Mauds paradiskarusell

Maud imponerade i kvällens partiledarutfrågning. Hon förmådde förmedla en sammanhållen vision om ett sprudlande företagsamt och decentraliserat Sverige. Alla ska med i detta paradis av jobb och ekonomisk tillväxt buret av det frigjorda småföretagetKaruseööKaruseööKaruseöö. Småföretaget spelar nästan rollen av frälsare i Centerns politik.

Vad skall alla dessa företag syssla med? Bara fantasin sätter gränserna, säger Maud och sätter extra stor tilltro till ungdomar och arbetsinvandrare. Jag rycks visserligen med men frågan om detta är politik eller religion pockar på ett svar. En del av jobblösningen bygger förstås på en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och en stimulans av hushållsnära tjänster. Det kan man ha synpunkter på men är begripligt. Detta löser ju dock inte hela problemet och skapar inget paradis. Maud lovar ju något mer, idéer, kreativitet. Hon låter som jag brukar göra när jag orerar på gator och torg, fast på snabbspolning. Nya produkter, nya behov, mer arbete som skapar behov av ännu fler tjänster. Alla ska med i karusellen!

Jag sympatiserar med hennes entusiasm, men inser samtidigt att alla inte kan komma med, att inte alla orkar, att inte alla ska behöva kasta sig upp på denna speedade karusell. Inte ens om detta skulle vara förenligt med en långsiktigt ekologiskt hållbar utveckling. Långsamhetens lov. Lugnare vatten, makligare sjö, som Kjell Höglund skulle säga.

Det som ändå är väldigt trovärdigt är hennes vilja att bryta utanförskapet, men det måste kunna ske utan att försämra arbetsrätten, sänka ersättningsnivåer i trygghetssystemen etc.

Andra bloggar om: Maud
Centerpartiet,
politik

Detta inlägg är pingat på: intressant.se

Annonser

Några ord om konservatismen

 Konservatismens mest grundläggande värderingar är, dels att det som motstått tidens tand är något bra, dels att samhällets behandling av sina medborgare bör utgå från en bedömning av förtjänst. Det senare är en moralisk värdering som säger att rättvisa uppnås genom att man beaktar förtjänst.

Konservatismen har holistiska drag i det att ett samhälle är något mer än dess individer. Framförallt gäller detta i bemärkelsen att det snarare är så att individen konstitueras av det omgivande samhället, än att samhället konstitueras av dess individer. Människan är en kulturvarelse som socialiseras in i sin roll som medborgare och som människa överhuvudtaget. Uppfostran blir då ett centralt begrepp.

Skälet till att det som motstått tidens tand är bra handlar då om det faktum att människan i väldigt liten utsträckning skapar sig själv. Vår förmåga att stå emot den av kulturen i oss satta konstitutionen är starkt begränsad och att strida mot den i de flesta fall utsiktslöst. De som gör det är excentriker och betraktas som udda. Dessa kan naturligtvis ha rätt, men det får framtiden utvisa. Förändringar utesluts naturligtvis inte men ska ske efter moget övervägande. Harmoni och att harmoniera relativt något fast och befintligt är alltså av fundamentalt intresse.

En bakomliggande tanke är Natura non facit saltus, att all förändring sker sakta, kontinuerlig och utan språng. Saker och ting, kulturer, värden eller kunskap ackumuleras. Om man bortser från mutationsteorin kan man betrakta konservatismen som essentiellt evolutionistisk i motsats till marxismens revolutionära grundhållning. I konservatismen rinner aldrig bägaren över!

Andra bloggar om: konservatism, ideologi

Detta inlägg är pingat på: intressant.se

Finns inte Gud? Och vad är det som inte finns?

 Jinge skriver på sin blogg

”Krig är är det mest övertygande beviset som någonsin funnits på att Gud inte finns, men det inser inte dessa vilsna människor.”

Problemet är väl att begreppet Gud är så mångtydigt att det är tämligen oklart vad det är som påstås inte skulle existera. Faktiskt betydligt oklarare än t. ex satsen ”det existerar inga spöken”.

Ofta är det väl fördomar om andras gudsbegrepp som leder en att kategoriskt säga att detta inte existerar. Ens egen uppfattning är antingen att man inte bryr sig eller att ens eget är Gudsbegrepp är så mycket mer subtilt och nyanserat. Att säga att krig är ett bevis för att Gud inte finns innebär nog i förlängningen att man menar att människan i grunden är ond. Antingen ställer man upp följande deduktion:

Om Gud finns, så skulle människan vara god

Människan är inte god

Alltså finns inte Gud, eller

Om Gud finns, så skulle Gud intervenera

Gud intervenerar inte

Alltså Gud finns inte

I första fallet är människans ondska en premiss. I det andra kan vi ändå anta en grund i ondskan genom följande manöver:

Om Gud inte ingriper, så släpps ondskan fram

Gud ingriper inte(eftersom han inte finns)

Alltså Släpps ondskan fram.

Politiskt är det problematiskt att stipulera en ondskefull natur och diplomatiskt är det väl inte så klokt att betrakta stora delar av jordens befolkning som vilsna. I synnerhet som det springer ur en fördomsfull syn på andras gudsbegrepp.

Andra bloggar om: Gud, politik, religion,

Detta inlägg är pingat på: intressant.se

Tillväxt, arbete och lycka del III

 Här kommer del III i min lilla följetong.

Att sänka lönerna generellt

Ett annat sätt att sänka lönerna är att göra det generellt genom en arbetstidsförkortning. Förhoppningen med den strategin är att arbetslösheten skulle kunna minska genom att vi solidariskt delade på de arbeten som finns och tog ut produktivitetsökningen fritid istället för pengar. En annan lösning skulle kunna vara att ge ett generellt men lågt bidrag till alla som ville. Om väldigt många utnyttjade denna möjligheten skulle man behöva beskatta den arbetande befolkningen så hårt att reallönerna sjönk. I den ideala världen skulle det bara finnas två grupper de som vill arbeta och de som inte vill det och är nöjda med sin medborgarlön. Beskrivet på detta sätt framstår medborgarlön som väldigt orealistiskt, men jag ska framöver göra en mer seriös analys av denna idé.

Nu ska vi koncentrera oss på möjligheten av att sänka normalarbetstiden. Säg att vi sänkte arbetstiden med exakt så mycket som skulle behövas för att alla som kan ta ett jobb också fick ett jobb. En första konsekvens är ju att alla kostnader förknippade med arbetslöshet försvann, i första hand utbetalningarna från A-kassa som ju till 95% finansieras via skattesedeln. En annan konsekvens är ju att köpkraften/individ minskar motsvarande den minskade arbetsinsatsen.

I Sverige beräknas ungefär 4,6 miljoner människor ingå i arbetskraften och av dessa är sisådär 4,2% arbetslösa, d.v.s 193 200 människor. Om vi räknar in de i AMS-projekt stiger siffran till 340 000. Det är denna siffra som jag räknar som arbetslöshet. Det är dessa människor som ska få jobb genom arbetstidsförkortningen.

De sysselsatta är 4 260 000, vilket blir 170 400 000 timmar givet 40 timmars veckan. Om vi delar det antalet timmar med antalet i arbetskraften får vi svaret 37 timmar. Om vi alla jobbade 37 timmar så skulle i teorin alla ha ett arbete.

Lönen skulle därmed sjunka med 7,5%. Å andra sidan är statens utgifter för arbetslösheten cirka 70 miljarder. Denna summa skulle kunna utgå som en arbetsdelningsbidrag om 15200 kronor per år. Medellönen i Sverige är i runda slängar 290 000 och 7,5% av denna summa är 21750. Köpkraften skulle då minska med 6550 kronor, eller 545 kronor i månaden. Ett rimligt pris kan man tycka för att utradera arbetslösheten och dessutom få 3 timmar extra fritid i veckan.

Troligen skulle man dock kunna öka arbetsdelningsbidraget väsentligt. Detta pågrund av de dynamiska effekterna en sådan reform skulle få på folkhälsan och därmed avlastningen på de statliga utgifterna.

Så långt teori och utopi, i kommande inlägg ska jag ta tag i de praktiska problem som denna geniala lösning står inför.

Andra bloggar om:

Andra bloggar om: arbetstidsförkortning , tillväxt, ekonomi, BNP, politik

Detta inlägg är pingat på intressant.se

Om jag hade makten i Linköping

så skulle:

1 En demokratireform genomföras där medborgarnas behov sattes i centrum och kanaliserades genom medborgarrådslag via verksamhetsdialoger och politisk beredning till ett offentligt rum som kallas kommunfullmäktige.

2 Linköping ha en starkt ekologisk präglad inköps och upphandlingspolicy

3 Kommunen vara en Fair Trade City med uttalat globalt ansvar

4 Kommunen ha en offensiv planering för modern spårbunden trafik.

5 Kommunen ta sitt ansvar i omställningen till ett oljeoberoende samhälle, t. ex genom att mer frikostigt upplåta mark för vindkraft

6 Ett antal projekt sättas i gång för att stärka civilsamhället och människors engagemang för varandra, t. ex äldre människors möjlighet att bryta den ensamhet som många upplever.

7 Kommunen inte exploatera Eklandskapet utan vårda det som den unika miljö som det är.

Andra bloggar om: Linköping; Val2006, politik, demokrati

Kd moralens väktare del III

Nej, inte om man med moral utesluter mutbrott.

Allvarligt talat börjar jag bli en smula trött på denna lilla följetong. Media letar förstås med lykta och lampa efter snaskiga Kd-historier. I mångt och mycket får de naturligtvis skylla sig själv med sin höga moraliska svansföring, men samtidigt är ju de flesta politiker inklusive kristdemokrater hyvens människor. Det intressanta är ju fenomenet inom vissa politiska partier att vilja höja sig över andra politiker. Mitt parti är också ett gott exempel på dylik arrogans även om vi städat bort det mesta. Att tro att en sammanslutning vilken som helst med tusentals medlemmar skulle kunna ha en väsentligt högre moral än genomsnittet är trots allt ganska korkat. Att dessutom tänka denna tanke högt…

Jag tänker härmed avsluta serien som en trilogi.

Andra bloggar om: Kd, mutor, val2006, moral

Tillväxt, arbete och lycka del II

Jag ska i detta inlägg framföra möjligheten av att sänka lönerna för vissa grupper i samhälletSänkta lönerInledningsvis kan man undra vad jag egentligen menar med sänkta löner? Svaret är det självklara, jag menar mindre pengar, som i sin tur innebär minskad möjlighet till olika typer av behovstillfredsställelse, främst då konsumtion av varor och tjänster. Med sänkta löner kan man syfta på dels,

  • att vissa individer får sänkta löner, dels
  • att BNP sjunker, eller att ökningstakten minskar

Vi börjar med grupper av individer.Till att börja med ska vi komma ihåg att detta sker redan idag genom att vissa grupper har en bättre löneutveckling än andra, och därmed sjunker den första gruppens löner relativt sett. Att sänka lönerna nominellt är mycket ovanligt eftersom arbetsrätt och kollektivavtal förhindrar detta. Ett sätt att mer radikalt sänka lönerna i samhället skulle då vara att försvaga arbetsrätten. Konsekvensen blir då att priset på arbetskraft sjunker och fler jobb kan skapas. Jobben kan dock bara komma att skapas inom tjänstesektorn, eftersom det vore otänkbart att tillverkningsindustrin skulle kunna konkurrera med t. ex kinesiska löner. Vårt samhälle är inte byggt för att rymma gigantiska klyftor i levnadsstandard. Men en utveckling som närmar sig situationen i USA där stora grupper tvingas ha två till tre arbeten, t. ex städning, hissvakter, skoputsning, är inte otänkbart. Redan nu kan jag avslöja att detta inte är en lösning som tilltalar mig.Andra bloggar om: jobben, BNP, USA

Tillväxt, arbete och lycka del I

 I inlägget om Hägglund lovade jag att återkomma med lösningar angående arbetslöshet. Det kräver sin lilla undersökning och jag väljer att ta utgångspunkt i tillväxtproblematiken för att sedan i flera inlägg arbeta mig fram till en vision om hur vi måste gå vidare.

Problemet med tillväxt är mångfacetterat. Det handlar om att färre och färre behövs för att tillhandahålla samhället produkter och tjänster. Färre är i arbete, fler jobbar mindre, samtidigt som vi har en sektor i samhället, den offentliga, vars behov ökar och ökar, och som inte omfattas av tillväxtdynamiken. Det handlar också om vad jakten efter tillväxt gör med oss människor, liksom omvänt vad som skulle hända om vi fick en stagnation(motsatsen till tillväxt) istället. Det handlar slutligen om vad tillväxtsamhället får för konsekvenser på miljö och natur och allas våra livsbetingelser. Jag ska i några inlägg börja med att diskutera den första aspekten

Resultatet av att färre behövs i produktionen blir ett starkt stratifierat samhälle där bara vissa grupper kan få tillgång till välfärdstjänster, där de stora skiljelinjerna går mellan de som har arbete och de som inte har arbete, men också mellan stad och landsbygd.

Arbetslöshetsproblemet

Tillväxt i meningen BNP/capita är per definition att mängden varor och tjänster ökar. Detta kan ske på två sätt, genom att man jobbar mer, men i praktiken handlar det om att man utför ett arbete mer effektivt. Tillväxt innebär då att behovet av arbetskraft hela tiden minskar. Nu undrar säkert någon hur det då kan komma sig att vi trots en gigantisk tillväxt under så många decennier inte fått den konsekvensen att praktiskt taget alla blivit arbetslösa. Det beror på att tillväxt har ett direkt samband med våra behov av tillväxt, d.v.s ständigt nya produkter, varor och tjänster. Detta samband har i sig givit upphov till mycket sysselsättning, genom reklam och reklamens förutsättningar, samtidigt som det förstärkt kopplingen och expanderat marknadsföringens betydelse.

Problemet är att på senare tid så har effektiviseringarna varit större än våra behov. Det är min övertygelse att detta är ett problem inherent i tillväxtekonomin, men mer uppenbart är förstås kopplingen till effektiviseringarnas art, vilka har skett genom en minskning av arbetskraftens kostnad. Företag flyttar till låglöneländer och bidrar inte till att öka köpkraften. Eftersom köpkraften genom prisstabilitet hålls konstant följer ett stratifierat samhälle som konsekvens och skillnaden mellan de med arbete och de utan etableras.

Hur kan detta problem lösas? Jag kan se tre möjliga utvecklingar som eventuellt skulle kunna stävja processen mot ökad arbetslöshet och en fjärde mer allmänt hållen och hållbar utveckling.

  1. Sänkta löner

  2. Ökad användning av hushållsnära tjänster

  3. Ökad andel arbeten inom vård, omsorg och utbildning(privatisera, minska transf)

  4. Ökad tjänstesektor där nya slags behov kan tillfredsställas med förmodad inriktning på tjänster som värde i sig.

I kommande inlägg kommer jag att diskutera var och en utav dessa tänkbara scenario. Har jag glömt något? Hjälp mig gärna i denna lilla undersökning!

Andra bloggar om: arbetslöshet, tillväxt, jobben, ekonomi

Detta inlägg är pingat på: intressant.se

Hägglunds paradoxer i TV-utfrågningen

HägglundHägglundHägglundUtfrågningen av Kristdemokraternas Hägglund kännetecknades av en rad spänningar eller diskrepanser. Å ena sidan talade han om civil samhällets upprättelse där vi alla ska ta ett större ansvar för varandra, å andra sidan ska detta tydligen upphöra vid ålderdomen då det offentliga tydligen ska sätta in stora resurser. Å ena sidan ska vi bekämpa ojämställdheten i samhället, men å andra sidan ska det offentliga inte på något sätt kunna verka normerande. Det egna ansvaret upphöjs samtidigt som civilkuraget ska lagregleras ( frågan är om man då ens kan tala om civilkurage). Vidare talade han om vikten av att prioritera, trots att hela den föreslagna politiken verkar blunda för att somligt måste sättas före annat. Allt ska kunna uppnås samtidigt. Den högst relevanta frågan om inte avskaffandet av fastighetsskatten kunde innebära att satsningen på äldre kanske inte skulle kunna komma att genomföras förblev obesvarad. Dessutom framkom en hel del inkonsekvenser som delvis beror på skruvade definitioner. Bensinskatt är tydligen något som rör människors vardag men inte följden av växthuseffekten. Att dessutom föreslå en stimulans av miljöbilar samtidigt som man vill sänka bensinskatten ter sig som mycket paradoxalt. Skatter ska givetvis tas ut på ett så rättfärdig sätt som möjligt, men om en orättfärdig skatts avskaffande leder till ännu högre orättfärdighet är väl lösningen att göra den rättfärdig snarare än att avskaffa den. Att avskaffandet leder till orättvisa höll nämligen Hägglund med om. En av de mest uppenbara inkonsekvenserna var som vanligt frågan om homosexuellas rätt till adoption. Homosexuella är lika bra föräldrar men ska likväl inte få bli det! Varför? Därför! Var Hägglunds argumentation.I programmets inledning diskuterade skillnaden mellan två valslogans:”Ingen ska hållas tillbaka” och ”Alla ska med”. Något att meditera över kanske? Andra bloggar om: Hägglund , Kristdemokraterna

, Val2006 , partiledarutfrågningarna

Lögnen i Alliansens valmanifest

Alliansens valmanifest, säger Leijonborg är mer än något annat ett jobbmanifest. Detta är mycket smart och kan mycket väl visa sig vara en framgång i höstens val. Socialdemokraternas inriktning på grundläggande förutsättningar i form av trygghet och solidaritet har svårare att få gehör. Trots allt är det ett gammalt recept som inte verkar fungera längre. ”Problemet” med Alliansens jobbmanifest är att det bygger på en lögn, nämligen den att det ligger inom politikens räckvidd att med enkla medel fixa fram jobb. En liberal debattör sa nyligen att vi borde ha haft en halv miljon fler jobb idag och att så hade varit fallet om vi haft en borglig regering.

I själva verket beror problemen på arbetsmarknaden i stor utsträckning av strukturella förändringar i produktionen, i konkurrens förutsättningar globalt sett, och i de internationella konjekturernas svängningar. Naturligtvis finns det saker vi i Sverige kan och ska förbättra, t. ex villkoren för småföretag, men i stora drag finns inga allena saliggörande jobbpaket.som väntar på att trollas fram ur rockärmen. Jag kommer att återkomma till några av de långsiktiga lösningar man kan tänka sig för att hantera den situation vi befinner oss i.

Andra bloggar om: Alliansen , valmanifest

Inlägget är pingat på intressant.se

Har företagande egenvärde?

Jonas Morians blogg pågår en debatt om egenvärde. Bakgrunden är en krönika i Metro där Johan Staël von Holstein anklagar Morian för att ha en fientlig inställning till företagande.

Detta i sin tur har en upprinnelse i en kommentar som Morian fällt på sin blogg:

”/…/ jag tror att socialdemokratisk företagarpolitik kan sammanfattas som att vi inte ser något egenvärde i att det startas fler företag. Däremot bör det vara rimligt lätt att göra det, för dem som önskar, och det ska finnas goda förutsättningar för dessa företag att växa.”

Morians inlägg handlar om att JSvH endast citerade det jag markerat med fet stil och att han därmed betraktar JSvH som ohederlig. Kommentarerna rör dels detta, om huruvida krönikan i Metro citerar Morian korrekt eller inkorrekt, men kanske framförallt om huruvida Morian har rätt i sak. Ur detta springer dels diskussionen om vad ett egenvärde egentligen är, men också skulle jag vilja säga en inte uppmärksammad fråga om huruvida man själv har tolkningsföreträde till det man själv har skrivit.

Jag börjar i Egenvärdes diskussionen.

Morian slår sig till ro med att citera ur en annan blogg nämligen Dennis på Katallaxi.

Han säger följande:

”I grund och botten handlar det om mål och medel. Vill man ha något, så är detta något ett mål. Och det finns förhoppningsvis ett medel för att uppnå det målet…

….Till skillnad från de flesta som kommentera Jonas inlägg, och likhet med Jonas själv, anser jag att det inte har det. Ett företag är något som man startar för att bedriva affärer, att producera något som i sin tur har ett värde. Det är på så vis ett medel och har ett instrumentellt värde. Ett egenvärde skulle innebära att företaget i sig, som organisation, har ett värde. Skulle det vara så kunde man tänka sig att staten startade företag i parti och minut som inte gjorde något annat än existerade. Men det vore slöseri. Snarare finns företag för att det är ett effektivt sätt att organisera produktionen.”

Jag delar Jonas och Dennis uppfattning om att det ytterst handlar om mål och medel. Dock har de en tämligen naiv syn på hur man sedan i praktiken gör uppdelning. Tvärtom är det just genom att se hur någon förhåller sig till uppdelning mellan mål och medel som man kan avläsa en världsbild. Säger man att det inte är ett egenvärde att det startas fler företag utan att det är produktionen som är bärare av egenvärdet så säger det något om en världsbild där entreprenörskap och initiativkraft inte är lika viktigt som i en värld där antalet företag som startas har ett egenvärde. Exemplet med staten som startar företag som bara existerar är ganska missvisande eftersom frågan inte gällde existensen av företag utan uppstarten och det tämligen självklart underförstådda att det är någon som startar företagen och att det inte är samma person som startar dem alla. Jag håller också med Jonas om att det finns en filosofisk diskussion kring egenvärde som man måste skilja från den vardagliga från vilken jag utgått i ovanstående resonemang. Filosofiskt får man nog säga att det är tämligen få saker som är egenvärden. Alldeles säkert är det inte företagens produktion. En telefon har knappast ett egenvärde, då den är ett medel för att ringa med, som i sin tur är ett medel för att kunna samtala, som ibland kan ha ett egenvärde men långt ifrån alltid. Min bestämda uppfattning är att den förda diskussionen skett i en vardaglig kontext och det är fullt rimligt att säga att nyföretagande har ett egenvärde.

Detta leder dock in på den andra diskussionen, om Morian tänkte sig användandet av egenvärde i en viss betydelse eller kontext, har inte då Morian tolkningsföreträde. Om de flesta som läser Morians text tolkar det som att det betyder viktigt eller centralt, medan Morian själv tolkar det som intrinsikalt och som i sig själv och oberoende av allt annat havandes ett värde, har han då inte denna rätt? Tyvärr inte, man bestämmer inte själv vad ord, satser eller satsbyggen betyder. Och det framgår med yttersta tydlighet att detta inte är en filosofisk kontext. En kontrollfråga: tycker Jonas Morian att chipspåsar, telefoner, it-system, brevpapper, kullager har ett värde i sig?

När vi nu har rätt ut det här med egenvärde och tolkningsföreträde kvarstår frågan: tycker Jonas Morian att nyföretagande har ett egenvärde? .

Andra bloggar om:: egenvärde

Jonas Morian

Kd moralens väktare?

Nej! Inte om man tar fast på utformningen av deras ”innovativa” internetengagemang. Kd letar efter volontärer som utan att uppge vem de jobbar för ska sprida det kristdemokratiska budskapet om t. ex vikten av en god etik. En moderat talesman kallar det hela innovativt vilket förstås är en innovativ översättning av ren och skär ohederlighet.

Andra bloggar om: val2006
kristdemokraterna

Att rangordna intensitet i känslor

Jag ska börja ett litet projekt som går ut på att analysera känslor; emotioner och affektioner: Som en liten introduktion ber jag om er hjälp. Det jag gör är att jag parallellställer två typer av känslor i en skala av stigande intensitet.

Missnöjd

 

Uttråkad

Butter

 

Beklämd

Upprörd

 

Förstämd

Irriterad

 

Ledsen

Vresig

 

Vemodig

Vrång

 

Melankolisk

Arg

 

Sorgsen

Ilsken

 

Deppig

Förbannad

 

Förbittrad

Vredgad

 

Ångestfylld

Rasande

Hatisk

Mina frågor till er är följande:

Är detta två klart identifierbara känslokategorier? (Är till exempel hat den yttersta uttrycket för att man är uttråkad? Och är det bara intensitet som skiljer de olika emotionerna inom kategorin åt?) Är intensitetsskalan korrekt( Är ilsken starkare än att vara arg?) Har jag missat några emotioner?

Andra bloggar om: känslor

Miljöpartiets valmanifest 2006 för Hälso- och sjukvården i Östergötland

 Hur kan vi minska behovet av vård och läkemedel? Hur kan vi göra vården mer tillgänglig, i synnerhet för de med störst behov och som kanske inte alltid har så lätt att göra sin röst hörd? Hur tar vi tag i den ökade psykiska ohälsa i samhället? Och hur kan vi förbättra dialogen med medborgarna och öka engagemang, delaktighet och inflytande? Dessa mycket viktiga och centrala framtidsfrågor lyfter Miljöpartiet i ÖStergötland fram i sitt valmanifest som jag nedan presenterar i sin helhet: 

1. Minska behovet av vård

Livskvalitet ger hälsa och minskat vårdbehov.

Miljöpartiet har en samlad politik som i sin helhet innebär att människan kommer att må bättre, bli friskare och få ett minskat behov av hälso- och sjukvård. Vi vill att vården prioriterar det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Landstinget ska också ta sitt ansvar som samhällsaktör för en ekologisk och socialt hållbar utveckling. 

2. Tillgänglig vård nära människorna

En hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande vård

Miljöpartiets vision om en tillgänglig vård är enkel i sin kärna: Alla ska få den vård man behöver på rätt sätt vid rätt tillfälle. Vi vill fortsätta att samla och samordna vården i Närsjukvården så att patientens behov sätts i centrum. Avgörande är ett gott samarbete med kommunerna för att undvika att människor bollas runt och faller mellan stolarna. Äldre med många olika typer av besvär, människor med psykiska sjukdomar och människor med kroniska sjukdomar är exempel på medborgare som gynnas av en sådan utveckling av närsjukvården.

 3. Krafttag mot psykisk ohälsa

Flexibel samverkan runt patienten.

Miljöpartiet har länge hävdat att samhället inte bara är ekologiskt utan även socialt ohållbart. Därför räcker det inte att ge psykiatrin mer resurser. Miljöpartiet vill börja med att ge så goda förutsättningar som möjligt för att barn ska få goda uppväxtvillkor. Det samhälle vi lever idag innebär, oavsett uppväxtvillkor, en hård press på unga människor. För att möta behovet av samtal och stöd vill vi att landstinget hittar samverkansformer med t. ex kommuner, religiösa samfund och ideella föreningar. När specialistvård krävs vill vi att en modern och flexibel psykiatri möter medborgaren utifrån ett helhetstänkande. 

4.Läkemedel är inte alltid lösningen

Vår livsstil måste förändras och bli hållbar

Den medicinskt tekniska utvecklingen har varit fantastisk. Moderna behandlingsmetoder där nya effektiva läkemedel är en viktig del har ökat livskvaliteten för många människor. Samtidigt får vi inte glömma människans förmåga att läka sig själv genom förändrad livsstil och förändrade tankemönster. En sådan enkel sak som fysisk aktivitet på recept kan ge mycket gott resultat.

 5.Lyssna till medborgaren

 Ett demokratiskt hållbart Östergötland

Kommunikationen mellan väljare och politiker måste fortsätta även efter valdagen. Ett fortlöpande engagemang från alla medborgare är nödvändigt för att de politiska besluten ska bli så kloka som möjligt. Därför vill miljöpartiet att denna dialog med medborgarna förstärks. Det är också viktigt att vi medborgare får ett större direkt inflytande över den vård som bedrivs.