Artiklar från buren: det pedagogiska navet

Vi människor lever i fångenskap. Buren vars galler vi skakar är den urbana miljön, bojorna vi bär heter materialism och de övervakningskameror som gör att vi aldrig slipper ut är våra egna föreställningar om självförverkligande och strävan till ständig förbättring och perfektion. Den stora frågan är om det är möjligt att bryta fångenskapen eller om den bästa strategin är att göra det så mysigt som möjligt i vår lilla cell. Att vrida om urbaniseringen ter sig som mycket orealistiskt och parat med krav på samma materiella standard både ekonomiskt, socialt och miljömässigt ohållbart.  

Jag tror att det klokaste är att dels, försöka lätta upp på bevakningen och frigöra oss från en del av det som lägger bördor på våra axlar och skaffa oss fler permissioner ute i bullerfria oaser. Dels måste vi skapa så effektiva incitament som möjligt för att den urbana buren kan bli så livsbejakande som möjligt. Jag vill i denna artikel fokusera på den första delen om hur vi kan en frigöra oss från pådyvlade attityder och föreställningar. Ett sätt kunde vara att hitta distraktioner. Avbrott i flödet av intryck som får oss att stanna upp, lyssna och reflektera. En TV-fri vecka mellan hägg och syrén? 

När det gäller att lätta upp bevakningen, att frigöra människor från sina egna föreställningar om vad som är ett framgångsrikt liv, tror jag att den bästa utgångspunkten är skolan. Dels på grund av fördelen att börja så tidigt som möjligt, men också på grund av att skolan är en plats där många olika grupper möts, föräldrar, lärare, kuratorer, fritidspersonal, politiker etc. Jag menar också att skolan som offentlig arena måste stärkas och kunna få en mer utåtriktad karaktär. Skolan måste bli en distraktion i flödet av materiella lockelse, en distraktion som leder bort ifrån allt vad modetrender, skönhetsideal, lär – känna – dig – själv – kurser och – böcker i tio steg, och andra egocentriska fenomen heter. Skolans huvudfrågor måste bli, inte Vad gör Dig lycklig, utan Vad gör Mig lycklig? Inte vad som är rätt att intressera sig för, utan Vad fångar mitt intresse. Inte vad man bör bli, utan Vad vill jag åstadkomma med mitt liv?

Dessa jag-centrerade frågor leder paradoxalt inte till en introvert självupptagenhet, utan till att man värdesätter mänskliga relationer och intresserar sig för det omgivande samhället. Kunskap blir, i den skolan, inte information som man förmedlar, utan en progressiv utveckling av den erfarenhet som är unik för individen. Lärarens uppgift i denna process kräver en gedigen och bred ämneskunskap för att tillmötesgå många olika erfarenhetsbakgrunder, men framförallt kräver det ett stort mått av inlevelseförmåga och en aldrig sinande lust att entusiasmera

Annonser