Partiledardebatten: några reflektioner

Precis som Arvidfalk förutspådde blev kvällens debatt en upptakt till valrörelsen 2010. Halva mandatperioden har gått och regeringen kan inte skylla tillståndet i Sverige helt och hållet på gågna tiders syndare och oppositionen kan inte låtsas som att valet inte närmar sig med stormsteg. De stora debattpunkterna handlade om varslen, a-kassan, finanskrisen och S+mp utspelet, men även föräldrarförsäkringen, könsneutrala äktenskap och sjukvården avhandlades.

(Samtidigt som debatten pågår storsatsar ett S-märkt högkvarter på direktsänt blogg- och tv evenemang förstår jag när jag läser Erik Laaskos blogg)

Vad som ganska tydligt framgick i kvällens debatt var att politik är en komplex historia som inte helt lätt låter sig avgränsas ens till kluster av frågeställningar. Men det är denna diffusa gräns som utgör svensk blockpolitik och som när de bägges sidornas idéer monteras ned sönderfaller i klassiska ideologiska begrepp som rättvisa, frihet, individualism etc.

Ur ett intresseperspektiv företräder regeringspartierna två-tredjedelssamhället, dvs de två tredjedelar av befolkningen som har det tämligen gott ställt. Oppositionen företräder paradoxalt(skolboken säger ju att S företräder arbetarklassen och att folkpartiet är ett typiskt idéburet parti) nog inte någon på ett lika tydligt sätt. Snarare utmäker man sig genom att säga man inte företräder vissa grupper som t. ex högavlönade.

Oppositionen är därför en smula mer ärlig när t. ex Ohly säger rakt ut att han inte företräder välbeställda i glesbygd och att dessa individer faktiskt skulle förlora på vänsterns politik. Hade vi inte levt i ett socialdemokratiskt paradigm skulle Reinfeldt på samma sätt kunna säga att han inte företräder en studieobenägen ungdom från något socioekonomiskt svagt område utan snarare pekat på hur väl en sådan inidivid skulle kunna tjäna de framgångsrika i en eller annan hushållsnära tjänst. Detta är den borgliga tolkningen av arbetslinjen.

Om man inte förstår att denna tolkning skiljer sig från en tolkning från vänstern blir diskussionen om arbete inte särskilt intelligibel. Om inte sossarna förstår det själva är det förstås ändå allvarligare…

Svensk politik utmärks av en omfattande triangulering mellan S och M och kvällens debatt var inget undantag. Precis som Henrik Brors skriver frapperades man av Reinfeldts tal om ”den svenska modellen” , kollektivavtal och storföretagens ansvar. I sakfrågan tycker jag Reifeldt har en poäng och tycker staten i många fall varit alldeles för klåfingrig att drämma till med olika slags paket för att hålla industirer under armarna. I praktiken har dock den borgliga regeringen monterat ned många av de system som är till för att hantera kriser. Tydligaste exemplet är försämringarna i vuxenutbildningen.

Rätt hanterat av oppositionen är jag övertygad om att hälso- och sjukvården kan bli den avgörande spiken i kistan för regeringen Reinfeldt. Det är helt enkelt bullshit att borglig politik är patientfokuserad, även om den vore det så hade det funnits massa aspekter att diskutera, men nu är den inte det. Den är företagsfokuserad. I östergötland har man efter bästa förmåga försökt sälja ut stora delar av ett sjukhus. Inget företag var intresserad av den gedigna kravspecifikationen varför den borliga majoriteten skickade tillbaka förslaget till tjänstemännen för att göra den ”mer aptitlig för vårdbolagen”(ja det är ett citat!!). Dick Erixon förstå inte hur detta kan vara kontroversiellt!!

En annan sak som blev uppenbart var motiven bakom S+mp samarbetet. När bensinskatten kom på tal framgick det att S inte vill höja den. Programledaren frågar då Sahlin om hur det går att samarbeta med mp som radikalt vill höja skatten. Jo, säger Sahlin, det är precis det som gör mp intressant….S och mp profiterar helt enkelt på varandras trovärdighet. Detta är sannolikt skälet till den ljumna inställningen till V. De tillför ingen trovärdighet.

Vem vann debatten då? Tja en inte helt tokigt förslag presenteras här

Andra bloggar intressant om: partiledardebatt, Agenda, Maria Wetterstrand, jan Björklund, A-kassan, Volvo, triangulering, Reinfeldt, Lars Ohly, miljöpartiet, politik

Media: AB, DN, Svd

Annonser

3 kommentarer

  1. Ping: Maria vann Ronden om A-kassan « Joakim Hörsing
  2. Lasse Gustafsson · oktober 13, 2008

    Nej, jag ska inte hetsa mot folkgrupp.

    Det jag vill hävda är att Reinfeldt förlorade arbetsmarknads delen. Bakgrunden finner ni i en enkel fråga.

    Vad Statsministern vet om internationella företag? Volvo och Erikson t.ex..

    Båda är idag endast varumärken för två stora internationella koncerner, Ford och Sony.

  3. Josef Boberg · oktober 13, 2008

    Hmmm… – Apropå Din fråga ovan: ”Vem vann debatten då ?”

    Personligen tycker jag att det är uppenbart märkligt att ej många många av oss av vanligt folk = humana MedMänniskor = väsentligt flera än 90 % av medborgarna har upptäckt att MaktPyramid-MaktElit-PartiPampNissarnas/Selmornas PartiPolitik till ÅT HÅLLET 100 % i grunden är ett och detsamma som KRIIIG !

    När skall Wi bli urless på det ?

    Ha det… 🙂 /önskar tankefrihets-vännen Josef – med:

    ”Intelligent Wi kommer att drömma i natt
    Intelligenta drömmar som Wi aldrig någonsin drömt förut
    Wi drömmer om att det Är Fred och Frid på jorden
    Därför att ALLAS Tanke-intellektuella och Fysiska Krig Är Slut ! – punkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s