När kanaler inte finns brister fördämningar

Dagen efter morden i Finland är det alla psykologer och psykiatrikers julafton och alla förälrdrars mardröm. Givetvis följdes inte mitt råd att betrakta det hela som en naturkatastrof. En efter en sitter mästertyckarna i tv-soffor och radioprogram och pratar om uppväxtvillkor och föräldrarnas oförmåga att implantera en god själbild i sitt barn. Visst kan det vara så. Men är det alldeles självklart? I en artikel i aftonbladet framgår tillgången till vapen i det finska samhället som en trots allt avgörande faktor:

”– Det första jag gjorde var att ringa hem till Pekka. Hans pappa svarade.

Miro frågade om Pekka var hemma. Pappan svarade att han var i skolan.

– Då frågade jag om hans vapen var hemma.

Pappan gick i väg och tittade efter och kom tillbaka till telefonen.

– Nej.

I denna häpnadsväckande dialog famgår att innehav av vapen är något mycket naturligt. En kompis ringer och undrar om han tagit med sig vapnet. Pappa går lydigt och kollar och konstaterar att så verkar vara fallet. Alla känner till att det finns ett vapen som man kan eller inte kan ta med sig…

Kanske visar det sig att den finländske skolmördaren haft en taskig barndom. Inget av det jag läst hittills talar för det. En normal kille fram till åtminstone 12 – 13 års åldern verkar det som. Det som sedan sker är att en rad olika idéer får grepp om honom. Tankar om att vara övermänniska, om mäns överordning, den starkes rätt över den svage etc.

Det intressant med dessa tankar är inte att börja psykologisera dem utan att sätta dem i en idémässig kontext. Givetvis måste man konstatera att de hör ihop med maktlöshet och ett samhälle som inte riktigt förmår att ta till vara individers vilja. Där kanaler saknas brister fördämningar. Känslan av sammanhang blir väldigt suddig och en tydlig motbild genereras. Hitler och Stalin. Möjligheten av att själv tillhöra de starka.

Drömmarna och idéerna krossas snart eftersom det är en intelligent kille vi talar om. Makten är komplex, global och opersonlig. Samtidigt finns oändliga möjligheter göra sig hörd via hemsidor, bloggar, communities och youtube. Och att förbereda sina ”15 minunter av kändisskap”.

Jag tror få fördelar uppnås genom att betrakta mannens tankar som fantasier, som är rättspysikiatriker Fredrik Hedéns sätt att uttrycka sig till Svd. I trettiontalets tyskland hade en sådan här figur lätt kunna fångats upp av SA eller dylika organisationer. Ynglingen tog snarare konsekvensen av sin insikt i att världen inte fungerar såsom han önskade sig.

Det kan också vara intressant att leka med en idé om att massmördaren i Finland är en extrempunkt i en föreställningsvärld som kanske börjar i en förtvivlad röst på Sverigedemokraterna. Maktlösheten – inga kanaler för att manifestera ens vilja – oförmåga att handskas med den verklighet man lever i – tydlig motbild – grusade förhoppningar – skissa på alternativa möjligheter….

Andra bloggar intressant om: jokela, skolmassakern, finland, Pekka-Eric Auvinen

Annonser

3 kommentarer

  1. Sofia · november 8, 2007

    Vill bara kommentera det där om när kompisen ringde hem o kollade om Pekka var hemma. Det gick inte helt till så där som det står på aftonbladet, de tycks skriva sina egna förkortade versioner.
    Killen Miro som var Pekkas vän deltog nämligen idag i ett diskussionsprogram på finnsk tv. Där berättade han att när de flydde från skolan , fick han känslan av att det är bara en person som han kunde tänka sig vara bakom skjutningen. Jokela är nämligen en rätt så liten ort. Han ville därför ringa hem till Pekka för att kolla om han var hemma (bekräfta sina onda aningar). Pappan svarade o sa att Pekka hade gått på modersmålslektion. Miro visste att det inte var modersmålslektion vid den här tiden eftersom det var lunch på gymnasiesidan. Sedan frågade han pappan om Pekka hade sitt vapen hemma. Pappan förstod inte först vad han sa, när han upprepade frågan svor pappan till. Han gick sedan till pekkas rum för att kolla om han kunde se någonting som kunde ha att göra med vapen, eller om han kunde hitta ett vapen. Han hittade ingenting. Pappan var alltså helt ovetande om vapnet. Efter det här slutade de samtalet och pappan for iväg till skolan.

  2. Ping: Måndagsblogg « Joakim Hörsing
  3. Ping: Ännu en surrealistisk skolmassaker « Joakim Hörsing

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s