Bloggat om S+mp – en exposé

Jag tänkte försöka mig på en liten översikt av hur bloggosfären reagerade på tillkännagivandet av en rödgrön samarbetsregering.

Så här tyckte Vänsterbloggare:

Jonas Morian påpekade i sitt inlägg att Ohly begår ett strategiskt misstag när de säger att V kommer att rösta ner en S+mp regering. Morian föreutspår att vänsterpartiet kommer att göra sig av med sin nuvarande partiledare. Ohly själv anser antagligen att det är S och mp som begår det strategiska misstaget när de i och med exkluderingen av V öppnar upp för nyval.

Bloggen Magnus tankar tycker inte att samarbetet och exkluderingen av Vänsterpartiet känns bra och är orolig för konsekvenserna på kommunal nivå. Magnus är en solid betongsocialist som oroar sig för att mp kanske förhindrar tillväxt, överkonsumtion och motorvägar. Man tar sig för pannan. Förstår inte Magnus att i en värld av smältande poler och klimatkris, komsumtionshärdsmälta och finanskris, så behövs det kanske en smula nytänkande.

Peter Gustavsson på bloggen Socialdemocray/Socialdemokrati skriver en hel del inttressant i ämnet och menar att utspelet var feltajmat med tanke på varslen och ostrategiskt med tanke på den osäkra majoritet man nu går till val på. Vänsterpartiets hot skulle ju kunna bli självuppfyllande i meningen att borgarna kan spela på den osäkerheten och därmed vinna över ett antal mittenväljare. I övrigt handlar Gustavssons inlägg mest om hur Socialdemokratin låtit sig fångas av borglighetens skattesänkarpolitik, som ju också är en välfärdssänkarpolitik. Socialdemokratin missar därmed att spela på den, enligt Gustavsson, utbredda missnöjet med nyliberalismen. Min bedömning är att denna vänstervåg inte är tillräckligt stark för att vinna val, men jag kan ha fel. Lite hänger det på hur hälso- och sjukvårdspolitiken i Stockholm faller ut och används i retoriken.

Mest positiv till utspelet var nog Erik Laakso. Han skriver:

Dagens tydliga besked från Socialdemokraterna och Miljöpartiet är efterlängtad, viktigt och helt rätt. I de senaste mätningarna från Synovate/temo samlar S och MP tillsammans över 50% av sympatierna.

Laakso är också solklar över vem som bär ansvaret vid ett eventuellt nyvalsscenario och konstatera att blotta utsagan visar på Vänsterpartiets oförmåga till ansvar. En hel del kritik har kommit som går ut på att Sossarna nu väcker den fackliga rörelsens ilska i och med valet av mp framför V. Laakso konstaterar att V aldrig varit en del av svensk arbetarrörelse och att något större fackligt motsånd är osannolikt.

Så här tyckte högerbloggare:

 Per Ankersjö pekar i sitt inlägg på mp’s ganska målmedvetna strategi att uppfattas som ett salongsfähigt parti och som ett led i detta systematiskt marginalisera vänstern. Andra delar i denna grandiosa plan var att sortera ut flumminga saker som medborgarlön, knyta kontakter med facket och ge upp utträdeskravet i sin EU- politik. Gårdagens händelse måste givetvis betraktas som en stor seger för miljöpartiet. Också han perkar på det riskfyllda med S+mp och ett förmodat stöd av V. Han tvivlar på att denna uppställnng kan matcha alliansregeringen.

Dick Erixon ser uppgörelsen som ett sahlinskt misslyckande och återger argument från diverse media:

  • Risken, eller chansen ur Erixons perspektiv, att S+mp kommer att behöva V är övervägande
  • Kritik från facket
  • Mer utrymme för vänsterpopulism
  • S+mp tvingas till tvåfronts krig
  • Oppositionen blir splittrad

Det är intressant att notera att Erixon bedömer odlingsmarkerna goda för att så vänsterpopulism…. när alliansen gjort sitt bästa för att få svenska folket att bara bry sig om sin plånbok….

Johan Ingerö ser utspelet som en Socialdemokratins metamorfos från ett rörelse parti för arbetarklassen till ett socialliberalt värderingsparti. Ingerö menar att det därmed är guldläge för alliansen att ta över rollen som konserverande och statsbärande entitet. Analysen är riktig utifrån hur den politiska situationen historiskt sett ut i Sverige. Visserligen öppnar S upp garden en smula, men detta blott som en förberedelse inför kommande grön vänster kockout!

Gröna bloggare:

Maria Wetterstrand säger: Äntligen!!

Karin Strandås säger:

”Det här blir bra. Riktigt bra.

Socialdemokraternas trygga och stabila politik i kombination med miljöpartiets dynamiska och framtidsinriktade dito.

Och så Mona. Hon är ju så bra.

Borgarna kommer att attackera förstås. De vet att en kombinationen (s) + (mp) är farligare för dem än (s) + (v) + (mp). Let them come.”

 Christian Valtersson ser utspelet som en spännande lösning där utgången är lite mer oviss utan V. Han skulle också velat se en mer konkret politisk viljeinriktning och att den gärna skulle ha kommit redan för ett år sedan.

Själv skrev jag så här

Självklart är det här något enastående i svensk politik att S inte längre söker mandat för att ensamt regera. Och precis som Valtersson säger så spännande, inte bara för SCB nördar på valdagen, utan på vad som faktiskt kan komma ut av detta samarbete. Vilket nytt politiskt tilltal kommer att födas ur detta? På kort sikt blir det antagligen enklare att finna de förlösande orden och de nya famtidsperspektiven. På längre sikt kommer vänsterpartiets fördjupande ideologiska diskussion om social ekonomi, kooperation och stärkt demokrati vara saknad pusselbit för att stärka och utveckla civilsamhället. Dessa vänsterkrafter finns även i miljöpartiet och det kommer att bli än viktigare att värna dessa krafter från desillusion.

Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, S+mp, regeringsmakten, regeringssamarbete, Valet 2010, politik, partipolitik

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s