Barn måste få komma till tals!

Nedan debuterar Lena Nilsdotter som gästskribent på denna blogg:

DN debatt skriver idag att ”Polis och domstolar sviker utsatta barn”. Rubriken borde även innehålla att samhället sviker barn i brottmål där de yngsta medborgarna befunnit
sig i våldssituationer av olika grad inom hemmet, familjen, eller annan närstående person.

Hur ofta blir mindreåriga eller äldre  barn förhörda om egna upplevelser för att kunna bearbeta det inträffade? Att ha uppevt hur närstående fått ta emot psykisk eller fysisk smärta, våld eller hot. Kanske i samband med droger?

Till vem överför barnen sina upplevelser? Händelsen lämnar kanske inte barnet utan övergår till ett självdestruktivt och inåtvänt beteende.  Händelsen blir en självpåtagen skuld, hade jag inte gjort si eller så hade NN inte slagit henne/honom, varför gjorde jag inget?
 
I dagens ordning kan en misstänkt vårdnadshavare motsätta sig att egna barn
vittnar och berätta om egna upplevelser av våldshändelsen. Samtidigt förordar Barnkonventionen  att barn har rätt att ge sin berättelse av  händelsen. Här krockar lagstiftningens intentioner kring barens bästa kontra samhällets syn  och föräldrars  rättigheter vid brottmål. children

Vems röst och version av brottshändelsen väger tyngst? 
Är  alla lika  inför lagen?
 
Våldshändelsen kan i motsats vändas till ett utåtagerande beteende och barnet
blir  betraktad och stämplad som ett ”stökigt barn eller stökig elev”. Tillslut  i ett sämsta scenario kan en ”bokstavsdiagnos” anses bli nödvändig innan  barnet kan få någon form av stöd och  hjälp. Det kan inte vara meningen att behöva medikalisera barnens våldsupplevelser i hemmet  eller av annan närstående person innan samhället träder in med stöd. Vad hjäler all lagstigtning för barnens bästa  på nationell och intenationell nivå när den inte  tillämpas där den bäst behövs? Nära barnen och i deras sociala miljö?
Artikelförfattarna skriver hur barn som utsätts för upprepat våld i hemmet är
särskilt utsatta i en beroende ställning av de vuxna i det egna hemmet.

Det blir många frågor…
 
Avslutninsgvis  anser jag att barnen behöver en starkare röst som företräder dem och  ett  snabbt stöd när våld förekommer i deras närmiljö. Vid brottmål måste barn få komma till tals  vid förhandling med målsägarbiträde, vad barnen har upplevt och få skälig ersättning från Brottsoffermyndigheten.
 
Lena Nilsdotter

Andra bloggar intressant om: barn, barns rättigheter, barnkonventionen, brottsoffer

Annonser

2 kommentarer

  1. Janne · oktober 27, 2007

    Är det inte ganska vedertaget att barn ofta kommer med fria fantasier. Jag fattar inte riktigt hur du tänker dig. Ska barns ord vara lika mycket värt som en vuxens? Barnvittnen i häxprocesserna var ingen snygg historia…

  2. Fred Rune Rahm · oktober 28, 2007

    Og det føyer seg inn i den norske debatten, der politikere nå står fram og sier at de ble slått som barn, – og at ingen barn tar skade av det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s