bara etablerat sig inom feministiska kretsar och letat sig in i de politiska finrummen på Rosenbad, utan även appliceras inom vetenskapliga sammanhang runtom på svenska universitet. Kort sammanfattat säger teorin att samhället genomsyras av ett ”genussystem” som inbegriper en ordningsstruktur av kön, där män är systematiskt överordnade kvinnor (Hirdman, 1998). Den manliga dominansen påstås utgöra basen för alla ordningar i samhället, exv ekonomiska, sociala och politiska ordningar. Teorin vilar på två fundamentala hypoteser:
1. Dikotomin, dvs. isärhållandets tabu: kvinnligt och manligt får inte blandas.
2. Hierarkin: mannen är norm och sätts därmed ekvivalent med människan.
Så långt är allt väl. Ingen kan väl förneka det faktum att flertalet ministrar är män, att män tjänar generellt sett mer än kvinnor och att pojkar får mer uppmärksamhet än flickor i klassrummen? Problemet med teorin är att den inte explicit ger någon förklaring till varför genussystemet existerar. Istället har den dominerande förklaringen blivit att det är genom uppfostran och via media som genussystemet etableras hos barn och unga. Konkreta exempel är rosa flickrum och blåa pojkrum, dockor till flickor och actionfigurer till pojkar. Kort sagt, listan kan göras lång. Genussystemet förs alltså vidare från generation till generation och därmed är genus en social konstruktion. Men någonstans måste genussystemet ha börjat. Frågan är var och hur?
Om man öppnar ögonen och tittar på forskningsfält utanför genusvetenskapen så har man mycket att hämta från exv. neurobiologin. Till exempel så har professor Melissa Hines vid City College i London visat vetenskapligt att flickors lek beroende av den mängd testosteron de utsatts för i livmodern under moderns graviditet (Hines, 2002). Därmed är det inte sagt att sociala faktorer inte spelar någon roll, men att medfödda faktorer är en del av förklaringen. Samma påverkan hos pojkar kan inte observeras eftersom de redan har så pass hög egen testosteronproduktion att moderns inverkan är negligerbar. Dessa observationer styrks även av Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Göteborgs Universitet. Hon har påvisat skillnader i hjärnans utveckling mellan mäns och kvinnor är inducerade av testosteron. Bl a har det visat sig att nyfödda, som inte ännu hunnit påverkas av sociala faktorer, reagerar olika på stimuli från omgivningen mellan könen. Dessa skillnader visar sig senare på så vis att kvinnor i snitt har bättre koordination och verbal förmåga, medan män i snitt är bättre på abstrakt tänkande. Vidare återfinner man fler genier, men också fler ”idioter” bland män än bland kvinnor. Det finns alltså vetenskapliga bevis för att det existerar medfödda skillnader mellan könen, och att testosteron spelar en viktig roll för hjärnans utveckling mellan män och kvinnor. Frågan är om detta verkligen leder till skillnader i beteende senare i livet?
Det är allmänt känt att pojkar får mer uppmärksamhet i klassrummet än flickor, oftare räcker upp handen och uppvisar ett generellt sett mer dominant beteende. Detta har kunnat förklaras genom högre testosteronnivåer (Mazur et al.,1998). Även inom etologin har man i laboratorieförsök kunnat påvisa en direkt koppling mellan dominant beteende och testosteron. Exempelvis har tester med möss visat att möss som injicerats manligt könshormon beter sig mer dominant gentemot andra möss i konkurrensen om en vattenkälla i form av frekventare och längre besök vid denna. De tar med andra ord för sig mera.
Den så kallade utmaningshypotesen (eng. ”challenge hypothesis”) inom biologin ger ytterligare ett perspektiv på testosteronets inverkan på beteendet. Den formulerades ursprungligen som förklaringsmodell till varför aggressiviteten hos monogama fåglar ökar under parningssäsongen, och man fann att ”utmaningar” i miljön, t ex parningsvilliga honor, höjde testosteronhalten hos de hanliga fåglarna och därmed gjorde de mer territoriella och aggressiva i kampen om honorna (Wingfield et al., 1990). När parningssäsongen sedan var över minskade fåglarnas aggressiva beteende som ett resultat av minskad testosteronproduktion. Förklaringen anses vara att aggressivt beteende har negativ inverkan på omhändertagandet av avkomman. En meta-analys av tidigare forskning där hypotesen appliceras på människor har verifierats genom att testosteronhalten hos män stiger vid exv sexuell aktivitet och idrottsprestationer. Testosteronhalten har även visat sig vara signifikant lägre hos fäder än hos män utan barn (Archer, 1990).
Av ovanstående diskussion kan man dra slutsatsen att testosteronet inverkar på tre sätt. I det första fallet har påverkan skett redan innan födseln genom att det gett upphov till permanenta förändringar på hjärnan. Vidare är testosteronpåverkan hög under två stadier under en mans livscykel, nämligen strax efter födseln och under puberteten. I kombination med ökad testosteronproduktion vid ”utmaningar” så kan mäns relativt sett mer dominanta beteende förklaras genom en över livscykeln genomsnittligt högre testosteronnivå. Av detta följer hypotesen att testosteron leder till att män i snitt kämpar hårdare, tar åt sig mer och använder mer ”radikala” medel för att uppnå ett mål än kvinnor. Mönstret går igen överallt i samhället: pojkar räcker oftare upp handen i klassrummet (som diskuteras tidigare), män använder i större utsträckning våld och tar sig på det hela taget lättare fram i samhället, trots generellt sämre skolbetyg och studieförmåga. Med den högre testosteronhalt kommer också ett ökat riskbeteende som i snitt resulterar i en lägre förväntad medellivslängd hos män genom för tidig död orsakad av exempelvis bilolyckor osv.
Hur kommer det sig då att ”gamla gubbar” med låg testosteronhalt så totalt dominerar i bolagsstyrelser och ministerposter? Med största sannolikhet beror detta på att de genom sitt dominanta beteende under tiden byggt upp sociala skyddsbarriärer i form av nätverk som feminister så gärna kallar ”gubbvälden”. Den slutliga frågan är vad som är ”rättvisa” medel för att uppnå ett jämställt samhälle? Är det att förbjuda de sociala strukturer som dominanta män strävsamt byggt upp under sina liv? Eller är det att eliminera den medfödda konkurrensfördel som män har gentemot kvinnor? Svaret är inte enkelt, men sak är dock säker: total jämställdhet i form av millimeterrättvisa kommer aldrig att kunna uppnås med medel som vi normalt sett betraktar som humana. Det är tråkiga nyheter för dem som hävdar att människor föds som en ”tom tavla” och att kön enbart är en social konstruktion. Surt, som räven sade om rönnbären.