Jag – en relativist?

Skrev i går ett litet inlägg om diskussionen kring Andreas Malms artikel om några företrädesvis amerikanska författares skeva syn på Europa och Islam. Min utgångspunkt var det osannolikt höga tonläget från en del liberala bloggare och jag ville undersöka om artikeln verkligen föranledde sådan brösttoner. Jag konstaterade att reaktionerna var överdrivna. Några liberala bloggare har gett mig svar på tal och signifikant är, kanske inte ett högt tonläge, men väl en mycket bombastisk retorik. Jag är en relativistisk kålsuparteoretiker som alltid letar efter sanningen någonstans mitt emellan får jag veta.

För dessa liberala bloggare verkar allting alltid handla om rätt eller fel – sant och falskt och ägnar man sig inte alltid åt detta så är man relativist. Sorry, jag är inte relativist, men väl pragmatiker. Såväl filosofisk som i den mer vardagliga betydelsen. Pragmatismen innebär kunskapsteoretiskt att man anser att sanningsbegreppet är omistligt i strävan efter kunskap. Vardagligt eller politiskt innebär det att man är resultatinriktad och förstår värdet av diplomati oc h hyllar förmågan att leva sig in i andras förståelsehorisonter. I botten finns en idé om att värden finns i hierarkier och att allt inte är lika viktigt. Jag har ett eget system för hur olika värden relaterar till varandra.

Jag hävdar bestäm att världen är komplicerad och att det är tämligen oklokt att dra för snabba slutsater. Det innebär inte att det inte finns något som är rätt eller fel – sant eller falskt.

En del bloggare har dragit långtgående slutsatser av att jag sa att jag står mitt emellan lägren, men snälla ni, alla har vi väl en bild av var dessa punkter ligger och hur långt det är emellan, som är olika. För att inte spekulationerna ska bli så stora kan jag avslöja att jag ligger mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, närmare S än V på höger – vänsterskalan. Som grön menar jag förstås att denna skala är otillräcklig, även om den är, menar jag, central. Jag ogillar således både plakatvänster och tokliberalism. Om den ståndpunkten per definition är von Oben så må det väl vara så, jag är i gott sällskap.

För att återgå till Andreas Malm så hävdar en del att jag gravt missförstått debatten. Debatten handlar enligt Jörgen Modin om att Malm inte lyckas skildra fenomenet på ett bra sätt och strör faktafel omrking sig. Å ena sidan tycker jag att det var det jag gjorde genom att analysera den kritiserade paragrafen. Å andra sidan måste Modin har läst helt andra blogginlägg än vad jag gjort för att komma fram till slutsatsen att debatten handlade om själva fenomenet och artikelns fakta. Var finns dessa inlägg? Jag tyckte mest de handlade om vad man skulle stoppa upp sin DN prenumation…., eller?

Metrobloggen har ett ganska märkligt inlägg som jag har lite svårt att tolka vad som är kritik mot mig och vad som bara är svepande jämsöver. Han kalla mig ”killen” och ”Jocke” – vi kanske känner varandra? En poäng som han för fram är att man inte ska reducera allt till Israel – Palestina och det är väl riktigt, men i just det här fallet är det väl det som det onda blodet sprungit ur, egentligen någonstans i södra Libanon. Förmodligen är det ändå det som får Mattias Svensson att säga att jag helt missat vad debatten handlar om.

Avslutningsvis en lite kuriositet. Om jag inte misstar mig har det varit en lång serier av inlägg från liberala bloggare om det förkastliga i att känna sig kränkt. Handlar inte den här historian bland annat om att Norberg som känner sig kränkt…?

Anra bloggar intressant om: relativism, pragmatism, ideologi, Andreas Malm

Annonser

4 kommentarer

  1. Attila · februari 14, 2008

    Att vara samhällsintresserad handlar om att sortera svart och vitt, inte blanda allt till grått.

    Du lägger dig mellan ”högljudda liberaler” och vänsterextremister. Problemet är att det här inte handlar om liberalernas åsikter, utan om en person som citerats skevt och (medvetet) placerats i ett osakligt (förnedrande) sammanhang. Att han är liberal är underordnat.

    Och i denna diskussion ställer du dig i ”mitten”, och raljerar åt bägge hållen. Men titta på dina fötter, var står du egentligen? Jag garanterar dig att det INTE är i mitten.

    *

    Du får sista ordet, passa nu på att skriva något riktigt dräpande 😉

  2. Lennart Regebro · februari 14, 2008

    ”Jag är en relativistisk kålsuparteoretiker som alltid letar efter sanningen någonstans mitt emellan får jag veta.”

    Japp.

    ”För dessa liberala bloggare verkar allting alltid handla om rätt eller fel – sant och falskt och ägnar man sig inte alltid åt detta så är man relativist. Sorry, jag är inte relativist, men väl pragmatiker. Såväl filosofisk som i den mer vardagliga betydelsen. Pragmatismen innebär kunskapsteoretiskt att man anser att sanningsbegreppet är omistligt i strävan efter kunskap.”

    Det märker man inget av hos dig, så alltså är du inte pragmatiker enligt din egen definition.

    ”Vardagligt eller politiskt innebär det att man är resultatinriktad och förstår värdet av diplomati oc h hyllar förmågan att leva sig in i andras förståelsehorisonter.”

    Jag förstår Andreas Malm rätt väl. Jag inser till viss del varför han ljuger. Jag tycker fortarande det är föraktligt.

    ”Jag ogillar således både plakatvänster och tokliberalism.”

    Det som gör dig till relativist är det att du tror att det här betyder att du måste i alla fråga ställa dig mitt emellan dessa extremer. Det är per definition relativistiskt och kålsuperi.

    Jag gillar inte heller tokliberalism eller plakatvänster. Men det innebär inte att jag måste ta avstånd från tokliberaler när dom har rätt (vilket dom faktiskt har ibland) eller att jag måste mesa omkring och mjäka när plakatvänstern får diktatoriskt tuppjuck (vilket dom har mest hela tiden).

    Tokliberaler har lite fel ibland. Plakatvänstern har oftast vansinning fel i mycket grundläggande moraliska frågor. Att man ogillar båda två betyder inte att man måste stå mitemellen, och det betyder inte att man måste hålla med båda lite och inte hålla med båda lite.

    Stå upp för tusan bävlar, rätta på ryggen och våga ha EGNA åsikter som du står för SJÄLV utan att hela tiden snegla på vad andra tycker.

  3. joakimhorsing · februari 14, 2008

    Så många missförstånd går inte att reda ut skulle jag tro. Den välvilliga förklaringen är att vi helt enkelt inte förstår varandra.
    /Joakim Hörsomg

  4. Lennart Regebro · februari 16, 2008

    Vilka missförstånd?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s