Den Pinsamma Kritiken mot den rödgröna Utrikespolitiken

Kanske en felprioritering, men jag valde att skriva om Opus Dei igår, dagen då den regeringens utrikespolitiska deklaration debatterades i riksdagen och de rödgröna presenterade sin uppgörelse på området. Försöker så här i efterhand hitta kritiska punkter från motståndarna för att kunna göra en bedömning inför mitt blogginlägg.

Kammar noll och nada. Inget utom översvallande tom retorik hörs från de borgerliga leden eller från något annat håll heller för den delen. Det är som om media och bloggosfären hypnotiserats av Carl Bildts attack på vänsterpartiet. Tonen sattes och förblev i riksdagens kammare:

 
 Castrokramare, talibantolererare och allsköns halvgrumlig halvkommunism
 
 Castrokramare, talibantolererare och allsköns halvgrumlig halvkommunism

 

Med detta mantra ringande i öronen tappar hela borgligheten sans och omdöme. Claes Arvidson på Svd kan då skriva:

Istället blev rapporten Sveriges relationer med världens länder en ny antiklimax. I relationerna med världens länder ingår inte EU

Under hypnosen glömmer Arvidson att EU mer får betraktas som inrikespolitik och därmed knappast förtjänar en rubrik på samma nivå som ”Mellanöstern” eller ”Sydamerika”. Snarare kan man se en tanke med att EU istället vävs in i en gemensam utrikespolitik.

En annan retorisk fint som många använde sig av i går var att kalla det rödgröna förslaget ”en återgång till Palmes dagar” och med det mena något omodernt och naivt. Att det skulle vara något djupt problematiskt med att vilja förändra världen till det bättre.

De rödgröna förslaget är inte en återgång till sjuttiotalets utrikespolitik. Tro mig – läs själva här. Vad det handlar om är snarare ett revitaliserat engagemang för fred, folkrätt, nedrustning, rättvisa och klimat.

En tredje och genomsyrande ingrediens i ”kritiken” är attackerna mot vänsterpartiet och Lars Ohly. Ursäkta mig mina borgerliga vänner, men det börjar bli en smula tröttsamt. Men jag förstår ju att det är er enda chans i september att hota med det kommunistiska spöket.

Jag förstår att bägge sidor, höger och vänster, vill få det till att skillnaderna är betydande. Själv har jag svårare att se det. Men jag är genuint intresserad av att höra kritiken utlagd så låt oss titta på det som en prominent företrädare av vänsterpartiet själv är mest nöjd med att fått med i uppgörelsen:

– Kritisera USA:s stöd till odemokratiska regimer.
– Verka för att de amerikanska trupperna dras tillbaka från Irak så snart som möjligt.
– Ta avstånd från Israels ockupationspolitik och kräva att man drar sig tillbaka från ockuperade palestinska områden.
– Kräva att Israel häver blockaden mot Gaza och upphör med all bosättningsaktivitet på Västbanken och i Östra Jerusalem.
– Verka för att Israel upphör med det folkrättsvidriga byggandet av muren på ockuperat palestinskt område och för att Haagdomstolens utslag från 2004, som olagligförklarar densamma, efterlevs och genomförs.
– Verka för att alla parter i framtiden kommer delta i fredsförhandlingar på lika villkor.
– Upphöra med allt försvarsrelaterat samarbete mellan Israel och Sverige, kalla hem den svenska militärattachén i Tel Aviv och inte bedriva någon form av vapenhandel med Israel.
– Utarbeta en ny samstämmig Afrikapolitik, där ett ökat politisk och ekonomiskt självbestämmande, tillsammans med kampen mot fattigdom och för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, står i centrum för Sveriges utvecklingssamarbete.
– Arbeta för ökade skuldavskrivningar och motverka krav på privatiseringar och avregleringar.
– Arbeta för en nyanserad bild av Afrika, där den komplexa och dynamiska verkligheten hos Afrikas 54 länder tillåts träda fram.
– Erkänna Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (Västsahara).
– Verka för att USA:s blockad mot Kuba hävs.
-Verka för att USA ansluter sig till den internationella brottsmålsdomstolen, ICC

 Notera dock att bara för att vänstern tycker detta är viktigast betyder inte det att just dessa områden kommer att dominera svensk utrikespolitik. Men om ni har svårt att ens kritisera dessa punkter så blir ju den övergripande kritiken väldigt ihålig.

Det som mest avgörande skiljer oss från regeringens politik är en tro och en vilja på att förändring och förbättring är möjlig. Om ni vill kritisera oss för det, så fine!

Andra bloggar intressant om: utrikespolitik, de rödgröna, valet 2010, politik, regeringen

 

Annonser

En kommentar

  1. Stefan (lämnar MP) · februari 19, 2010

    De översta 7 punkterna i listan är ensidiga attacker mot Israel, utan fördömande av palestinsk terror, palestinsk vägran att sätta sig i fredsförhandlingar samt fördragsamhet med en islamistisk terrorgrupp (Hamas).

    Därför, bland annat, är ert förslag ett dåligt skämt, och en återgång till kommunism, talibantolerans och Castrokramande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s