Skandalerna fortsätter…och skuggan faller på Reinfeldt

Det är möjligt att en del oppositionspolitiker känner en viss skadeglädje när det gungar och svajar i regeringskorridorerna, men själv tycker jag att detta är väldigt trist och flyttar fokus från viktigare saker, t. ex innehållet i Alliansens politik och det alternativ som de olika oppositionspartierna står för, däribland mitt eget Miljöpartiets. Anledningen till att sådana här drev eskalerar är att ledande journalister på oppostionstidningar tat chansen att ge ett extra tjuvnyp samtidigt som borgarmedia får chansen att visa sitt oberoende. En tävling i att gräva upp skit helt enkelt.

Den skit som nu framkommit är alltså att den tillförordnade på Schenströms tjänst Nicola Clase använt sig av svart arbetskraft till en summa av 40 000 kronor. Åter igen kan man säga att Reinfeldt glömt att ställa nödvändiga kontrollfrågor, som han ju vid detta laget borde ta sig an med paranoid frenesi. Reaktioner bland media, bloggare och vanligt folk blir förstås – en högerregering av högavlönade som smiter undan de regler som gäller för oss andra. Detta blir så att säga den ackumulerade bilden i folks medvetande och kan bli ganska svår att bli kvitt.

Samtidigt kan man som politiker bli lite trött på att det alltid grävs fram skit om oss hårt arbetande politiker. De flesta arbetar helt gratis eller med mycket små ersättningar och även de som nu har höga löner har en bakgrund med tusentals ideela timmar i bagaget. Det är lätt att stämma in i Ann-Marie Ekströms beskrivning:

”Men jag undrar ibland hur media lyckas få fram alla detaljer.
Och det man inte får glömma är att ingen människa, inte ens politiker, är felfri. Jag önskar att media kunde skriva om allt det som en politiker också får offra. Oavsett om han eller hon är heltidspolitiker eller fritidspolitiker. För att någon måste ta ansvar för det offentliga. Det är väldigt lätt att gnälla på politiker men man vill inte göra något själv.”

Det är sant, ingen är felfri och alla kan begå misstag, men frågan man onekligen ställer sig är hur många gånger denna statsminister ska brista i omdöme förrän förtroendet för regeringen raserats till noll? Min ingång i den här affären har hela tiden varit Reinfeldts omdöme och det bekräftas onekligen idag.

Andra bloggar intressant om: Nicola Clase, Schenström, regeringen, Reinfeldt

Tankar om hus – Drömmar som Såpbubblor

Bland alla annonser upptäcker jag ett luftslott.

Anar en sorglig historia i de 20-tal korta raderna om inredningsbar framtid, rymd, sällskapsutrymmen.

drömhus 

Utomhus i alla vinklar vimlar det av trappor och träddäck. Varför flyttade förra ägarna aldrig in i det rymliga nya huset med fantastiska möjligheter och boytor? Vad kom emellan drömhuset och verkligheten i ett land där alla fått det bättre, större kontosaldo och mindre utgifter?

Stämmer det? Kanske husägarna blev utan arbete, ett flerårigt byggprojekt kan ha tärt på relation/äktenskap med uppbrott som följd. Möjligheter att få nya arbeten på samma ort som nya fastigheten kanske inte fanns.  Det vackra husskalet med silvergrå fasad liknar en gammal fiskebod i skärgården. Upptäcker att huskroppen också vilar på en ”inredningsbar framtid”. Framför entrén och husets  långsida finns ingen grusgång, gräsmatta, buskar eller planteringar enligt konstens alla regler och årets trädgårds trend.   

Är det så drömmar ser ut? Drömmar kan  verka nåbara och  fullt möjligt att fånga och uppfylla.  Men drömmar  rör sig ryckvis allt längre bort  när vi närmare oss med  våra giriga händer. Lika lätt som såpbubblor  spricker, spricker drömmen när vi kommer för nära- POFF!!!

 Jag hoppas  de goda tiderna och en svängning mot lägre huspriser ger det silvergrå huset nya ägare med tid och möjlighet att skapa en bra tillvaro. I solnedgången kan ägarna sitta ute på   trädäcket och njuta av naturens  skönhet. Kvällshavsbild

Lena Nilsdotter

Andra bloggar intressant om: drömhus, drömmar