Jag har liksom bloggen Lagen säger varit lite fundersam kring det här med samtyckeskrav. Spontant förefaller det ju en smula oromantiskt att först behöva diskutera saken eller kanske till och med som Iakttagaren sarkastiskt uttrycker det fylla i en samtyckesblankett. Och om man inte fyllt i en sådan vidimerad blankett hur kan man då i efterhand skydda sig från att inte bli anklagad för vårldtäkt.
Beatrice Ask är också ute svänger i detta område i dagens Svd när hon börjar prata om svårigheter med bevisning
Men precis som Lagen säger så är det:
”..fortfarande enligt svensk rätt inte den som åtalas som måste bevisa att den är oskyldig utan åklagaren som måste bevisa att du är skyldig. Om jag uppfattar detta rätt innebär det att åklagaren måste bevisa att samtyckte inte förelåg.”
Lagen säger konstaterar också att vi andra brott så tar vi förgivet att samtycker krävs och att motsatsen inte behöver bevisas. Om jag tar din bil utan att du samtycker kallas det stöld även om du inte uttryckligen meddelat mig att jag inte får ta den. Våldtäkt som är ett mycket allvarligare brott borde inte behandlas annorlunda.
Att skriva lag handlar inte i första hand om en bedömning av bevisläget utan om vilka signaler vi vill sända. Bloggen guero skriver bra om detta:
”Om sexualbrottslagstifningen trycker pa vikten av att den som tanker sig ha samlag med en annan – maste ta ansvar for att han/hon har uppfattat att den andre ger samtycke- sa ar det ju bra. et ger en tydlig signal om var ansvaret ligger innan man lagger sig.”
I och för sig kan man tycka det är trist att sådana övertydliga signaler ska behöva sändas. Men så ser det tyvärr ut i dagens samhälle. Vi måste vara kristallklara på att ett Nej alltid är ett Nej.
Andra bloggar intressant om: våldtäkter, samtycke
Juridiskt krav på samtycke förändrar ingenting i våldtäktsproblematiken. Istället för att, som nu, offret hävdar att hon ( eller, i undantagsfall, han ) sagt nej, förövaren säger att han inte hört eller uppfatat ett nej får vi en situation där offret menar sig inte ha sagt ja och förövaren påstår att samtycke hade givits.
”Att skriva lag handlar inte i första hand om en bedömning av bevisläget utan om vilka signaler vi vill sända”…Vad sänder en sådan här lagförändring för signal, om man nu ser lagstiftning som en övning i kommunikation?
Främst sänder den, enligt min syn, en signal om att våra politiker hellre lägger utrednings- och juridiska resurser på att spela för galleriet än att arbeta för att lösa de verkliga problemen.
”…ett Nej alltid är ett Nej” – varför inte prova på att uttrycka det som en sann samtyckesförespråkare borde:
”…ett ‘Inte ja’ alltid är ett ‘Inte ja’”
Se, visst blev det mycket bättre så?
Jag kan desvärre inte ge en lösning på den här, mycket allvarliga, problematiken, men skall vi kommunicera ett ställningstagande till landets potentiella våldtäktsmän och deras blivande offer sker det bättre med opinionsbildning än via förändringar i lagtexten som inte har några som helst praktiska konsekvenser.
Håller med om du formulerar det hela mer ”logiskt”!!
Sedan tror jag att en ändring av lagen i sig är en viktig faktor i opinionsbildningen. Jag är verkligen inte för att man ska in och peta i lagar bara för saken skull. När det gäller brottsbalken tror jag dock det förhåller sig annorlunda. Det är inte oväsentligt att göra betydelseglidningar där. Det får praktiska konsekvenser skulle jag vilja hävda i alla fall på sikt. Barnagan brukar tas som ett exempel i sammanhanget.
Vänligen,
Joakim Hörsing
Hur står det till?
Det är väl en väldig skillnad på handlingar som tillgrepp/stöld eller rånbrott och sexuell samvaro!
INGEN samtycker väl till de tre första handlingarna, men det faktiskt så att det finns kvinnor somn vill ha sex…..
Konstigt, va?
Män kan inte våldtas sa man på 70-talet. Har man väl erektion så vill man, eller?
Synd att det inte finns en lika klockren indikator på kvinnors vilja.
Då återstårbara det skrivna kontraktet.
Vart tog romantiken vägen?
Nja, fast ska du vara konsekvent får du ju formulera de tre exemplen utan brottetikett. Ingen samtycker väl till våldtäkt?
Ett exempel skulle ju vara att du får nycklarna till en kompis lägenhet. Behöver han uttryckligen säga att du inte får ta hem var du känner för? Nej, däremot måste han uttryckligen samtycka till vad du får ta, annars kallas det stöld. På samma sätt måste man samtycka till att ha sex anser jag.
Vänligen,
Joakim Hörsing
Ånej…
Bara för att du har tillträde till lägenheten innebär det inte att du får avlägsna saker därifrån.
Däremot kan du inte dömas för inbrott om du befinner dig i lägenheten (om nu bröderna Grip skulle ringa på).
Bara för att du fått ett samtycke till sex, innebär det inte att du kan ta bilnycklar och bilen när du lämnar kvinnans lägenhet, om du förstår vad jag menar.
Mvh
Nja, en samtyckeslagstiftning kommer bara att göra det ännu viktigare att smula sönder brottsoffrets trovärdighet, och det cementerar bara frågeställningar om uppförande, inställning och sinnesstämning. Kan du inte se det själv? En situation i en rättssal där försvarsadvokaten ska gå på frågan om samtycket öppnar ju upp för att svärta ner brottsoffret för att minimera skadan av vittnesmålet.
Jag känner mig inte helt inläst på debatten, så jag kanske missar poängen, men jag tror att jag delvis ser frågan lite annorlunda. Det är ju inte nödvändigt (idag) att ett nej består av ett verbalt ”nej”. Och jag antar att ett ja inte behöver bestå av ett ”ja”. Ett klart nej är inte ett ja, och ett klart ja är inte ett nej, så i sådana lägen borde det inte vara någon skillnad på modellerna. Eller? Men däremot om någon är väldigt passiv så blir det en skillnad. Och i fallet med någon som både gör nej-saker och ja-saker? Låt oss säga först säger ”ja” och sedan försöker slita sig loss.
Tja.
Men om någon stulit din bil så finns väl bevis för att den är stulen. Eller?
Jag har nu läst ett antal bloggar i ämnet samtyckesrekvisit. Det förefaller som att man antingen måste ljuga eller vara okunnig för att ansluta sig till Diesen-duons floskler.
I rättsfallet 1988 s. 40 uttaler HD följande:
”I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt. ”
Samtyckesrekvisitet gäller alltså redan!! Varför då införa det?
Men sanningen är att Diesen-duons och deras anhängare professor Leijonhufvuds verkliga mål är att kasta om bevisbödan! Detta kan måhända anses populistiskt och medföra poäng hos radikalfeminister. Men aldrig förenas med de krav som följer av Artikel 6 Europakonventionen!! De som förespråkar Diesen-duons linjer ansluter sig sålunda till en linje som propagerar för folkrättsbrott.