Några spridda tankar om tillväxt och miljö

kopplingDet är tämligen uppenbart att vi måste förändra sättet på vilket vi lever för att skapa ett samhälle som är hållbart och värnar miljön. I korthet handlar det om att få fram en ekonomi och en livsstil som är betydligt mer resurssnål än den vi har idag. Ekonomin måste således krympa vilket förstås är oerhört främmande för en ekonomi som bygger på ständig tillväxt. I teroin kan man förstås frikoppla ekonomin från resursutnyttjandet men i praktiken har vi i alla fall inte hittills sett några tecken som tyder på att den drömmen är en realistisk sådan. Som ett minimum bör vi nog ur försiktighetssynpunkt inte ha en sådan frikoppling som ett antagande. Vi som är mer franka kan helt enkelt avfärda det som nonsens.

Den stora frågan är hur vi ska genomföra den förändringen. Jag tror inte att vi kommer att lyckas genom ren viljestyrka, mänskligheten fungerar inte på så sätt att vi kollektivt kan inse den oerhörda betydelsen av en omställning och hålla fast vid något slags åtgärdsprogram som löper över generationer. För att vara helt krass ska vi vara glada om vi inte omvänt under en sådan lång tidsperiod startar ett eller annat omfattande krig i syfte att ha ihjäl varandra.  Kommande klimatkriser kommer visserligen tvinga oss till sådana ansatser, men inte ens ganska påtagliga hot tror jag kommer kunna förändra oss om det inte sker utifrån en positiv utgångspunkt, snarare än som en uppoffring.

Jag tror vi måste hitta sätt att på ett intelligent och värdigt sätt manipulera oss själva till att ändra värderingar långsiktigt. Vi måste succesivt börja bry oss mer om varandra och våra gemensamma angelägenheter än våra privata bestyr och domäner. Målbilden för de allra flesta är idag att skapa sig ett litet kungarike av

Strävan efter lyx

Strävan efter lyx

materiellt välstånd, snarare än att bidra till att samhället fungerar så bra som möjligt för så många som möjligt. Samtidigt har kvaliteten i välfärdstjänsterna ökat dramatiskt och parallellt kraven på samhället som något som är utanför en själv och det egna ansvaret.

Dessa två utvecklingslinjer, fokus på privat materiellt välstånd och kravet på det offentliga åtagandet, är i grunden oförenliga annat än i en extrem(utopisk) tillväxtekonomi. Problemet är dels att vi inte kan ha en sådan ekonomi av hållbarhetsskäl och dels att vi de facto inte har haft det på väldigt länge. Ett symptom på detta är bland annat att skattetrycket i kommunerna nu ökar och att de höga arbetslöshetssiffrorna biter sig kvar. Så alldeles oavsett vår ambition att skapa ett hållbart samhälle har vi konflikter inbyggda i ekonomin som innebär bekymmer på lite sikt.

Lika bra kanske att försöka börja från grunden utan att för den skull rasera hela bygget, vilket förstås bildligt är omöjligt men även överfört väldigt svårt. I teorin är det så lätt att beskriva vad som ska göras men i praktiken vet vi att det är svårt att förutsäga hur människor kommer att reagera och i den mån vi kan det så får det en inte att ta glädjeskutt. Vi behöver krympa ekonomin och det materiella välståndet utan att människor förtvivlar och samhället stagnerar och rent av bliramish kaotiskt. Frågan är också vilka ”vi” är? Det ”vi” som vi har rådighet över är ju Sverige och dess befolkning. Är det möjligt att börja i ett land bara? Att bli absolut fattig är en sak men att bli det relativt är ju betydligt värre. Ensam i hela världen blir man ju som en slags sekt, Amishfolket light.

Samtidigt, någon måste ju börja och om det är svårt att tänka sig att dra igång ett sådant projekt nationellt så ter det sig ju löjeväckande otroligt att något sådant kan samordnas globalt. Nyckeln ligger i att varje förändring genuint ska uppfattas som att livet och samhället blivit kvalitativt bättre. Det får aldrig handla om uppoffring och därför kan förändringen bara ske långsamt. Åtminstone till och börja med. Det måste också finnas stödjande politiska idéer som man kan driva internationellt. För om det är så att vi i exempelvis Sverige uppfattar det som att vi faktiskt fått det bättre fast vi rent köpkraftsmässigt halkat efter så är det ett mindre problem och om vi dessutom betraktas som ett föredöme kan det ge upphov till stolthet.

Ok, dags att börja bli en smula mer konkret, vad behövs göras?

  1. Vi behöver understödja förslag och idéer som stödjer människor i att prioritera gemensamma intressen.
  2. Vi måste hitta sätt att långsamt minska den sammanlagda köpkraften i samhället.
  3. Vi måste sätta en långsiktig vision om att minimera det svenska ekologiska fotavtrycket och sjösätta ett systematiskt program för att nå dit.
  4. Utifrån detta måste vi arbeta fram en sysselsättningspolitik som gör att alla som kan och vill arbeta också ska få göra det.

Och här några exempel på vad som kan verka i den riktningen:

–         Stärkt lokal- och regional demokrati med fler verktyg att finansiera verksamheter. Inkomstskatten är trubbig och otillräcklig.

–         Succesivt sänkt normalarbetstid

–         Rättvis handel

–         Stöd till kooperativ, samfälligheter, kollektivboende, alternativa ekonomiska sammanslutningar

Några förutsättningar:

–         Det samhälle som växer fram måste vara ett samhälle där klyftorna minskar.

–         Det måste finnas en bred politisk överenskommelse om de grova dragen i förändringsarbetet men det kan råda stor variation vad gäller takt och medel.

Det är svårt att känna sig särskilt optimistisk att denna beskrivna förändring kan komma att ens påbörjas. Få delar ens analysen över att det inte går att frikoppla miljöpåverkan och storleken på ekonomin. Vissa ser inte ens miljö- och klimatfrågan som ett problem av akut karaktär, även om man förstås sällan öppet ventilerar den åsikten. Samtidigt finns det många som har en klar övertro på vad politiska åtgärder kan få för effekt och ibland drar helt fel slutsatser; bara vi förbjuder vinst i välfärden, bara den offentliga sektorn tillåts expandera, bara vi höjer skatten på fossila bränslen med 1000% eller sänker arbetstiden till sextimmar gärna med bibehållen lön…, eller inför medborgarlön m.m, så ordar det nog sig. Framförallt underskattas svårigheten med att överge tillväxtekonomin. Tillväxt är fullständigt manifest i civilisationen och understödjs kraftfullt av den mänskliga naturen.

Visionen av omställning och dess inkorporering i hela samhället är därför avgörande om vi ska ha en minsta chans att inte bara införa hållbarhet utan uthålligt över lång tid hålla fast vid ett sådant förhållningssätt. För att detta ska komma igång kravs politiskt ledarskap.Nu.

Relaterad media: Svd, DN

Krav, press och stress

Känner mig tämligen oinspierad idag. Detta samtidigt som jag har precis hur mycket att göra som helst. Framförallt jobbrelaterat, men även i form av en del privata projekt som står och stampar och pockar på uppmärksamhet. I detta läge återvänder jag alltså till denna totalat avsomnade blogg för att liksom beskriva eländet.

Jag borde verkligen också börja blogga igen. Detta är så mycket som är osagt från min sida. Inte minst om den infekterade diskussionen om vinster i välfärden, dels som avgränsat fenomen, men kanske också och framförallt som en del i den större synen på samhället. Jag skulle vilja skriva lite mer utförligt om detta. Pröva och kanske ompröva mitt tidigare lokala- och regionala perspektiv – descentraliseringstanken. Vi får se.

Jag skulle också vilja börja skriva om ekonomi, arbetsmarknads och näringslivsfrågor. Om den nödvändiga men helt omöjliga tillväxtekonomin och hur man kan lösa den gordiska knuten som detta dilemma utgör. Det gäller att samla kraft för det.

Just nu går rätt mycket energi åt till att träna fysiskt, inte minst löpning. Tänker att det i slutändan ska ge mer energi än det tar. Har haft några rejäla sjukdomsperioder i vår men nu verkar det bli bättre med träningsfrekvensen. Jag springer blodomloppet, 10 km på torsdag i nästa vecka. Och därefter har jag ungefär ett lopp inplanerat varje månad fram till jul. Alla på ca milen.

Läser i SvD idag en betraktelse av Anna Lagerblad om optimeringen av våra kroppar, där förstås träning är en viktig del. Jag är lite kluven till denna strävan efter perfektion. Det är både människans största problem i ett nötskal, samtidigt som det är det som nästan definierar mänskligt liv. Det är en klockren parallell till den nödvändiga men omöjliga tillväxten. Eller egentligen mer träffande så är tillväxtproblemet det kollektiva utfallet av just denna egenskap i den mänskliga naturen. Ständig förbättring, ständig produktivitetsökning, snabbare och bättre. Precis som vi stressas mentalt stressas planeten av konsekvenserna av den ökade ekonomiska aktiviteten.

Min kluvenhet på den inviduella nivån handlar om tror jag att den mänskliga organismen är en smula mer tålig för stressen än planeten, dock givetvis med stora individuella variationer! Den dag du inte pressar dig en smula mer såväl fysiskt(genom träning etc), som psykiskt(utsätter dig för prövande situationer), som intellekturellt(lär dig nya saker, ex ett nytt språk), så stagnerar du och går ett allt snabbare sönderfall till mötes.

Min kluvenhet är reell. Jag tycker synsättet är problematiskt även på individnivå. Det måste finnas andra saker som också är värdeskapande än just denna indealiserade form av utveckling. Mognad, vila, betraktelse och förnöjdhet. När det gäller den kollektiva nivån har vi faktiskt inget val, vi måste hitta andra saker som är värdeskapande än ständig ökad produktivitet. Annars kommer förr eller senare ett ohållbart resursutnyttjande att bita oss i svansen. Så svanslös apa vi är!

Nåväl, för ögonblicket är jag ganska mycket inne i förbättringsekorrhjulet. Målet fysiskt är att klara av en marathon 2015 under 4 timmar och en halvmarathon, förmodligen göteborgsvaret, 2014 under 2 timmar. Mitt mål för i år är att klara milen på cirka 55 minuter. Jag har en hel del intellektuella mål också , men dessa håller jag nog för mig själv.

Fokus för några veckor framåt är helt och hållet jobbrelaterat och handlar om att ta fram en rödgrön budget i landstinget i Östergötland.

Det var ju ganska trevligt att skriva av sig lite. Man kan behöva det ibland och kanske blir det en sysselsättning som blir mer frekvent återkommande än brukligt här på min blogg.

Andra bloggar intressant om: träning, tillväxt, marathon

Feber, elände och drömmar om att få springa

Jag har nu varit sjuk i feber, hosta och halsont i en vecka. En hel vecka! Känner hur vinterns träning långsamt rinner ut ur kroppen, alla kilometer i benen liksom sipprar ut och tillbaka till den snöbetäckta asfalten runt Ekholmen. Kvar sitter ett trött jag och stirrar på dumburken. Febersjukdom har den lilla fördelen att man helt plötsligt uppskattar sitcom repriser från åttiotalet, tecknat på barnkanalen och realty tv från Ullared. Uppskattar är kanske ett starkt ord, men man typ tolererar det med en viss grad av godmodighet.

Det är nu cirka en månad kvar till jag tänker mig göra debut i löpartävlingssammanhang(motionsklass förvisso), nämligen Startmilen i Örebro den 6 april. I och med detta avbräck med sjukdom kommer jag att vara en smula mindre förberedd än jag hade tänkt mig. Även om jag återhämtar mig ganska fort blir det antagligen ungefär 2 veckor färre av träning. Hoppas kunna gå en promenad på torsdag, jogga lite lätt på lördag och kanske springa lite längre på söndag och ta upp träningen ungefär som den var nästa vecka.

 

Träningsprogrammet har sett ut så här:

Måndag: Vila (lite överkroppsträning, typ armhävningar)

Tisdag: Distans 4-6 kilometer

Onsdag: Styrketräning Överkropp

Torsdag: Distans 4-6 kilometer

Fredag: Styrketräning Ben/Mage

Lördag: Vila (lite överkroppsträning, typ armhävningar)

Söndag: Långpass 8-11 kilometer

 

Planen är att göra några små justeringar fram till Startmilen. Tänker försöka springa långpassen upp till 13-14 kilometer för att skapa trygghet i längden, tänker vidare öka på distanspassen med någon kilometer, samt att låta torsdagspasset bli mer av snabbdistans där jag drar på lite mer. Funderar också på att ha några återhämtningskilometrar på måndagen.

Andra bloggar intressant: om löpning, träning, feber, tv

Fridolin, Jultomten och arbetstidsförkortningen

Noterar på Facebook en hel del upprörda känslor över Gustav Fridolins utspel angående arbetstidsförkortningen. Vill man vara lite cynisk kan man säga att det bara är en logisk konsekvens av u-svängen om hushållsnära tjänster. Ett samhälle som både har kort arbetstid och ett system där man köper städning i hemmet är väl milt uttryckt inte så sannolikt. Som vision är det nya politiska MP-paketet bedrövligt, i all fall med den cyniska hatten på.

Tar vi av den hatten och läser vad Fridolin faktiskt säger och vad hans opponenter föreslår blir bilden en annan. En mindre cynisk tolkning blir då att den gröna partitoppen tar ett väldigt orealistiskt förslag som 30 timmars vecka faktiskt är om man tänker det som ett över-natten-förslag och formulerar om detta till en politik som faktiskt har relevans för människor idag.

Mitt stora bekymmer uppstår om MP faktiskt inte vill ha en arbetstidsförkortning, alls och på något sätt. Kontentan av en sådan politik blir nämligen att det gröna partiet inte förstår centrala ekonomiska samband satt i en kontext av en hållbar utveckling. Inga tjänstesektorer i världen kan undanröja det faktum att en avgörande faktor för en hållbar utveckling är att mänsklig aktivitet i förhållande till naturen och de ekologiska systemem måste sakta ner och minska i tempo. I korthet att vi arbetar mindre, färre timmar under en livscykel.

Och det är det här sista ordet som skiljer mig från en del av Fridolins kraftigaste motståndare i denna fråga. Jag tror inte att en lagstadgad sänkning av arbetstiden till exempelvis 30 timmar är den smartaste lösningen och att det dessutom, som jag såg i ett facebookinlägg, skulle ske med bibehållen lön är som att ha Jultomten som lösning på verkliga politiska problem. Barntid, friår, successiva justeringar av årsarbetstid, semesterveckor, olika tidskonton etc, där tror jag lösningen ligger och det är det jag hoppas komma ut av det pågående rådsslaget.

Vad man än tycker och hamnar i dessa diskussioner kan man inte förneka att både frågan om hushållsnära tjänster och arbetstidsförkorting träffar livsavgörande problemområden som dels måste lösas, men där det dels också är oerhört svårt att se de enkla lösningarna.

Hur ska så många som möjligt ha en sysselsättning som det finns en genuin efterfrågan för inom ramen för en hållbar ekonomi och ett rättvist och jämlikt samhälle med högsta möjliga frihetsgrad? Sug på den karamellen när det lackar mot jul!

Andra bloggar intressant om: arbetstidsförkortning, Fridolin,

Att projicera är vår melodi

Projektion är är förstås en berömdhet bland försvarsmekanismer och dyker upp såväl på individnivå som på aggregerad nationell nivå, fast det senare är väl mer ovanligt numera i en globaliserad värld. Den individuella projektion kan förstås få återverkningar på ett helt land när summan av våra tillkortakommande projiceras på någon gemensam yttre faktor.

Att Juholtaffären orsakade sådant rabalder och sådan ilska i folkdjupen tror jag delvis beror på att vi lite till mans äro syndare av kanske betydligt värre sort än Juholt. Det stjäls kopiöst från våra arbetspaltser och i dagens DN kan vi läsa att svenskar snattar mest i norden. Det handlar om åtskilliga miljarder varje år.

En av de absolut allvarligaste projektionerna är de som rör vår egen litenhet och vår egen utsatthet. Det finns krafter i samhället som vill att vi ska ta ut all vår frustration och desperation på ett hatkonto utställt på alla de som inte har en lång etniskt bakgrund i norden eller som tillhör en annan religion. På nätet har en lika viktig som eländig megafon varit bloggen Politiskt Inkorrekt. Det är med stor glädje jag noterar att den snart kommer att släckas ner även om jag förstås vet att den hatiska massan kommer att omdirigeras till något annat nav för förvrängda beskrivningar av verkligheten.

Lösningen på individuell nivå handlar om ökad självkännedom och att försöka vara så sann mot sig själv som möjligt. Varför tänker och känner jag som jag gör? Varför reagerar jag på det som jag gör? Är balansen och proprotionerna rimliga? Vad måste jag medverka till att förändra i omgivningen och vad måste jag förändra hos mig själv?

På samhällsnivå handlar det framför allt om att rigga skola, utbildning och forskning på så sätt att de maximalt understödjer självständigt och kritiskt tänkande.

Bloggat: Den helt nya nyhetssajten Ajour skriver om PI’s nedstängning här

Andra bloggar intressant om: projektion, Juholtaffären, snatteri, politiskt inkorrekt, främlingsfientlighet

Juholtaffären avslutad…eller?

Ingen glaskäke där inte...

Så var väl då cirkusen slut för denna gången, drevet avstannat och all uppståndelse lagt sig. Juholt stannar kvar, avgår inte, utan visar morskt upp sin käke som inte är av glass, reser sig stolt och leder de röda skarorna till seger i valet 2014. Hela partiet backar upp honom och en solid strategi utarbetas för placera ledaren i ett sammanhang av visioner och drömmar om ett annat samhälle byggt på social demokrati, ideologin som så passande också råkar var namnet för det parti denne härförare leder.

Förundersökningen är nerlagd. Det blir inget åtal. Juholt är ren som det vitaste lamm. Det finns inget mer att säga. Tidningarna drar vidare till andra mer viktigare spörsmål. Mitt i den här uppståndelsen har man ju exempelvis nästan fått intrycket av att media glömt bort att vi är mitt inne i IDOL säsongen. Var är bevakningen frågar man sig?

För att vara lite allvarlig så tror jag att Juholt har en chans, vilket jag sagt från början. Han är ett retoriskt snille och med rätt strategi där man placerar honom i rätt sammanhang av personer och uppgifter kan det förmodligen ske en hel del av dynamisk art. Problemet är att ingen annan än Juholt själv kan göra denna typ av metabedömning, vilket gör scenariot mindre troligt.

Det är klart att det är misstanken om fusk som är det stora problemet för S i opinionen, men det är långt till nästa val. För Sahlin hängde Toblerone affären kvar länge, men hon var kvinna och hade fiender av en annan djupare karaktär tror jag. Så givet att inget mer sker kan nog Juholt fixa det hela. Problemet är att detta är så osannolikt. Han kommer att klappa i klaveret igen. Det tragikomiska i detta är att det är exakt den bedömning han gjorde själv för bara något år sedan.

Så är denna affär avslutad? Vad tror ni?

En bloggare, Svensson, menar att vi kan lägga drevet bakom oss och åter börja prata politik, exempelvis hur man förbättrar för arbetarklassen. För den som hyser tvivel på Juholts oskuld kan titta in på den här bloggen. Peter Andersson tror att comebacken för S med Juholt kvar kan bli en smula knepigt, men att alternativen inte hade varit bättre.

Länk till S pressmeddelandet: här

Relaterat: Juholts ledaregenskaper Juholtaffären – några reflektioner –Juholt i feministisk(-medial) RÄVSAX –Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Media: Svd, Svd, DN, DN, Expressen, Expressen, DN, SVT, SVT, SR,

Bloggat: Lapsus dei, Görans Blogg, Lasses blogg, Rudberg

Andra bloggar intressant om: Juholtaffären

Juholts ledaregenskaper

Det är ingen tvekan om att Juholt är en utomordentlig retoriker, talare och debattör. Problemet med Juholt som jag tidigare varit inne på är hans personlighet och hans brist på ledarskap. Idag framkommer det att han i utgångsläget godkänt Morgan Johanssons beslut att stödja förslaget om ett andragradens medborgarskap.

Det är klart att han är pressad just nu, men faktum är att de olika utspelen kring Libyen tidigare visar att det är så han fungerar.

Ena minuten är det omöjligt att uttala sig på grund av att det pågår en förundersökning i nästa minut är det hur möjligt som helst. I ena stund stödjer han Johansson och i andra offrar han honom. Han dribblar och trixar med hur processen kring skuggbudgeten gick till. Det riktigt lyser LÖGN i Juholts ansletsdrag när han sitter i morgonsofforna och pratar om detta.

Ledarskap i stundens hetta är uppenbart ingen paradgren för den nye S-ledaren.

Relaterat:

Juholtaffären – några reflektioner –Juholt i feministisk(-medial) RÄVSAX –Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Media: DN, Expressen, DN, SvD, SvD, Svd

Andrar bloggar intressant om: Juholt 

Lysande Åsa Romson!

Åsa Romson, kvinnligt språkrör för Miljöpartiet de gröna går från klarhet till klarhet. Snacket om att Fridolin dominerar språkrörskollegorna emellan saknar grund. I dagens partiledardebatt lyfter hon på förtjänstfullt sätt fram de gröna prioriteringarna och ställningstagandena. I ordväxlingarna med övriga partiledare håller hon huvudet kallt och ger tydliga besked och svar på tal. Det enda tillfälle där hon kanske inte kom ut som vinnare var söktrycksdebatten med Jan Björklund, som före detta kommunpolitiker vet jag hur barnkullarnas varierande storlek får ett enormt genomslag i verksamhetsdimensionering.

Annie Lööf försöker genom en slags smetig inkludering utmåla sig som en grön röst i svensk politik:

”Det är bra att vi är två tydliga gröna röster…”

Samtidigt vill hon inte ha en politik för miljön utan vill att marknaden ska sköta det mesta. Hon  kritiserar exemplevis miljöpartiet vilja att stävja en ständigt expanderande transportsektor. Hon pratar sig tårögd om tillväxt och ökad handel. Det vill säga, hon uppvisar en total okunskap om vilka samband som styr möjligheterna att förhindra framtida klimat- och miljökatastrofer.

Reinfeldt ville i sina meningsutbyten med miljöpartiet vila lugnt på gamla meriter och gick så långt i sin självbelåtenhet att det ett tag lät som han ville stämpla MP’s kritik som landsförräderi. I botten ligger den felaktiga tron att Sverige och svenskarna bidrar till relativt små miljöpåfrestningar. Detta är inte sant vi tillhör toppen i miljöskurkligan. Givetvis ska detta inte hindra insatser även i andra länder, men vi MÅSTE inse att vi själva är en stor del av problemet.

Juholt gör rätt bra ifrån sig men det är svårt att koppla bort skandalen. Juholt är väldigt skadeskjuten. Jag har fortfarande inte träffat en sosse mellan fyra ögon som uttalar stöd för sin partiledare. Hör gärna av er om ni finns!

Ohlys attack på Romson var nästan löjeväckande när han försökte få det till att MP använt pengarna för restaurangmomsen två gånger. Hur? Vi har inte med en sänkning av momsen i vår budget.Punkt.

Relaterat:

Juholtaffären – några reflektioner –Juholt i feministisk(-medial) RÄVSAX –Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Annie Lööf del 1 – the flip flopper

Media: DN, DN, , SVD, SVD, EXPRESSEN,EXPRESSEN, AB, AB, SVT, DN

Bloggat: Högberg

Andra bloggar intressant om: Åsa Romson, partiledardebatten

Juholtaffären – några reflektioner

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i att ha alltför ingående åsikter om vilka ledare andra partier än mitt eget väljer att låta sig företrädas av. Men för att ändå göra det och samtidigt uttrycka mig en smula försiktigt så tror jag att valet av Juholt var lite väl gamblingbetonat.

Jag blev mycket förvånad när valberedningen tillkännagav Juholt som sin nominering till S-ledarskapet. För mig har han framstått som en lustigkurre och glidare. Skicklig onekligen på den nivå han befunnit sig men knappast ämnad för statsministerämbetet. Människor kan givetvis genomgå metamorfoser men det är ganska ovanligt, åtminstone av bestående art.

Socialdemokraterna har alltså valt en ledare vars personlighet med nödvändighet kommer att generera grodor, tavlor och klavertramp. Min gissning är därför att Juholt inte medvetet försökt tillskansa sig pengar som han inte haft rätt till. Jag tror att han helt enkelt slarvat och inte haft den nödvändiga kollen. Detta är givetvis nog allvarligt.

Juholts milstolpar hittills: Lyckat tal när han valdes – JAS fiasko – Lång tystnad – Frågetecken kring skuggbudgetJuholtaffären. Inte många rätt om man ska vara ärlig. Lite grand har ju också dessa episoder utspelats på bekanta marker, exempelvis försvars- och utrikespolitiken. Om Juholt skjuter från höften där vad kan man då förvänta sig när han blir pressad angående andra mer okända områden.

Fadäsen kring Agenda-debatten visar också att den socialdemokratiska ledningen i sin helhet inte riktigt har kompassen under kontroll. Att missa ett sådant tillfälle att föra ut sin politik och därtill avsvärja sig sina demokratiska plikter är att betrakta som tjänstefel. Ett överprincipiellt vänsterparti kan man förlåta men inte Sveriges största oppositionsparti.

(Och som en socialdemokrat jag pratade med sa: ” Varför ska jag ägna lördagen åt att stå på torget och prata om vår skuggbudget när min partiledare missade tillfället på bästa sändningstid”)

Det sägs att stödet för Juholt internt är stort och på sina håll är det säkert sant och i andra fall är det helt enkelt den enda möjliga utåtriktade strategin. Jag har hittills inte träffat en enda socialdemokrat som mellan fyra ögon delgivit sitt fulla stöd för sin partiledare. (Därmed inte sagt att de krävt hans avgång.)

De flesta i fotfolksled är nog heligt förbannad av att allt deras slit på lokal nivå vittrar sönder på grund nationell klantighet. Om min tes stämmer och Juholt sitter kvar, så innebär det mer av den varan. I bästa fall ur S synvinkel kan Juholt överbrygga sina fadäser med något annat, exempelvis en stark och tydlig vision för ett rättvisare och bättre samhälle.

Just nu ser det rätt mörkt ut på den fronten.

Relaterat: Juholt i feministisk(medial)rävsax

Media: AB, AB, DN, DN, Svd, Svd, Expressen, Expressen, Expressen, DN, SvD

Bloggat: Rumé, Jonsson, Bjereld, Lundberg, Westerholm

Andra bloggar intressant om: Juholt, Juholtaffären, socialdemokraterna

Juholt i feministisk(-medial) RÄVSAX

Jag skulle gissa att Juholt ligger ganska risigt till just nu. Även om det är ett tag sedan media avrättade Mona Sahlin för en skitsak, en bit choklad, så finns det nog alltjämt ett gnagande dåligt samvete därute i bland Sveriges journalister. Så många andra toppolitiker hade sluppit så mycket lättare undan för betydligt värre saker.

Skillnaden tycktes bara bero på en sak – kön.

Så vad händer nu. I det upplysta 2010-talet, kan media släppa en fuskande Juholt med mindre att han avgår? Låt gå för att Carl Bildt verkar kunna slingra sig undan saker som är ohyggligt mycket värre eller ja, värre, vad kan i svenskens ögon vara värre än en politiker som trixar med skattebetalarnas pengar?

Nej jag tror att media och Juholt sitter i en feministisk rävsax där utgången inte kan bli annat än att någon eller några förlorar ansiktet. Juholt? Socialdemokratin?Väljarna?Kvinnorna?Feminismen?Media?Medborgarna? Etc? Det återstår att se.

Skillnaden mot Bildt hur kladdig den historien än är är ju att i Bildts fall handlar det om anklagelser byggda på indicier och som avfärdas av den anklagade medan Juholt erkänt och betalat tillbaka.

Om det går så långt att åklagaren bedömer det som korruption får man anta att Juholts partiledarskap blir det allra kortaste i historien.

Media: Expressen, Expressen, DN, DN, Svd, DN, DN

Bloggat: Moberg, Jesper Svensson, Lapsus Dei, Världen, Lanestrands, Kent Persson

Andra bloggar intressant om: juholt, socialdemokraterna, juholtaffären, ironi, media

Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Noterar häpet att den socialdemokrattiska partiledaren är medlem i en Facebook grupp till stöd för införandet av medborgarlön i Sverige. Gruppen vill också avveckla alla former av samhällsstöd, t. ex via socialförvaltning, arbetsförmedling och sjukförsäkring till förmån för en ovillkorad basinkomst för alla som det ska gå att leva på.

Lösningen som framföallt drivits av miljöpartister, men alltså nu även av Juholt får man förmoda, får en rad negativa konsekvenser av samhällsekonomisk karaktär men är också en beskrivning av ett samhälle som ger upp om sina mest utsatta och iskallt låter dem gå under.

Länk till FB grupp: här

Ett valt citat från sidan:

Aldrig har läget varit mer lämpligt än nu att införa medborgarlön. Stäng Arbetsförnedringen, bort med sjukkassor och socialkontor. De innebär förnedring, kontroll och myndighetsjakt på människor. Lägg de pengar som i dag går till a-kassa, sjukpenning, socialbidrag, barnbidrag, studiebidrag, företagsstöd, pension mm i samma påse och skriv ”Medborgarlön” på den och vi har en bra grundplåt, även om mer krävs för att nå en rimlig nivå. Samtidigt sparar vi ansenliga summor genom avskaffandet av alla kontrollanter och administratörer.

Andra bloggar intressant om: medborgarlön, håkan juholt , socialdemokraterna, humor

Juholts öppna stöd för medborgarlön

Noterar häpet att den socialdemokrattiska partiledaren är medlem i en Facebook grupp till stöd för införandet av medborgarlön i Sverige. Gruppen vill också avveckla alla former av samhällsstöd, t. ex via socialförvaltning, arbetsförmedling och sjukförsäkring till förmån för en ovillkorad basinkomst för alla som det ska gå att leva på.

Lösningen som framföallt drivits av miljöpartister, men alltså nu även av Juholt får man förmoda, får en rad negativa konsekvenser av samhällsekonomisk karaktär men är också en beskrivning av ett samhälle som ger upp om sina mest utsatta och iskallt låter dem gå under.

Andra bloggar intressant om: medborgarlön, håkan juholt , socialdemokraterna, humor

Mauds och Centerpartiets smutsiga fingrar

Krokodiltårar hjälper inte Maud!

Maud anklagade i sitt avskedstal tårhulkandes MP för att vi aldrig behövt smutsa ner våra fingrar. Jag försöker förstå detta. Hon syftar givetvis på Centerpartiets katastrofala insatser för miljön, på naturgasledningar i östersjön, kärnkraftsuppgörelser och bristande klimatpolitik. Det hon insuinerar är att MP inte skulle ha velat varit delaktigt i dessa beslut. Att vi hellre står med våra plakat och skriker på saker som Maud säkert menar är orealistiska förslag.

Naturligtvis kan inget vara mer felaktigt. MP har under två mandat perioder tagit ansvar för att den svenska statsbudgeten. V i gick i valet 2010 till val på en uttryckt ambition att sitta i regeringen och där grunden var ett tjog olika kompromissuppgörelse med S och V. Vi ”smutsar” i skrivande stund, kan man säga, ner våra fingrar i Asyl- och invandringspolitiken. Fråga Kalle Larsson(V), hur rena han tycker våra fingrar är.

Det är således nonsens Maud Olofsson! MP är ljusår från allt vad plakatpolitik heter. Och det är synnerligen illa att du gömmer dig bakom nödvändigheten till kompromiss för att bortförklara dina dålig beslut. Det förtar så att säga det heroiska att poängtera detta. Du och Centern får vänja er vid att er miljöpolitk kommer att granskas, summeras och dras under ljuskäglan. Det kommer att ske alldeles oavsett hur mycket ni vill kalla er ”det enda riktiga miljöpartiet”

Och ni kan vara alldeles säkra på att om Centerpatiet med Annie Lööf i spetsen på allvar gör en omsvängning mot en radikalare miljö- och klimatpolitik, så kommer ni få vårt odelade stöd, liksom en avsaknad av en sådan nyorientering kommer att leda till massiv kritik. Helt oberoende, kan jag upprepa, vad ni väljer för tilläggsepitet.

Om SVT har rätt i att Annie Lööf väljer att bli näringsminister får vi kanske ändå anta att Carlgrenska eran av idel tafatthet kommer att fortsätta.

Media: SvD, SvD, SvD, DN, DN, SVT, Aftonbladet, SR, Nordin, GP, GP, HD

Bloggat: Högberg, Andersson, Larsson, Törnqvist, Centerpartiet, Barometern,

Relaterat: Annie Lööf – the flipflopper

Andra bloggar intressant om: Maud Olofsson, Annie lööf, Centerpartiet, klimat, politik, svensk politik

Usch Kielos, osakligt!

Jag börjar bli en smula irriterade över vänsterns ständiga tjyvnyp på miljöpartiet. Inte för att de just är nyp, det kan jag nog tåla utan för att karaktären är överspänd, krystad och inte sällan osaklig. Det senaste exemplet på detta är Katrin Kielos ledare i Aftonblandet.

Man måste vara rätt taggad och överspä’nd för att i Bolunds ekonomiska budgettal finna relevanta politiska distinktioner som bygger på ett eventuellt omnämnande eller icke av den amerikanska bostadsbubblan som förklaring till den ekonomiska krisen eller detsamma rörande det ännu mer obegripliga ordet ”finanssektor”. Om någon undrar över innebörden i vad jag just skrivit, fråga Kielos, jag har inte den blekaste.

Att Miljöpartiet understundom vill profilera sig i andra frågor än just miljö, exempelvis utbilding och skola och att dess företrädare väljer att göra så i sina tal i Almedalen tar Kielos i omedelbar intäkt för tesen om MP’s spikraka vandring höger ut. Det kan svårligen bli mer krystat än så. Miljöpartiets miljöprofil är lika tydlig som den alltid har varit och eventuella hypoteser om en omsvängning från språkrörens sida kan rimligen låta vänta på sig i något fler månader än vad som passerat sedan de tillträdde. Peter Andersons tal om att vi i Almedalen valde bort miljön ur retoriken, blir löjlig, vi valde att prata om annat den gången.Punkt.

Höjdpunkten i dumheter nås när Kielos blir direkt osaklig. Mikaela Valtersson har aldrig såvitt jag vet propagerat för att MP ska börja samarbeta med Moderaterna, bara att vi i partiet inte ska upprätta formella hinder för att det skulle kunna ske.  Att det skulle vara MP’s nya linje att vilja inledda samarbete med Moderaterna motsägs av språkrörens uttalade mening att inte vara ett femte alliansparti. Mindre samarbete är det naturligtvis inte frågon om, sådana har vi redan och en del som också inkluderar Socialdemokratera. Jag är övertygad att fler sådan kommer och är bra för Sverige.

Jag delar Kielos ståndpunkt att Mikaela Valtersson och andra som förespråkar att vi ska öppna upp för framtida samarbete med Moderaterna missbedömer utsikterna att förena de olika ideologiska systemen. Det både jag och Kielos kanske glömmer är att miljöpartiet mycket väl kan bli en större tredje kraft i politiken än vad som just nu ser ut att vara fallet.

Och det är så jag ser samarbetsfrågan. Ett stort parti som representera en bred och stor folkopinion för hållbara framtidslösningar kan inte utesluta samarbete med något demokratiskt parti. Förhandlingen med en moderatledd kaolition blir oändligt mycket viktigare att klara ut på detaljnivå eftersom vi inte kan vara säkra på att borgerliga partier på samma naturliga sätt som med S och V värnar ett sammanhållet och solidariskt samhälle.

Påhoppen på MP kan mycket väl ses som en frustration från ett gammalt etablerat parti att en ny kraft i svensk politik håller på att byggas upp. Kielos och gänget är helt enkelt rädda.

Om det hela eskalerar till att bli lika onyanserat som attackerna från jinge, så blir det väl tyvärr en självuppfyllande profetia. Vänstern har då bitit sig rejält i foten kan man säga.

(Bolunds prat om platt skatt har natuligtvis noll stöd i partiet)

Bloggat: Moberg, Westerholm, Helldén

Andra bloggar intressant om: MP, Kielos, miljöpartiet, politik