Faror med jämställdhetsdagis?

Svd uppmärksammar att det nu är tio år sedan Tittmyrans dagis drog i gång sitt jämställdhetsdagis. De intervjuar några ungdomar ur den första kullen av barn som fick genuspedagogiken sig till livs och resonerar kring hur det påverkat dem. Jag delar en hel del av bloggen Vilket liv syn på hur viktigt detta är:

”Det är klart att det är viktigt med fokus på jämställdhet inom förskolan – att man tar av sig sina rosafärgade glasögon och faktiskt ser hur det ser ut. Okej, jag vet att det inte alltid är en vacker syn men det innebär inte att man bara kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det regnar.Jämställdhetsdagis är hur viktigt som helst! Det är obegripligt att stat och kommun inte har det här på sin dagordning – när de ändå ska jobba med jämställdhetsfrågor. Det är ju alltid lättast att börja från grunden istället för att börja fostra vuxna människor i den viktiga jämställdhetsfrågan.”

Jag håller med om att det är lättast att börja med unga människor, men är inte riktigt säker på att det är det som är grunden och att det är det som ger bäst effekt. Grunden är nog inte den värld man fostras i utan den värld man fostras till. Vuxenvärlden som förebild är manifest stark.

Så här säger en av de intervjuad pojkarna:

”– Men en sak som nog kommer från jämställdhetsdagiset är att jag inte fördömer folk som bryter mot könsmönstren. Jag skulle till exempel aldrig döma en kille som ville bli dagislärare, säger han.”

Bra att han inte fördömer, men det är fortfarande en självklarhet att dagislärare är ett kvinnoyrke!

Jämställdhetsdagis och genuspedagogik är bra – jättebra! Men det är inte förrän vi förändrar strukturerna i samhället som vi kommer att ta det där avgörande klivet. En fara med jämställdhetsdagis skulle alltså kunna vara att vi förlorar fokus på världen utanför dagisväggarna.

En annan fara är att man snöar in på den kompensatoriska genuspedagogiken, vilken snarare bygger på fördomar än bekämpar dem. Pedagogiken måste handla om att förfina personalens bemötande av flickor och pojkar och se var och ens indviduella behov. Alla tror att man möter indviduella behov. Ett genus perspektivs syfte är att få personalen att inse att de faktiskt inte gör det. För det gör de inte! Bara en liten förflugen kommentar som ”Oj har din tröja gått sönder, då får du säga till mamma att hon lagar den” förstärker en livsvärld som inte behvöer förstärkas. En kompensatorisk pedagogik måste handla om att utmana varje individ till att få en starkare självbild och större kunskap om sig sjäv och sina möjligheter. Att könsrollerna är starka betyder att det i praktiken kan bli frågan om kompensatorisk uppdelning mellan könen. Bara inte detta är en oreflekterad utgångspunkt utan resultatet av ett faktiskt behov.

Andra bloggar intressant om: jämställdhet, genuspedagogik, dagis