Min Musiksmaks Historia: Mötley Crüe

Mötley Crüe var mina största idoler under den korta tid då jag överhuvudtaget hade dylika. Idolskap har liksom aldrig varit min melodi knappast ens då det begav sig. För mig existerar fyra album Too fast for Love, Shout at the Devil, Theatre of Pain och Girls Girls Girls. Lite synd att jag la av ett album för tidigt eftersom de flesta tycks mena att Dr Feelgood är deras bästa album.

Enligt min mening är Shout at the Devil det i särklass bästa albumet, därefter To fast, därefter Theatre och på Girlsalbumet är de redan farligt nära dansbandsmusik. Ett öde värre än döden och som drabbat så hårda band som till och med Metallica.

De tolv bästa låtarna utan rangordning

  1. To young to fall in love

  

2. Live wire

3. Red Hot

  

4.Home Sweet Home

5.Looks that kill

6.Tonight(we need a lover)

7. Take me to the top

8.Too fast for love

9.Louder than hell

10.On with the Show

11. Use it or loose it

12. Ten seconds to love

Med detta lämnar vi Mötley Crüe och i nästa lilla episod av mitt musikdrama kommer vi stifta bekantskap med andra klassiska åttiotals hårdrocksband som betydde något för mig.

Andra bloggar intressant om: musiksmak, mötley crüe, hårdrock, glamrock, musik

Annonser

En kommentar

  1. Niklas · februari 22, 2008

    håller med dig i stort.. tycker dock att To fast.. är den bästa skivan tillsammans med Dr. Feelgood. To fast innehåller inte en dålig låt, Teaterskivan är riktigt kass, innehåller i stort sätt bara en låt som är värd att lyssna på.. Home sweet home.

    Rock on!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s