Förtvivlan över världens Ondska

Ibland lyckas man förtränga att världen är ond och lika ofta glömmer man all den godhet och kärlek som faktiskt existera. Det goda kan ibland vara smärtsamt att erfara, men det onda övergår allt förstånd. När jag påminns om människans förmåga till ondska ryser jag in i märgen och kan inte annat än känna förtvivlan. Vad exakt är poängen med min existens när barn fjättras vid sina sängar, nedkletade i sin egen avföring, överhopade av flugor och lämnade att dö?

Men, Joakim, visste du inte att sådant förekommer, säger ni kanske. Du behöver inte vända blicken till Bagdad. Det pågår övergrepp här och nu i den egen stad. Hela tiden utsätts barn för de mest otänkbara grymheter. Helat tiden, oavbrutet.

Jo, jag visste det, men jag hade för ett ögonblick lyckats förtränga det. Solen sken och Gaza, Irak och Darfur fanns inte.

Och så fick jag se bilderna i Aftonbladet och allt rann över mig igen. Världens ondska. Ecce Agnus Dei, qui tollit peccata mundi! Tänk om det var så enkelt. Någon som genom ett trollslag borttog all världens ondska.

Så enkelt är det inte. Vi måste kämpa och vi måste göra det helt själva. Det är egentligen två strider som måste utkämpas parallellt.

  1. Striden mot ondskans manifestation
  2. Striden mot ondskans grund

Den första striden handlar om att kringskära ondskans handlingsutrymme och skapa strukturer som omöjliggör dess värsta uttryck.

Den andra striden bygger på insikten om att ondskan ligger latent inom oss alla. Vi är alla krigare för något och krig kan alltid lätt slå över i grymhet. Kriget är så manifest i den mänskliga naturen att få är beredda att ge upp den och fällorna för dem som försöker lägga ner svärdet många. Denna strid är ett långsiktig nästan evolutionärt projekt.

Så vad kan vi göra beträffande den första striden?

Tja:

nedrustning är bra

fattigdomsbekämpning är bra

konflikthantering och fredsbevarande insatser är också bra

internationellt samarbete och globalt utbyte är bra

mänskliga rättigheter är förstås bra

Men framförallt skulle det vara väldigt bra med:

en långsiktig och gemensam strategi vars primära mål var just detta.

När till exempel en supermakt som USA faktiskt hade detta som sin främsta målsättning istället för oljetillförsel och den egna säkerheten så skulle det kanske hända något. På köpet skulle de dessutom få olja och säkerhet…

Andra bloggar intressant om: ondska, grymhet, Bagdad, barnhemsmisär, global rättvisa, USA, krig, internationell politik, barn, övergrepp

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s