Från Ingerös synvinkel: att sjunka med proppar

Till skillnad från mig skriver Johan Ingerö fantastiskt roligt och träffsäkert. Visserligen är det lättar för honom, ty vem kan vara tråkig under devisen:

”Extremism in the defense of liberty is no vice. Moderation in the pursuit of justice is no virtue.”

Fanatism är så ändligt mycket roligare än det en småsossig miljömupp som jag själv någonsin kan ägna mig åt.

Idag blir det nästan hysteriskt roligt när han attackerar Anders Borg genom att benämna honom som en propp med hästsvans(även om han dock lånat den exakta formuleringen). Det blir liksom roligt från vilket perspektiv man än väljer att se det från. En synvinkel är att betrakta den borgliga kaskaden av utredningar och propositioner i syfte att för evigt förändra Sverige till neutralt uttryckt något annat. Denna rivstart i mångt och mycket dirigerad av Anders Borg…och är det någon som har släppt på proppen och låtit remissfloden välla ut genom land och rike så är det väl han.

Det andra sättet att se det på är att anta att han faktiskt är en propp, varför man då kan utbrista Tack Gode Gud föra tt det finns en propp i detta vansinne! Nej, istället ondgör sig Ingerö för att vägen till ett orättvisare samhälle liksom inte går tillräckligt fort, men som sagt ”moderation in the pursuit of justice is no virtue…”.

En sansad kulturpolitik, en ansvarfull ekonomisk politik där bland annat överdimensionerat försvar får ta sin del och ett balanserat förslag till fastighetsskatt är förstås inte fanatiskt nog….

Om man ska sänka en välfärdssat räcker det antagligen inte med att ösa in vatten baljan, proppen måste givetvis avlägsnas. See you att the bottom!

Adnra bloggar intressant om: Johan Ingerö, Anders Borg, regeringen, politik

PS Ingerös kritik om Borgs anonymitet är dock välfunnen och berättigad. Vad han tar för moderata uppdrag bryr jag mig nog inte riktigt om.

Ungdomar är ointresserade, främlingsfientliga och miljöpartister

Det där ”och:et” i rubriken skulle förstås varit ett ”eller”, men vad är logik mot en smaskig rubrik! Det hela handlar om en undersökning som Östgöta Correspondenten gjort i Linköping, Mjölby och Motala angående niondeklassarnas politiska hemvist.

De mest slående resultaten är att ungefär 25% inte skulle bry sig om att rösta överhuvudtaget, att Sverigedemokraterna i Motala är det näst största partiet och att miljöpartiet totalt är det tredje största partiet. Både i Linköping och Motala är Miljöpartiet större än Fp, C och Kd tillsammans!

Ointresset är jämt fördelat mellan könen medan Sd sympatisörer övervägande återfinns i den maskulina fåran. Det framgår inte i tidningen, men mp brukar ha fler kvinnliga väljare. När det gäller egenskaper i väljarkåren kan man säga att mp och Sd utgör varandras totala motpoler. En typisk Sd väljare är en lågutbildad man i glesbygd med mpisten är en akademiskt utbildad kvinna i storstadsmiljö.

Ointresset beror enligt några intervjuade ungdomar på:

  • Dålig information och få kontakter med politiker
  • Att man inte har rösträtt och ändå inte kan påverka
  • Att politik är trist och något som ärldre sysslar med.

Att Sd är på frammarcsh är en obehaglig sanning vi måste hantera och en växande grön rörelse ett faktum att glädjas åt.

Andra bloggar intressant om: ungdomar, niondeklassare,  politik, politiska partier, miljöpartiet, sverigedemorkaterna, östergötland

Envis Clinton ger republikanskt guldläge

Clinton vägrar ge upp och på sina bara ben vädjar hon till det demokratiska konventets superdelegater att bortse från Obamas, visserligen inte förkrossande, men dock tydliga ledning. Käbblet om Floridarösterna, hot om överklagande och en allmänt utdragen primärvalsstrid riskerar att försätta Demokraterna i ett läge där den uppfattas som splittrade och ofrömögna att leda landet. Tiden att läka såren och bygga upp en ny bild kanske inte räcker till. Då har vi ännu en krigshetsande republikansk president att se fram emot de närmaste fyra åren.

Att splittringen är stor inom det demokratiska partiet visade sig när Clinton anhängarna skanderade McCain! MacCain! i sin utgjutelse av missnöje med hanteringen av de ogilitga rösterna i Florida och Michigan. Ju längre tiden går innan en presidentkandidat har utsetts, desto mer lär vi se av dylika tilltag.

I största allmänhet kan jag tycka att Clinton ägnat sig lite väl mycket åt smutskastning av Obama. Med diverse knep har hon försökt få honom att framstå som en ganska solkig typ utan några speciella kvaliteter. Demokraterna har således bäddat extremt illa för själva slutstriden.

Andra bloggar intressant om: Obama, Clinton, primärvalet, USA, politik, demokraterna