Lever Landsbygden?

Denna eller en snarlik fråga ställde Aftonbladet på sin webbdebattsida och fick sin mejlkorg översvämmad.  Svaret blev väl att nog finns det liv, men också en viss vrede där ute på “vischan”. Känslor av att vara förfördelad och icke-prioriterad blandas med kämparglöd och innovationsanda. Här är en röst:

“Vi är en bygd med 329 invånare som sakta men säkert ökar invånarantalet. Bygden heter Tived och ligger i Laxå kommun och i Örebro Län. Tiveds Utvecklingsgrupp (TUG) har jobbat med en mängd möjliga och omöjliga frågor genom åren. En del har vi lyckats med, en del slag har vi förlorat, en del fortsätter vi med. Vår byskola som vi kämpat för i 30 år fick vi ge upp 2004. Vi köpte då skolan av kommunen och hyr ut en del av den till kommunen så vi åtminstonde fick behålla vårat dagis. /Madeleine Larsson Ordförande Tiveds Utvecklingsgrupp”

Andra berättar exempelvis om hur man byggt ut ett eget fiberoptiknät.

Någonstans tror jag att detta både är tjusningen med landsbygden och själva dess förutsättning. Vill man bo på landsbygden och ha traditionell välfärd är villkoren:

• Uppfinningsrikedom
• Handlingskraft
• Eget ansvar
• Samarbete
• Känsla av samhörighet

Givetvis kan man inte heller räkna med att åtnjuta alla stadens fördelar.

En i hög utsträckning självförsörjande landsbygd är naturligtivs något positivt och värt att sträva efter.

Andra bloggar intressant om: landsbygd, landsbygdsutveckling

 

Jag har placerat min blogg på bloggkartan.se