Kritiken mot Opus Dei

På ytan verkar organisationen Opus Dei vara en rätt schysst organisation som syftar till att förverkliga den kristna tron i vardagen på ett så genuint sätt som möjligt. På deras hemsida kan man till exempel läsa om undervisningens syfte:

Den utbildning som prelaturen ger främjar i de kristna en levande medvetenhet om att de är Guds barn och hjälper dem att leva därefter: den uppmuntrar dem till att lita på den gudomliga försynen, att vara enkla inför Gud och inför andra människor, att på djupet förstå varje människas värdighet som person samt människornas samhörighet med varandra, att älska världen och den av Gud skapade verkligheten med en äkta kristen kärlek, att ha sinnesro och att vara optimistisk

Svårt att se det problematiska i en sådan lära, eller hur?

Problemet är att de som hoppat av organisationen ger helt andra bilder av vad som faktiskt äger rum bakom stängda dörrar.

Véronique Duborgel skriver i sin bok Inside the Hell of Opus Dei  bland annat om:

  • Social isolering – inledningsvis får hon inte berätta ens för sina föräldrar att hon är medlem och senare uppmannas hon att göra sig av med vänner som inte är potentiella värvningsobjekt. Hon blev värvad av sin man som inte berättade om sitt medlemskap förrän efter de hade gift sig.
  • Social kontroll – tvång att rapportera vilken umgänges krets hon har
  • Å ena sidan uppmuntra orden henne att betrakta sina systrar i ordern som en familj, å andra sidan får hon bara anförtro sig åt en person som tilldelats henne
  • Psykologisk isolering – hon uppmuntras förställa sina känslor och tankar och genomgå vissa mentala övningar.
  • Underkastelse av en utpräglad könsmaktsordning – när hon berättade att hennes man(som var präst) misshandlade henne fick hon svaret: ”Its your Cross, you must bear it”

Givetvis är detta bara en persons upplevelse, men om det hon säger är sant uppvisar Opus Dei alla tecken som utmärker farliga sekter.

Det är därför med en viss oro jag läser i Aftonbladet:

– Vi riktar oss till unga kvinnor och kommer att ha mattekurser, ledarskapsutbildningar och reträtter där vi ägnar tid åt gud och att be, läsa och lyssna på präster som predikar.

Jag kan bara hoppas att kommunalrådet Britt-Inger Fröbergs engagemang inte stannar vid att äta snittar vid invigningen utan att hon håller ett vakande öga på vad som försegår ute på herrgården.

UPPDATERING: Ber tusen gånger om ursäkt för felet som Johanna i kommentatorsfältet uppmärksammade. Givetvis var hon inte gift med en präst! Han är istället en före detta universitetslärare som nu bor på ett kloster.

Fler vittnesmål kan ni för övrigt läsa idag på Aftonbladets hemsida

Bloggat: Katolsk Vision, Jinge,Babilou, Glory Box

Andra bloggar intressant om: Opus Dei, sekter

Annonser

9 kommentarer

  1. Johanna Bengtsson · februari 17, 2010

    ??? Hade hon en misshandlande man som var präst? Katolska präster får inte gifta sig. Nu börjar jag undra hur mycket man kan lita på i artikeln och den här posten.

  2. joakimhorsing · februari 18, 2010

    Jag är hemskt ledsen. Jag slarvade. Naturligtvis är inte hennes man en präst!!
    Han är en före detta universitetslärare som nyu bor på ett kloster.

    mvh,
    Joakim

  3. Nicklas Eriksson · februari 18, 2010

    De fick gifta sig på Island på medeltiden i alla fall, Det var en förutsättning för att den ”heliga” stolen skulle få någon att bli präst alls där.

  4. Ping: Den Pinsamma Kritiken mot den rödgröna Utrikespolitiken « Joakim Hörsing
  5. Per Skoog · februari 19, 2010

    Det jag tycker är konstigt är att Expressen och Aftonbladet bara har en och samma avhoppare för att ”avslöja sanningen” om Opus Dei. Säger de inte att det finns många personer som har hoppat av och som känner sig lurade? Är det så svårt att få tag i dem? Eller är det så att de flesta som hoppar av från organisationen inte delar samma åsikter som Ia Modin och känner sig väl behandlade? Jag känner flera som har varit med i Opus Dei och de har en väldigt bra relation med organisationen.

  6. Hasse · februari 21, 2010

    det finns olika sätt att vara delaktig i Opus Dei, man behöver inte ens vara medlem. Regler för supernumerarier (som lever i celibat och ägnar sitt liv och arbete åt ‘verket’) är hårdare än regler för icke-medlemmar som alltid är välkomna att ta del av föreläsningar, bönestunder, samt andra aktiviteter som idrott, fester, studiehjälp, grillning och volontärarbete för att nämna några få.

    De har också krav på de som skall bli medlemmar. Den berömda Ia Modin rekommenderades exempelvis att INTE gå med i Opus Dei, men hon insisterade. Och efter typ tre månader gick hon ur. Ingen var förvånad. Jessica Schedvin som i AB hävdar at de försökte hjärntvätta henne som 10-åring trodde aldrig på Gud, hur kan hon då förväntas bli medlem i Opus Dei. Nej, i det fallet (och nu spekulerar jag) var det troligtvis hennes föräldrar som blev rädda att hennes dotter skulle bli en ‘sådan där konstig’ fanatiker, och drog ut henne ganska tidigt. Som hon själv skriver, hon ville själv vara med på bönestunderna fr det var tråkigt. Då är det naturligt att de skulle lära henne att delta i bönestunderna. Eller? Skulle jag gå in i en spanskalektion dag efter dag och sedan känna mig hotad när de erbjuder att lära mig spanska så jag förstår och kan följa med det som händer på lektionen?

    Jag har själv erfarenheter med Opus Dei, har aldrig varit medlem och kommer aldrig bli det, på samma sätt som jag aldrig kommer att bli präst, jag har inget kall till det. Men aldrig har jag blivit behandlat på annat sätt än med kärlek och respekt, och en vilja att hjälpa mig med de svårigheter jag haft, ibland med jobb, ibland med studier, ibland med religiösa tvivel. De har alltid varit öppna till att diskutera allt som rör deras tro, till skillnad från den tomögda robotliknande lydnaden som AB et al försöker få det till. Visst, de lyder kyrkan, och de lyder Gud, men alltid med glädje och iver.

    Kanske på samma sätt som vissa lyder reklamen om att man skall ut och handla på mellandagsrean, med iver och glädje.

    Men jag måste tacka för att ägaren till denna blogg verkar mer sansad och öppen för diskussion och utbyte av erfarenheter är vissa andra, exempelvis Jinges blogg. I flera dagar har jag försökt förklara vissa missförstådda begrepp som raderats och kallats lögner. Då är man tacksam över att det finns mognare bloggar som uppmuntrar till öppen och demokratisk diskussion.

    MvH / Hasse

  7. Hasse · februari 21, 2010

    Förlåt, men skrev jag något olämpligt? Har mitt inlägg raderats?

    • joakimhorsing · februari 21, 2010

      Nej, har varit borta i helgen och inte haft tillgång till internet. Inte så ofta, med det händer…

  8. Hasse · februari 22, 2010

    Ah, ok… såg bara att det var där och sedan försvann. Blev kanske lite väl paranoid efter alla lönlösa försök till att göra mig hörd på Jinges blogg 🙂 Men nu har jag ju fattad vem det är också så det var ju inte så märkligt ändå.

    Kan vara bra att ha internetpauser ibland, hur revolutionärt det än låter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s