Är man för evigt dömd om man begått ett mord, även om det skett i unga år? Beror den eventuellt eviga fördömelsen på att man har egenskaper kopplade till det faktum att man begått mord som är omöjliga att sudda ut?
Aftonbladet skriver om en man som dömdes för mord år 2000 och som nu sju år senare är villkorligt frigiven och studerar till läkare på Karolinska. Några saker är självklara, nämligen att han i lagens mening är frigiven och i stort sätt avtjänat sitt straff.
KI’s rektor konstaterar enligt Aftonbladet följande:
”Harriet Wallberg-Henriksson säger att hon inte skulle vilja att hennes barn vårdades av någon som är morddömd.
– Nej. Jag är ju läkare själv, det handlar om att man måste känna tillit.”
Den tidigare dömde studenten säger i stor visdom att samhället knappast skulle fungera om vi kände till allas bakgrund. Jag har själv som politiker träffat läkare som gett uttryck för värderingar och åsikter som knappast varit förtroendeingivande.
Rimligen är det just det som det handlar om värderingar, egenskaper som empati etc. Vi tror antagligen inte att mannen i fråga med läkarrocken på kommer att mörda små barn utan det som rektorn för KI ger uttryck för är att man i och med att man begått ett så grivt brott som mord saknar vissa kvalifikationer. Är det så?
Jag vet inte riktigt, men menar att lämplighet för ett visst yrke måste testas i sig och inte utifrån en persons historia. Är empati viktigt får man utveckla metoder som kan sålla agnar utan inlevelsefömåga från det goda vetet. Och detta bör nog också göras kontinuerligt. Personlighetsdrag som cynism, slentrianism etc är oftast något som växer fram med åren och äör egenskaper som är nog så bekymersamma för ett kvalitativt utfört arbete.
Jag vet som sagt inte riktigt om man måste sakna empati för att begå mord, men särskilt troligt är det väl inte att det förhåller sig på så sätt. Människor blir lätt offer för ett sammanhangs logik och kanske bär vi alla en mördare inom oss. Det gäller bara att dra i rätt trådar… Vad tror ni?
Andra bloggar intressant om: mord, mördare, empati, lämplighet
Jag håller med dig fullt ut. Själv blir jag nästan lite rädd för denne Harriet Wallberg-Henriksson då hon indirekt säger att människor inte kan förändras. Detta i sig tycker jag visar att man inte kan ha tillit till henne.
Jag är mer intresserad av hur han klarade intagningsintervjun, för det verkar som om det genomfördes en sådan, vilket det görs på en del läkarlinjer.
Hur ljuger man bort sju år?
Att ljuga borde ju dock vara ett av de kriterierna som gör honom olämplig.
Men har det inte skett en intervju så får han väl fortsätta. Bättre det än att han fortsätter med brottslighet.
Det problemet jag har med det hela är att hur kan man få komma ut efter 7år, efter att man släckt livet för en människa. Detta är för mig helt obegripligt. Jag tycker genom att mörda sagt upp sina rättigheter i ett samhälle.
Kanske är min uppfattning målad av det faktum att min bror mördades med 13 knivhugg för 8år sedan. Hur kan man då komma ut efter 7 år, det är ju som att spotta oss anhöriga i ansiktet känns det som. Varför skall en mördare få komma ut och ha ett liv när han tog en så stor av våra när han mördade min bror? Varför ska en mördare få leva fritt i samhället medans vi får besöka en gravplats? Varför får en mördare få skaffa familj då han mördat en familj med sina gärningar?
I första bloggen så anser personen att om man drar i rätt trådar så skulle vi alla kunna vara mördare, jag tror inte det. Däremot så skulle nog många ta livet av nån i andra aspekter såsom självförsvar mm.
Tomas skrev, bättre läkarutbildning än att han fortsätter med brottslighet. Sant förvisso, men vad gör han ute efter 7år? Vad är 7år, inte mycket, medans andra familjer som mist anhöriga pga mördare får leva med sorg resten av sina liv.
Jag säger, mördare skall sitta inne, dom skall inte ha några rättigheter då dom redan förbrukat den rättighet som dom mördade personenrna hade, LIVET.
Det behöver heller inte kosta så mycket som det gör idag, bröd och vatten kostar inte speciellt mycket.
En sån kille borde för det första få livstid.
Vill han sen jobba inom sjukvården så finns det möjlighet att jobba som städare i nån kulvert kanske. Eller varför inte sjukvårdsbiträde på långvården, där han verkligen får pröva på att ta hand om andra människor. Han verkar ju vara en handfast kille.
Jag tycker att han har gjort sitt. Har man tagit sig rätten att ta en annan människas liv, så har man samtidigt förverkat sin egen rätt att leva.
”Skolan fick reda på mannens bakgrund via två anonyma brev. Skolledningen övervägde då att låta stänga av honom.
Men vare sig domen eller det faktum att mannen utelämnat fakta i sin personbeskrivning ansågs utgöra tillräcklig grund.
- Vi har ingen rätt att stänga av någon för att han eller hon suttit i fängelse, säger rektor Harriet Wallberg-Henriksson till Dagens Nyheter”
Om man sitter i fängelse för stöld eller bedrägeri,låt gå.
Men det här handlar om MORD, och det går inte att göra ogjortäven om man sitter 100 år i fängelse,eller i det här fallet, endast 7 år.
Hur han dessutom kan komma in på LÄKARlinjen är för mig fullkomligt obegripligt.
Han mördade, nu ska han vårda?!
Ibland förstår jag mig inte alls på det här landet.
Hej!
Jag tycker personligen inte att han borde få arbeta som läkare. Visst kan en människa sona sina brott och bättra sig och visst finns det läkare som man kan tycka är obegripligt. Ett annat jobb tycker jag är helt okej, men inte just läkare, där chansen at begå nya brott är stora samtidigt som man lätt kan sopa dessa spår under mattan.
Dock vill jag inte ha en läkare som varit mördare eller våldtäktsman, detta bevisar att de verkligen är kapabla att begå brott.
De finns så många andra månniskor i vårt sammhälle utan ett brottsregister, de tycker jag mer förtjänar en plats på läkarprogrammet!
Jag läser själv till läkare och med tanke på de möjligheter till missgynnande av sin ställning/befogenheter, tillgång till läkemedel med flera situationer tycker jag det är hEEEEEEELT JÄVLA sjukt att han läser till läkare. Han är helt klart olämplig på vilken plats som helst i samhället, där man kan påverka andras liv och tillstånd genom/bakom sin yrkesroll.
Dessutom är det HEEEEEELT JÄLVA sjukt att han, efter att ha tagit någons liv (”hatbrott”) kommer ut efter 7 år!?!?!?!??! Är det inte vansinnigt?
Kanske skulle ni som tycker att han sonat sitt brott få en tankeställare om ni kände till vem mannen var. Han är en av landets mest beryktade nynazister och är synnerligen manipulativ och vältalig, INTE en människa någon skulle vilja bli behandlad av kan jag lova!
Det jag gör i mitt inlägg är att jag för ett principiellt resonemang. Vem denne person är och vem han eventuellt har lyckats dupera känner jag inte till? Likaså har jag ingen uppfattning om huruvida han borde ha suttit längre i fängelse eller fått ett längre fängelsestraff.
Frågan jag ställer: är man alltid och för all framtid diskvalificerad från vissa arbeten på grund av att man begått ett mord? Inte utifrån moraliska skäl utan för att man inte är lämplig?
Diskussionsfrågor som några kommentatorer redan är lite inne och sniffar på:
-Är 7 år tillräckligt efter att ha mördat någon?
-Skall ett fängelsestraff skydda samhället från en individ, hämnas de anhöriga, verka avskräckande på övriga befolkningen eller försöka rehabilitera den dömde så vi inte mister ännu ett liv i samhället?
-är avsaknad av empati och andra egenskaper så djupt rotade (kanske tom medfödda?) att de inte går att förändra?
Persomligen tror jag på rehabilitering men förstår de psykologiska effekterna av att de andra aspekterna.
För övrigt så är det väl så att om personen i fråga skulle vilja ta livet av nån igen så ger inte läkarrollen särskilda perks. Med ett jobb på vattenverket skulle en förgiftning av tusentals säkert gå att ordna..
Är det förresten ingen mer än jag som kommer att tänka på Hjalmar söderbergs fantastiska roman ‘Doktor Glas’?
Hur kan en man som har blivit dömd för mord få komma ut efter den korta tiden och sen kunna få bli läkare?
Är helt sjukt att svenska folket kan tillåta sådant att ske, har du blivit dömd för ett så passt grovt brott som mord ska man man inte komma ut från fängelset över huvud taget!
För att kunna mörda en annan människa så måste det vara ett fel i huvudet på den personen och det kan man ej bota genom rehabilitering enligt mig utan fängelse i livstid är enda sättet att bli av med sådant folk.
Som lärare på Karolinska är jag berörd och upprörd.
Vilket samhälle får vi om ett brott aldrig kan sonas, om en dom innebär att man för alltid är kategoriserad som farlig, lögnare, i avsaknad av empati, hatisk och omöjlig att förändra?
Det blir gränsdragningsproblem om bara vissa brott ska kvalificera till evig fördömelse. Är det beslut som vi vill ska fattas av rektorer och tjänstemän på våra universitet? Vi har säkert ett antal studenter som är dömda för stölder och narkotikabrott också. Ska de få gå kvar?
Vi utbildar dessutom inte människor till läkare som belöning för gott leverne och för att hållit sig utanför straffregistret. Uppdraget ligger i att utbilda läkare för samhällets behov. Dessa testas grundligen vad gäller beteende, empati och patientbemötande. Visst kan kontrollsystemet manipuleras men det är långsökt att tro att någon underkastar sig 6 års hårda studier för att kunna plåga och döda människor som just läkare. Det finns antagligen snabbare och enklare sätt att uppnå ett sådant syfte.
Jag tror också att en bättre rehabilitering än en 6 årig utbildning i empati och omvårdnad i en studentgrupp som präglas av tolerans och medmänsklighet är svår hitta för någon dömd till hatbrott.
Sedan respekterar jag givetvis människors behov av känslan av trygghet i vården men tyvärr tror jag inte införandet av krav på straffrihet för läkarlegitimation ökar tryggheten. Igen, ska gränsen dras vid mord, hatbrott, narkotikabrott för 1, 3, 5 eller 10 år sedan. Vem ska avgöra detta?
Och om det nu skulle vara så att vi är oföränderliga – en gång empatiska, alltid empatiska – vi som inte begått några mord hittills kommer heller aldrig att göra det. Vem är det då som ska begå de 100-200 mord som kommer inträffa nästa år? Bara tidigare mördare…?
Läraren!
Mycket kloka tankar och välfunna ord du framför.
Det var ungefär de aspekterna jag avsåg med mitt inlägg.
Vänligen,
Joakim Hörsing
Joakim Horsing, du talar om principiella resonemang, och frågar dig om man ska vara evigt fördömd för att man har begått ett mord. Nu är det inte så enkelt att resonera rent principiellt om en enskild individ. Man måste se till det individuella fallet. Om du inte känner till vem det handlar om, och vilket mord han faktiskt begick, kan du enkelt ta reda på det vid det här laget med hjälp av google. Då får du se att det rör sig om en person som planerade sitt mord i åtminstone en månad i förväg. Det var alltså inget förhastat han gjorde. Vad gäller evig fördömmelse, han blev villkorligt frisläppt från fängelset i våras. Det är inte särskilt många månader han har varit fri nu och visat vad han går för. Under fängelsetiden förberedde han dessutom en rymning så sent som 2005. Det är helt enkelt inte frågan om vilken dussinmördare som helst. Det gör det så svårt att i det här fallet resonera efter vackra principer om att man är ren så snart som man har suttit av sin tid i fängelset.
Möjligt att man kan se annorlunda på saken om några år. Frågan är väl vad en läkarutbildning skulle vara värd för honom. Han måste ju få läkarlegitimation också. Det kan bli svårare. Läkaren och obducenten, som misstänktes för styckmord, fick sina legitimationer indragna, trots att de aldrig dömdes för det mordet, och det fortfarande råder högst delade meningar om huruvida de verkligen är skyldiga. Hur ska då en bevisad mördare kunna få en läkarlegitimation?
Kan bara hålla med Läraren (vid KI)!
Alldeles oavsett om den här dömde studenten genomför sin utbildning eller ej så har han visat genom att kunna ta sig så långt att han i alla fall inte är direkt olämplig för yrket. Jag har nämligen större förtroende för europas största medicinska universitet än vad jag har för kvällstidningarnas hetsjakter!
Skulle han genomföra sin utbildning så har hela samhället vunnit på det ur ekonomisk synvinkel…forutom möjligtvis han själv då. Att någon som kämpar sig genom 6 års studier skulle begå något dumt efteråt är helt helt orimligt!
Kanske kan det här bli en solskenshistoria i slutändan? Dock är det svagt av KI att inte backa upp sin student mer, rektorn gav ett svagt och vekt intryck. Hon borde ha stått upp för ett medicinskt universitets främsta värdegrund – nämligen att människor kan bli bättre!
[...] Joakim Hörsing ifrågasätter DN:s logik: Människor blir lätt offer för ett sammanhangs logik och kanske bär vi alla en mördare inom oss. [...]
Ute efter sju år för MORD och får sedan arbeta som läkare!!!!!!!?????? Hoppas vid gud att jag inte hamnar hos honom som patient.Ja,Sverige är fantastiskt! Lura skatteverket på ett större belopp och du får garanterat minst sex års fängelse.Skall man inte ha empati i vårdande yrken?Eller mördade han någon under ett rus av droger?I så fall är han ännu mer olämplig!!Jag har sagt det många gånger tidigare och säger det igen.SVENSKA RÄTTSSYSTEMET ÄR ÅT H…..E INKOMPETENT.I mitt nästa liv vill jag ha samma jobb som vår justitieminister.Då kan jag räkna mina pengar jag lurat av alla dumma skattebetalare.Det bästa är ändå att jag blir helt befriad från ansvar.
Måste hoppa in här även om det var länge sen det var 2007
men att en sådan Persson tilåts utbilda sig till Läkre är obegripligt och inte alls lämpligt.
För det första hans ”bakgrund”
För det andra kan man inte riktigt veta om hans ev framtida gärningar och har han då Läkar utbildning så KAN vad som hällst hända.
För har man gjort det en gång så finns det en viss risk för att man få ett återfall.