Miljöpartiet+Vänsterpartiet=Sant?

Jag ska nu adressera en fråga som jag omöjligen kan undvika, nämligen den diskussion som förts mellan miljöpartister på DN debatt angående vårt förhållningssätt till vänsterpartiet. Jag kan inledningsvis avslöja tt jag inte är särskilt förtjust i vare sig den ena eller den andra sidan. Kort kan man säga att den första artikeln brutalt sågar ett annat oppositionsparti, medan den andra stämmer upp i en reservationslös hyllningssång till samma parti. Den första är dock sämre, betydligt sämre…

Precis som Tomas Melin skriver måste man beakta artiklarnas klart skillda dignitet. Den första är en partistyrelsesanktionerad artikel undertecknad av partisstyrelsens sammankallande och GU’s bägge språkrör, den andra av ett fåtal lokalpolitiker. I sak spelar detta naturligtvis ingen roll men säger något om vilken som kan sägas stå för miljöpartiets linje.

När det gäller den första artikeln vill jag dela upp min kritik i två dimensioner rörande dels det faktum att man går till angrepp, dels på det som artikeln innehåller.

Att på detta ganska slarvig sätt gå till generalangrepp på ett annat oppositionsparti är både strategiskt och taktiskt felaktigt. Strategiskt ger det bilden av en splittrade opposition som inte förmår att fokusera på den verkliga måltavla, alliansregeringen. Taktiskt innebär det ett försvårat samarbete med vänsterpartiet på en rad olika ställen ut i landet. Det senare hänger på den bild som förmedlas genom artikeln, nämligen att huvudmålet inte är att peka på sakpolitiska kontroverser utan att helt enkelt ganska blint attackera. Några exempel:

  • V var motståndare till skatteväxlingen, nå det var S också och faktum är att vi själva börjar svänga en smula. Att då dra upp det mot V blir löjligt.
  • Betyg i skolan, skulle det blott vara ett problem gentemot V? Även där börjar vi själva svänga, mer skulle jag tro än V.
  • Arbetskraftsinvandringen, samma där, vi gjorde upp med de borgliga, inte med S.
  • Friskolor, kontroversen är obetydligt större gentemot V än gentemot S
  • Det är uppenbart att V band till kommunismen fortfarande lever. Är det? Kanppast.
  • Är verkligen en eventuell tystnad kring Tibet de senaste månaderna grund för att dömar ut hela dess utrikespolitik?

Sammanfattningsvis ger en sådan tunn argumentering intrycket att vi är ute efter blod inte en saklig diskussion. Det är sant att vi fastslagit S som huvdudsamarbetspartner. Det är ok, men då är det också det vi ska argumentera för´och låta kritiken mot V synas mellan raderna.

Den kritik som är befogad är det man i artikeln kallar för vänsterns överbudspolitik och var ett stort problem under gågna mandatperioders regeringssamarbete. Tomas Melin ser det som ett problem att V i en valrörelse har tillgång till så många fler extra miljarder och tycks mena att det är orättvist och oärligt eftersom dessa förslag aldrig har någon utsikt att realiseras. Det här är onekligen ett intressant problemområde. För samtidigt kan man ju tycka att det är väljarnas sak att avgöra om det ska bli överbudpolitik eller inte. Det är nu dags att föra in en mer aktuell artikel i resonemanget.

I en artikel i DN igår berättar V och mp om hur viktigt det är att alla partier i den ingående alliansen är fullvärdiga samarbetspartner. Detta sägs av samme person som någon vecka tidigare hävdat att V inte har något som helst att tillföra en sådan allians. Men även i den artikel är den springande frågan huruvida vi ska göra upp och kompromissa om en del av politiken före valet. V hävdar att man inte bör göra det och mp att man böra det. Samtidigt och paradoxalt nog andas debattartikeln inte en atmosfär av ”det här bör vi samtala om”, det här är vi inte riktigt överens om” etc, utan ”Det är här det rätta”, ”Vänstern har fel”. Ska mp prata ihop sig med V lär det i alla fall inte bli med GU’s språkrör.

I sak tycker jag att det är nödvändigt att vi pratar ihop oss på några centrala punkter, framförallt därför att det är vår chans att vinna valet, men också för att regeringstarten inte ska bli en gigantisk uppförsbacke. Vänsterpartiets spenderbyxor är en del av deras ideologi, låt dem hållas, det är i alla fall en budgetteknisik fråga som med rätta kan återkomma vid varje tillfälle då man lägger statsbudgeten. Det är inget konstingt med det, så har det alltid varit och väljarna är väl bekanta med problematiken. I Linköping har alltid V 100 miljoner mer än majoriteten….

Avslutningsvis menar Tomas Melin att den adra artikeln missar målet då det inte handlar om vad vi och vänstern är överens om utan huruvida vi kan samarbeta i de fall där vi inte gör det. Det får man nog säga är riktigt, men det överskuggande problemet är ju dock att den första artikeln så grovt missar just det målet. Istället hemfaller man åt hejdlös pajkastning ovärdigt ett seriöst politiskt parti.

Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, vänsterpartiet, politik, valet 2010, röd-grönt, S+V+mp, politik

PS Jag tillhör en pragmatisk grön vänster som ryser när jag hör räntefria samhällen, avskaffa pengar och dylikt. Men har det inte gått lite långt åt andra hållet när GU skriver: ”Samhället behöver skapa bättre förutsättningar för människor att […} tjäna pengar”

 

 

Annonser

8 kommentarer

  1. Magnus Ahlkvist · maj 8, 2008

    Joakim: Jag förstår faktiskt inte vad du menar med att Vänsterpartiet bedriver överbudspolitik. Vänsterpartiet vill återställa de skattesänkningar som borgarna har genomfört under den har mandatperioden. Då är det rätt självklart att Vänsterpartiet i sin budget också kan lägga mer pengar på utgiftssidan. I ”min” kommun gör Miljöpartiet likadant – de har de senaste x åren föreslagit skattehöjningar, för att kunna lägga mer pengar på verksamheten. Är det plötsligt överbudspolitik att ha ett finansierat budgetförslag, bara för att budgetförslaget har en större omslutning än Miljöpartiets budgetförslag?

  2. jimpan · maj 8, 2008

    Bra reflektioner! Jag är benägen att hålla med dig så gott som 100 procent.

  3. joakimhorsing · maj 8, 2008

    Nej, det var inte så jag menade. Exemplet med Linköping och de 100 miljonerna syftade till att visa att det inte var något problem med att V alltid har extra pengar i sin börs.
    Överbudspolitiken syftade snarare till de förhandlingar som ägt runm under gågna mandatperioder där V inte tyckt att det varit viktig att hålla på utgiftstaken.

  4. Magnus Ahlkvist · maj 8, 2008

    Joakim: Vänsterpartiet har aldrig varit för utgiftstaken, utan istället valt ett annat sätt att se på budgetarbete – nämligen att utgifterna tillåtits regleras av inkomsterna.

    Hur det kan vara överbudspolitik att presentera balanserade budgetförslag förstår jag fortfarande inte.

  5. joakimhorsing · maj 8, 2008

    Det är väl där vi skiljer oss åt i tolkningen om huruvida ett tänjande på utgiftstaken är överbudspolitik eller inte och som du säger ni har valt att se det på ett annat sätt.
    Till skillnad från artikeldebattörerna ser jag inte det som ett gigantiskt problem, men det finns där….

  6. björn · maj 8, 2008

    Katolska kyrkan

    – jur rätt stat= fick fra och sen ita enhetsstat. Ita rätt enligt folkrätten (full kontroll av sitt territorium) att integrera sitt land. Skett tidigare (Avegnon).
    – EU och religionsfriheten= avskaffa KK (monopol kristendomen påstår dom= sätt ö någonstans eller avskaffa). Stödjer politiska partier (kd) trots evangeliets förbud för stöd till religiösa partier
    – lögn för skydda sitt eget
    – outvecklade skitstövlar= vem har något att lära av dom (bättre å splitras och inte stanna kvar i denna lögn- och mördarorganisation)
    – pedofili = vad godheten vill lära ??? Pga denna satans kyrka (manipulationsverktyg av satan, varit tidigare under 2000 år= skitkyrka)
    – alla sanna har varit emot (Guds rikes hemligheter)= dom följer inte sanningen
    – Aids, smittor, invandring etc= vem är dom att göra sina inkompetenta analyser och bidra till mord och lögnens egna ord (bla i Aids- och kondomfrågorna). Tjänstefel och inkompetens = och då kanske mord etc därav dödsstraff med tortyr är lämpligt. Så skedde ju på 1600-talet då Guds armé följde sanningen. Det var ett pack. Avlatstanken= jfr religiöst parti etc idag (dom följer absolut inte evangeliet= ulvkyrka)
    – säljer in med filmer etc (väck med allt sånt= sanningen, sanningen och sanningen)
    – det är farliga individer (liksom falska ulvkräk i Sv) = ulvar i fårakläder (leende skitstövlar, inkompetens och ondskans attribut). Det är verkligen så på ett metafysiskt (vetenskapligt) plan. Liksom Ulf Ekman etc. Makt korrumperar och det finns ytterst få bra religiösa (organiserade) = bära frukt.
    – bättre å förbjuda kk i Sverige= diktatur (krav demokratiskt etc)
    – sen finns ju en del bra= rimligen skulle man följa en S pol (om man inte manipulerar, infiltrerar) = Jesus röda nattvardsvin (gemenskap)

    Har man inte sanningen (i dess fulla dräkt) vinner man inte

    Kd= moralism och falskhet (vill ju knulla arbetartjejen i röven) och liberalism (samma falska dräkt= jordiska materia)

    Ang förslaget
    S (+v) och sen mp (miljö= granska utifrån det= arbetsmiljö, miljö, interdiscipinella effekter)

  7. Björn Wadström · maj 8, 2008

    Hej Joakim.
    Du brukar vara rätt klockren i din blogg men nu tycker jag du surrar rätt bra.
    Mp har ett problem och det är att medborgarna inte ger partiet tillräckligt stöd att stå på egna ben. Samtidigt skall partiet driva grön politik. Vem partiet samarbetar med saknar som jag ser det helt betydelse (undantaget nationalistiska, rasistiska partier)
    Sakpolitiken är det som är viktigt. Utan politisk makt blir det ingen miljövänlig förändring av samhället.
    Sedan är det nog troligen så att när det gäller rikspolitiken är socialdemokraterna just nu det mest realistiska alternativet. Behövs det något mer parti för majoritet så är det väl bara att förhandla. Det finns en del goda tankar hos många partier i olika frågor.
    Det är grön politik som är det viktiga. Den gamla slogan varför gå till höger eller vänster när du kan gå rakt fram med Miljöpartiet håller även fortsättningsvis.
    Oavsett hur Miljöpartiet presenterar sin vilja till regeringsbildning kommer den gröna rörelsen att växa nästa val…kanske är ett alternativ att just gå till val ensamma och avvakta valresultatet. De som då vill driva Grön politik samarbetar Miljöpartiet med…enkelt eller hur

  8. joakimhorsing · maj 9, 2008

    Björn!
    Sedan Allians för Sverige bildades har blockpolitiken skärpts, eller snarare cementerats skulle jag vilja säga. En någelunda grundad enighet på vår sida är en förutsättning för seger 2010.
    Det är också så att relationer byggs långsiktigt. Ska vi få ett bra regeringsarbete är det inte konstruktivt att en partner slängs in fem i tolv på ett ganska styvmoderligt sätt. Visst vi kan chansa på att S+mp ensamma kan utgöra ett trovärdigt alternativ och vinna majoritet, men frågan är om vi vågar chansa….? Jag rekommenderar det inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s