Facebook i Retrospektion

Enligt en trendgraf på Knuff.se exploderade intresset för Facebook i mitten av Augusti i år. Facebook grundades dock redan 2004 som ett internt studentnätverk på Harvard, men fick sitt genombrott under 2006 internationellt och i Sverige under 2007.

Facebook har varit ett hett diskussionsämne bland svenska bloggare, senast i samband med debatten om rättigheter till eget utlagt material, t. ex bilder och i den uppmärksammade skolmassakern i Finland.  Jag har hittills inte kommenterat Facebook på min blogg annat än när jag konstaterade att miljöpartiets närvaro var hög i detta forum.. Jag gör det nu och JA även jag finns på Facebook…

En tidig diskussion rörde själva fenomenet Facebook och hypen kring det. Hur kan ett Community få ett sådant snabbt genomslag undrar en bloggare i inlägget Fy för Facebook. Kort därefter kom mot bakgrund av en forskningsrapport en diskussion om att facebook vänner minsann inte var några riktiga vänner. Bland annat Jonas Morian kommenterade detta. Bäst skriver bloggen Intensifier om saken:

”Svaret är både och. Facebook innehåller ett system för förtroendeaccellerering. I och med att man godkänner sina existerande vänner genom att identifiera dem, skapar man samma typ av stängsel för främlingar som ett gated community. Du är bara min vän om jag vet vem du är. Samma sak gäller då du träffar “nya” människor. Genom att man känner någon, som känner någon, kan man upprätt ett socialt system av tillit där människor man redan litar på är en garant för att den nya människan är pålitlig.”

Problemet med stulna identiteter har blossat upp vid några tillfällen. I slutet av augusti uppmärksammades att ett antal kändisar bland annat Prinsessan Madeleine och Mona Sahlin hade en rad duplicat på Facebook. Idag visar det sig att betydligt allvarligare form av identitetsstöld äger rum i syfte att tömma bankkonton.

Givetvis återkommer ständigt artiklar på ämnet Nu är Hypen facebook över och svar i form av Facebook är här för att stanna.

Många kommentarer rörande Facebook har naturligt handlat om möjligheten att snoka i folks privatliv. Man väljer förstås själv hur mycket man vill lägga ut, men det är förvånande hur mycket som faktiskt läggs ut. Ibland så förvånande att man undrar om vissa är medvetna om vad de ger access till. Bisonblogg kommenterar så här:

”- Det största hotet mot den personliga integriteten är användare som delar ut för mycket information om sig själva och ångrar sig. Det enklaste sättet att skydda sin integritet på Facebook är att tänka över vilken information man lämnar ifrån sig,”

Bloggen Stum Siren menar att vi måste vänja oss vid att internet är ett offentligt rum:

”Allt du gör i alla offentliga rum kan snappas upp av andra. Det är inte konstigare än att någon har hört dig på bussen. Du är helt enkelt inte mer privat än så på Internet.”

Slutligen vill jag ta upp debatten om Facebook som det ultimata verktyget för riktad reklam. Genom Facebooks alla möjliga applikationer kommer du så småningom vara så väldefinierad att en smart marknadsförare kommer att få dig att häpna. Ad som är en rolig lek att jämföra film eller musiksmak landar kanske i slutändan hamnar som direkta erbjudanden från företag.

Bloggen PR 2.0 menar att detta inte är något större problem:

”Men det är väl brilljant att man försöker matcha användarens intressen mot kommunikatörernas intressen. För de har ju en sak gemensamt; användarna är ju ofta intresserade av att konsumera diverse tjänster och produkter, och de som tillhandahåller dessa tjänster och produkter är ju intresserade av att komma i kontakt med dessa användare.”

Personligen kan jag tycka att det inte är direkt reklamen som är det bekymersamma utan själva kartläggandet. Google kartlägger våra preferenser, facebook därtill hela vår personlighet. Frågan är vad denna information är värd och hur den kan användas och i vilka syften? Jag har inga bra svar på det. Men att en större medvetenhet om vad det innebär att ligga ute på internet är önskvärd tycker jag är självklart. Det måste också råda en stor öppenhet om hur våra aktiviteter registreras och det ska redovisas på ett tydligt sätt.

Att Facebook och andra  communities är här för att stanna råder det nog ingen tvekan om menar jag.

Andra bloggar intressant om: facebook, communities, internet, integritet, identitet

Koppling mellan skotten i Rom och Partille?

Ett trettiotal skott avlossas mot en polisstation i Partille utanför Göteborg. Motivet är oklart men en förundersökning rörande skadegörelse har inletts. Samtidigt är det upplopp i Italien där fotbollssupportrar gårt till våldsam attack inte minst mot poliser och polisstationer. Det är när jag läser följande i Aftonbladet som jag gör en koppling mellan Rom och Partille:

”I natt brinner bilar i Rom. En polisstation är demolerad av en en ilsken folkmob och minst tio poliser är förda till sjukhus.

Upploppen i Italien har så vitt jag förstått ganska tydligt haft karaktären av krig mellan supportrar och polis, inte minst efter att en supporter dödats av ett skott i halsen.

Är det en slump att skotten mot den svenska polisstationen i fotbollsstaden Göteborg sker samtidigt som det pågår fotbollsupplopp i Rom? Givet att det inte finns något konkret att gå på i Partille så tror jag inte det. I huliganernas skruvade värld kan allting tas som en invändning för att bruka våld.

Andra bloggar intressant om: polisvåld, upplopp, Partille, Rom, huliganer, fotboll

Kålsupar partierna i Danmark

Bara ett litet vredesutbrott innan jag åker till jobbet. Läser Svd’s ledare om det danska valet och påminns om ett uttalande från socialdemokraterna jag aldrig bloggade om: ”Vi är alla överens om en stram flyktingpolitik”. Debatten har istället handlat om huruvida man ska behandla flyktingarna humant eller inte!! Man tar sig för pannan! Svd’s ledare spår b orglig valseger och för min del kan det verkligen kvitta.

Den intellektuella giganten Mona Sahlin om betygen

Sahlin går nu ut och vill ha betyg från årskurs sex. Motiveringen enligt Aftonbladet:

”– Vi måste kunna hitta arbetarklassens killar medan tid fortfarande finns att stötta dem.”

Sug på den.

Känn hur all rationalitet långsamt försvinner.

Känn hur allt fokus kring individuella handlingsplaner, att möta eleven där den befinner sig, att utveckla kreativa examinationsformer som inte blott utgår från enkät frågor och att hitta drivkrafterna bakom ett livslångt lärande liksom långsamt tonar bort.

”– Vi måste kunna hitta arbetarklassens killar medan tid fortfarande finns att stötta dem.”

Det är så det kommer låta när skolan blir ett slagfält för partistrateger, demagoger och populister.

Det är så det kommer låta när skolpolitiken lämnar skolans vardag och verklighet på betryggande retoriskt avstånd.

Hälsa Mona välkommen på det rosa molnet Björklund!!

Andra bloggar intressant om: skolan, skolpolitik, betyg, mona sahlin, björklund