Partiledardebatten: några reflektioner

Precis som Arvidfalk förutspådde blev kvällens debatt en upptakt till valrörelsen 2010. Halva mandatperioden har gått och regeringen kan inte skylla tillståndet i Sverige helt och hållet på gågna tiders syndare och oppositionen kan inte låtsas som att valet inte närmar sig med stormsteg. De stora debattpunkterna handlade om varslen, a-kassan, finanskrisen och S+mp utspelet, men även föräldrarförsäkringen, könsneutrala äktenskap och sjukvården avhandlades.

(Samtidigt som debatten pågår storsatsar ett S-märkt högkvarter på direktsänt blogg- och tv evenemang förstår jag när jag läser Erik Laaskos blogg)

Vad som ganska tydligt framgick i kvällens debatt var att politik är en komplex historia som inte helt lätt låter sig avgränsas ens till kluster av frågeställningar. Men det är denna diffusa gräns som utgör svensk blockpolitik och som när de bägges sidornas idéer monteras ned sönderfaller i klassiska ideologiska begrepp som rättvisa, frihet, individualism etc.

Ur ett intresseperspektiv företräder regeringspartierna två-tredjedelssamhället, dvs de två tredjedelar av befolkningen som har det tämligen gott ställt. Oppositionen företräder paradoxalt(skolboken säger ju att S företräder arbetarklassen och att folkpartiet är ett typiskt idéburet parti) nog inte någon på ett lika tydligt sätt. Snarare utmäker man sig genom att säga man inte företräder vissa grupper som t. ex högavlönade.

Oppositionen är därför en smula mer ärlig när t. ex Ohly säger rakt ut att han inte företräder välbeställda i glesbygd och att dessa individer faktiskt skulle förlora på vänsterns politik. Hade vi inte levt i ett socialdemokratiskt paradigm skulle Reinfeldt på samma sätt kunna säga att han inte företräder en studieobenägen ungdom från något socioekonomiskt svagt område utan snarare pekat på hur väl en sådan inidivid skulle kunna tjäna de framgångsrika i en eller annan hushållsnära tjänst. Detta är den borgliga tolkningen av arbetslinjen.

Om man inte förstår att denna tolkning skiljer sig från en tolkning från vänstern blir diskussionen om arbete inte särskilt intelligibel. Om inte sossarna förstår det själva är det förstås ändå allvarligare…

Svensk politik utmärks av en omfattande triangulering mellan S och M och kvällens debatt var inget undantag. Precis som Henrik Brors skriver frapperades man av Reinfeldts tal om ”den svenska modellen” , kollektivavtal och storföretagens ansvar. I sakfrågan tycker jag Reifeldt har en poäng och tycker staten i många fall varit alldeles för klåfingrig att drämma till med olika slags paket för att hålla industirer under armarna. I praktiken har dock den borgliga regeringen monterat ned många av de system som är till för att hantera kriser. Tydligaste exemplet är försämringarna i vuxenutbildningen.

Rätt hanterat av oppositionen är jag övertygad om att hälso- och sjukvården kan bli den avgörande spiken i kistan för regeringen Reinfeldt. Det är helt enkelt bullshit att borglig politik är patientfokuserad, även om den vore det så hade det funnits massa aspekter att diskutera, men nu är den inte det. Den är företagsfokuserad. I östergötland har man efter bästa förmåga försökt sälja ut stora delar av ett sjukhus. Inget företag var intresserad av den gedigna kravspecifikationen varför den borliga majoriteten skickade tillbaka förslaget till tjänstemännen för att göra den ”mer aptitlig för vårdbolagen”(ja det är ett citat!!). Dick Erixon förstå inte hur detta kan vara kontroversiellt!!

En annan sak som blev uppenbart var motiven bakom S+mp samarbetet. När bensinskatten kom på tal framgick det att S inte vill höja den. Programledaren frågar då Sahlin om hur det går att samarbeta med mp som radikalt vill höja skatten. Jo, säger Sahlin, det är precis det som gör mp intressant….S och mp profiterar helt enkelt på varandras trovärdighet. Detta är sannolikt skälet till den ljumna inställningen till V. De tillför ingen trovärdighet.

Vem vann debatten då? Tja en inte helt tokigt förslag presenteras här

Andra bloggar intressant om: partiledardebatt, Agenda, Maria Wetterstrand, jan Björklund, A-kassan, Volvo, triangulering, Reinfeldt, Lars Ohly, miljöpartiet, politik

Media: AB, DN, Svd

Maria vann Ronden om A-kassan

Tämligen uppenbart vann Mp’s språkörr Maria Wetterstrand ronden om A-kassan i kvällens debatt i Agenda. Med ett leende förklarade hon att borgligheten visserligen inte kan lastas för finanskris och lågkonjunktur, men väl för att drastiskt försämrat A-kassan, vilket nu innebär en stor otrygghet för många människor. Det är ganska ologiskt av regeringen att lägga in A-kassan som led av deras arbetslinje och samtidigt hävda att varslen i Göteborg effektivt kan hanteras av omställningsåtgärder.

Det mest fåniga inlägget stod förstås Björklund för då han angrepp miljöpartiets energiskattepolitik. Tror Björklund på allvar att Volvos konkurrenskraft står att hämta i bensinslukande stadsjeepar?

Längre reflektion av mig här

Andra bloggar intressant om: partiledardebatt, Agenda, Maria Wetterstrand, jan Björklund, A-kassan, Volvo