Oppositions helvetet

Att vara i politisk opposition är inte alltid så roligt, särskilt när det är dags att skriva en budget eller finansplan. Det finns två grundläggande förhållningssätt vilka båda har sina speciella egenheter och problem. Man kan antingen föra en ideologisk politik och lägga en ideologisk budget eller föra en realistisk politik och lägga en realistisk budget.

Den förra kännetecknas av att man blir nedröstad och fortsätter bygga på sitt luftslott. Den senare kännetecknas av att man blir nedröstad och tvingas börja om….igen och igen.

Svårigheterna med bägge förhållningsätten förvärras osvikligen ju längre in i mandat perioden man kommer.

Charmen med en ideologisk budget är att den är ett uttryck för det partis värderingar man företräder. Fördelen är att då i samband med budgeten eller något annat viktigt beslut får tillfälle att inför väljare och medborgare förmedla dessa värden och övertygelser. Gränsdragningen är dock svår. Jag vet fullmäktige grupper som bygger sin budget på att det egna partiets statsbudget gäller och som givetvis bygger på att egna budgetar år efterår vunnit gehör. ”Hade regeringen satsat mer på vuxenutbildningen så hade socialbudgeten inte belastats….”. Nackdelen är förstås att man alltmer kommer att fjärma sig från verkligheten och givetvis få allt svårare att ta över den dag man faktiskt återerövrar makten.

Vilket då är fördelen med den andra modellen. Nackdelen är förstås den vanmakt man känner över att hela tiden behöva respondera på en verklighet som någon annan genom en outsägligt korkad politik ställt till med. Att tvingas ha synpunkter på en kravspecifikation i en upphandling som man inte bara tycker är ideologisk felaktig utan även ogenomtänkt och förhastad är ingen rolig historia.

Sådant är dock oppositions helvetet.

(jag är förstås en realos snubbe om någon skulle tvivla på det…)

Andra bloggar intressant om: politik, opposition, majoritet, demokrati, ideologi, realpolitik, luftslott, budget, finansplan