Trygghet skapa dynamik i samhället!

LEDARE Linköpings Tidning 070129

När den före detta chefsekonomen vid världsbanken och nobelpristagaren Joseph Stilitz föreläste i LO-huset gav han ett viktigt råd till den svenska regeringen, nämligen att analysera vad som förmår oss människor att ta risker. Det handlar om att människor idag måste våga ta nya steg, byta jobb, bostadsort och så vidare för att ekonomin ska kunna utvecklas och näringsklimatet bli innovativt. Hur kan politiken bidra till att minska riskerna med ett sådant riskbeteende?

En första ingrediens torde vara att bibehålla höga nivåer i våra ersättningssystem, t. ex A-kassan. Vetskapen om att den privata ekonomin inte står och faller med den nuvarande anställningen innebär en trygghet som jag tror bidrar till ökat mod och förändringsbenägenhet.

En annan viktig sak, om än kontroversiell, är att på allvar se över den svenska arbetsrätten, LAS. Frågan är om inte denna lag mer binder människor än frigör dem. I Danmark är arbetsrätten i det så kallade Flexicurity i det närmaste obefintlig. Trots att det följaktligen är lätt att bli avskedad upplever sig danskarna som de tryggaste löntagarna i Europa.

En tredje, kanske mer svårfångad, ingrediens tror jag handlar om att öka tilliten till varandra i lokalsamhället. Identitet, sammanhållning och ansvar i och för ett mindre sammanhang minskar det man brukar kalla transaktionskostnader och skapar en ”Gnosjöanda” som både ger trygghet och ett bättre företagsklimat. I detta ligger också en utveckling av en småskalig social ekonomi där människors initiativkraft och ekonomiska utbyte kan öka.

Slutligen måste vi slå vakt om de redan etablerade välfärdssystemen som utgår från principen att mest resurser tillfaller dem med störst behov och som inte kompromissar med tanken att solidarisera sig med de svagaste i samhället, snarare än de som har förmågan att skrika högst. Alla utan undantag kan nämligen när som helst hamna i denna grupp som inte kan göra sig hörd. Vetskapen att samhället tar denna grundläggande hänsyn är avgörande för det trygga och därmed dynamiska samhället.

Annonser

Homo regionalis och/eller en nedtonad nationalism del I

En grön regionpolitiker i Skåne bruka etikettera sig som en homo regionalis och vill därmed markera sitt engagemang för den regionala nivån och sin vilja att se ett ökat självbestämmande för denna politiska nivå. Bortsett från dennes skeptiska hållning till EU brukar jag i all väsentlighet hålla med honom.

För oss homo regionalis är det förstås en spännande tid vi går in i när ansvarskommittén släpper sitt slutbetänkande. Oron över resultatet är dock större än de förhoppningar man eventuellt kan hysa. Att staten ska gå in och rita kartor och göra nya regionindelningar är i sig något som får en att rysa en smula, särskilt om det landar på ett fåtal jätteregioner. Vad blir det då av den regionala demokratin? Sammanslagningar av regioner sker bäst utifrån ett lokalt initiativ så som så skedde i Skåne och i Västra götaland.

Naturligtvis måste man som Martin Tollén så klokt påpekar börja i änden där man diskutera de framtida regionernas uppgift. Hälso- och sjukvård sägs, inte särskilt oväntat, bli en viktig sådan uppgift. Detta är ett perspektiv som mycket starkt talar för större och färre regioner. Men det finns andra nog så viktiga perspektiv. Demokrati och arbetsmarknad tror jag är det som måste avgöra regionindelningen. Jag tror nämligen att en förstärkt regional identitet är en förutsättning för att vi ska komma till rätta med arbetslösheten på lång sikt. Och då är inte alltid störst bäst.

Detta utesluter inte att olika regioner går samman och samarbetar kring viktiga frågor som hälso- och sjukvård. En avgörande fråga är om detta räcker för att försörja kravet på ökad specialisering, befolkningsunderlag och resursutnyttjande med bibehållen legitimitet?? Det utesluter naturligtvis inte heller att smärre justeringar sker, men detta borde komma som ett uttalat behov från regionerna själv.

Andra bloggar om: regionindelning, ansvarskommittèn

Pingat på intressant.se

En osannolik profetia kanske slår in

Jag skrev så här den 21 september 2006:

”STORSOSSE MONA

försöker jag vänja mig vid att tänka. För visst är väl ett Nej ett Nej och inte ett Ja? Och om denna hypotes är riktig föjer av uteslutningsmetod att vår nästa Storsosse heter Mona.”

Få höll med mig i min ”analys” då, men varefter tiden går sällar sig fler och fler till min ringlande skara.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, partiledare

Pingat på intressant.se