Detta faktum slås fast i en rapport från Skolverket. 49%!!
Den upprördhet man eventuellt känner inför denna information beror i hög grad på hur man ser på relationen mellan Behörighet och God Kvalitetet. Som vanligt gäller förstås att man måste betrakta det på aggregerad nivå – de finns lärargeni som är superduktiga alldeles oavsett utbildning. Och tyvärr existerar motsatsen också…individer som aldrig någonsin kommer att bli duktiga pedagoger – alldeles oavsett högskolepoäng. Generellt sätt skulle jag dock våga drista mig till att hävda att lärarutbildningen ökar oddsen för ett gott pedagogiskt ledarskap.
Det som också måste utredas är vilken betydelse den utbildningsnivå på vilken man undervisar har. Är det allvarligare med obehöriga lärare i lågstadiet än på gymnasiet? Här kan man nog resonera utifrån två linjer:
- Gymnasieskolan är mer beroende av lärare med teoretiska kunskaper. Ansvaret för att tillgodogöra sig undervisningen vilar i hög grad på eleven själv. Alltså borde kravet på behörighet vara större i gymnasiet.
- Eftersom kravet på eleven att självständigt inhämta kunskap är så stort i gymnasiet är det andra saker som blir viktigare, t. ex att ha lärare med goda kontakter med det övriga samhället(i ekonomi med näringslivet, i språk med ett hemland etc), lärare som är uppdaterade på sitt område(i praktiska ämnen). I grundskolan gäller det tvärtom att ha de allra bästa pedagogerna för att skapa själva grunden för lärandet. Alltså borde behörigheten vara viktigare i de lägre åldrarna. Kulturbloggen argumentera lite åt detta håll.
Det finns ett antal antagande/frågeställningar/faktorer som spelar stor roll i hur man kommer ut i frågan:
- Synen på skillnade mellan praktiskt respektive teoretiskt inriktade utbildningar. Svaret blir kanske olika om man med gymnasieskola tänker sig Natur eller Bygg?
- Hur väl man tror att skolledningens pedaggoiska ledarskap funger och i vilken utsträckning lärarna får en kontinuerlig kompetensutveckling.
- I vilken utsträckning man tror att pedagogisk skicklighet är talangburet snarare än något man kan lära sig.
- Vilken uppfattning man har på kvaliteten på lärarutbildningen.
- Hur man ser på lärarbristen och vilka strategier man tror kan lösa den
- Några fler saker som jag tappade bort för ögonblicket.
Oavsett vad man kommer fram till i de ovanstående resonemanget måste man ändå ställa sig en fråga om vad själva systemet med fristående skolor spelar för roll i sammanhanget.
En blogg som kommenterar rapporten är Ann-Marie Ekström:
”De som startar en friskola och vill överleva i konkurrensen borde verkligen vara angelägen om att ha behöriga lärare. I längden kommer säkert de skolor som inte upprätthåller god kvalité att försvinna.”
Hon ger uttryck för den allmänborgliga förhoppningen om att konkurrens leder till kvalitet. Jag menar att i alla fall när det gäller frågan om lärarbehörighet så leder ett ökat antal friskolor till att andelen behöriga minskar. Dels för att en överkapacitet leder till lärarbrist i sig, men också för att trögheter i uppstarter och nedläggningar/minskninar och ökningar i elevunderlag kräver en mer flexibel personalstyrka med en hög andel obehöriga.
Jag tänker inte i detta inlägg tala i klartext om vad jag tycker. Slutsatserna lämnar jag till er!
Andra bloggar intressant om: skolverket, skolan, gymnasieskolan, friskolor, fristående skolor
Jag håller med Palle,låt skolorna legitimera sina lärare,barnskötare osv.Man lär sig inte ”Pedagogik och metodik”,det är en medfödd talang. Det är grunden för kunskap!!!!
Ni får lära sig av Sovietisk lärare som hade bästa kunskap och metoder i hela världen!!! Idag, Skolverket räknar deras diplom som ”toa papper” ,när de har inte den heller : Jag föreslår att med detta diplom man kan erbjuda jobb som kvalicerad,högutbildad barnskötare ,istället att vara utsatta av arbetsmarknaden!!!!!
Ett förlegat skråtänkande som kan förbigås med tydliga instruktioner till de pedagogiska ledarna. Bortsett från ett mycket litet fåtal av de sk ”behöriga” lärarna så hör man ingen lovorda ”peddan”.
Ämneskunskap IN – Flum ut
Nationella kunskapstest in – Flum ut