Djävulen och Herr Kalle Dejemyr

Det jag nu ska skriva är jag mån om att det uppfattas på rätt sätt. Det är inte en kritik eller en anspelning på de individer som har kommenterat mitt inlägg ”Märkligt resonemang av Huddinge”. Jag högaktar mina kommentatorer även när de inte delar mina åsikter. (Och jag antyder inte att just de skulle ha ändrat uppfattning)

Rubriken på inlägget anspelar på en roman av Paolo Coehlo, Djävulen och Fröken Prym. I boken tar djävulen gestalt av en man som erbjuder invånarna i en by stora rikedomar om de samfällt har ihjäl en av invånarna. Givetvis börjar man räkna på hur mycket goda ting dessa rikedomar kan komma att erbjuda dem i form av infrastruktur, faciliteter och andra nyttigheter. Givetvis börjar man spekulera i hur mycket ett människoliv är värt.devil

Parallellen med fallet Kalle Dejemyr slog mig inte omedelbart utan först när landstinget gick in och sa att man skulle betala för Kalles vård. Det som hände då, och det är bara en känsla och inget jag undersökt på allvar, var att de personer, ganska många faktiskt, som stod upp för Huddinge, Chefsläkaren och dennes beslut tystnade.

Det som slog mig var hur påverkbara vi är för auktoriteter som viskar i vårt öra. En läkare, en Chefsläkare! Och alla fördämningar brister: ”Sorry Kalle, men fatta hur mycket annat vi skulle få för pengarna; infrastruktur, faciliteter och nyttigheter….”

Sedan kommer en annan auktoritet in på spelplanen, Landstingsledningen, och säger ”klart Kalle ska få vård, det fixar vi!” Och då återställs allting, filmen spolas baklängelse och vattnet far liksom tillbaka och fördämningen återställs.

”Klart Kalle ska ha vård”, säger vi mangrannt och ler lite genant.

Andra bloggar intressant om: Kalle Dejemyr, etik, auktoriteter

Annonser

2 kommentarer

  1. Wunder · september 13, 2007

    Det här är svåra saker. Som det mycket riktigt påpekats; om Kalle inte bodde i Stockholm utan i ett lite folkfattigt landsting – då hade detta landsting inte kunnat bekosta detta. Ekvationen hade inte gått ihop. Om Kalles medicinering kostat 1 miljard per år så hade troligen inget landsting kunnat ta kostnaden. Det skulle då vara tungt även för svenska staten.

    Sedan kan man ju fråga sig varför det kostar 10 miljoner. Det är ju mediciner vi pratar om; mediciner som tillverkaren (så vitt jag förstår) tillhandahållit gratis under en längre tid. Så – varför kostar det helt plötsligt 10 miljoner?

    Kanhända skulle läkemedelsbolaget nöja sig med 500.000 per år om det var det som kunden hade råd med. Men nu är det ju svenska staten som är den tilltänkta kunden – och media hjälper läkemedelsbolaget att trissa upp priset genom att vädja till folket att Kalle måste få hjälp – trots att det kostar 10 miljoner per år.

    Sedan så har jag missat – vad är skllnaden mellan medicinering och inte medicinering? Hur hade Kalle det innan han fick mediciner?

    OBS – Kalles sjukdom är mycket, mycket, mycket allvarlig. Han har troligen massor med åkommor – både fysiska och psykiska. Blir Kalle bra med medicineringen. Eller mår han bara fördjävligt dåligt i stället för ännu värre fördjävligt dåligt.

    Det är många frågor. Och svaren är inte uppenbara.

  2. Citizen Kane · september 13, 2007

    Visst ställer man vården av Kalle mot något diffust som ”infrastruktur, faciliteter och andra nyttigheter” så är det inte speciellt svårt att sympatisera med självklarheten att vårda en människa (Kalle) här och nu. Hur skall Karolinska förhålla sig om vården av Kalle innebär att 10 livsnödvändiga operationer av bebisar måste ställas in? Att raljera över hörapparater för äldre är att göra det enkelt för sig. Jag tror inte det är så många som missunnat just att Kalle skall ha vård, det handlar snarare om att man har förståelse för den situation som i alla fall jag inbillar mig fanns, nämligen att det skulle drabba (ett flertal) andra patienter istället. Patienter med lika rätt till vård, men vars röster inte hörs i media.

    Att enskilda sjukhus med ”otur” råkar ut för enstaka högkostnadspatienter vilket går ut över övrig verksamhet kommer med säkerhet öka år för år. Ny forskning kommer ta fram nya och dyrare läkemedel av vanliga och för all del ovanliga sjukdomar. Det är inte rimligt att dessa slumpmässiga höga kostnader skall bekostas av enskilda sjukhus. Det är inte heller rimligt att patienten skall kunna ha otur att bo i fel landsting och därför ej få adekvat behandling. Får hoppas den problematiken löser sig den tredje oktober.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s