Kammaråklagare Rolf Hillegren fick idag i Svd chansen att nyansera alternativt korrigera sina tidigare milt uttryckt märkliga uttalande om våldtäkt.
Tog han den chansen?
Nej, han hävdar fortfarande att ett samlag utan samtycke mer är att betrakta som ett brott mot etiketten än ett verkligt brott i lagens mening.
Man tar sig för pannan! Och får medge att kravet på hans avgång är tämligen befogad….
Att frånvaro av samtycke utan våld inblandat kan vara väldigt svårt att bevisa och att beviskraven i våldtäktsmål ska vara högt satta är en annan sak.
Andra bloggar intressant om: våldtäkt, Hillegren, samtycke, juridik, etikett
Annonser
Karlen har ju uppenbart foten i munnen (uttalandet kvalar in på min tio-topp över korkade uttalanden i år), men i sak har han egentligen inte fel. Det ÄR skillnad på att tilltvinga sig saker med våld och att tjata eller hota sig till saker (sex eller annat). Att lagstiftningen inte accepterar detta är ett direkt hån mot de som råkat ut för ”riktigt” våld.
Att en åklagare sedan skiljs från arbetsuppgifter pga uttalanden han gjort i pressen i rättspolitiska frågor är faktiskt ett helt oerhört angrepp på yttrandefriheten. Mig veterligen har det inte framförts något enda påstående att han skulle ha misskött sitt jobb.
Jag håller med om att samtycke rent juridiskt är problematiskt och faktiskt inte heller hjälper problematiken kring övergrepp i hemmet särskilt mycket, ibland snarare tvärtom.
Jag håller dock inte med om att hot inte skulle vara våld eller att ett övergrepp som underbyggs genom hot inte skulle kunna rubriceras som våldtäkt.
Det känns verkligen inte solklart att det är förförelse eller tjat som kammaråklagaren syftar på.
Han skiljs från sina uppgifter inte på grund av sin argumentation utan på grund av de värderingar som han ger uttryck för och detta inte på något hypotetiskt plan utan som vägledande i sitt arbete(”så här tycker vi inom…”)
Madeleine Leijonhuvuds synpunkt att justiteministern skulle gå in och sparka honom är förstås helt befängd.