Tomhet, idel tomhet

Tänkte skriva något djupsinnigt, men kom då att tänka på Predikaren, Ord av Kung Salomo, Verba ecclesiastes fili David Regis Ierusalem, so to speak.

”Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt.Ögat blir aldrig mätt på att se,
örat får aldrig nog av att höra.Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen. Säger man om något: ”Det här är nytt!”
så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid. Ingen minns de släkten som gått,
och framtida släkten skall glömmas av dem som följer efter.”

Idag finns alltså inget att säga.

Annonser

Det ofrånkomliga (S)tålbadet

Idag meddelar Mona Sahlin att hon avgår. Det är lätt att som utomstående kritisera S för hur partiet hanterat valnederlaget, men man måste komma ihåg att jättar sällan faller lätt ej heller  i skepnad av sveriges största parti.

Jag har förstås följt med en smula i eftervalsdebatten och hört kritiken bland annat mot det rödgröna samarbetet. Monas fall bestämdes givetvis i samma ögonblick som S valde att distansera sig från de rödgröna samarbetspartierna.

För MP’s del är nog ett avslutat samarbete ingen nackdel, tvärtom har vi allt att vinna på att stärka vår egen profil och ge utrymme för att regera både till höger och vänster. Strikt maktpolitiskt alltså. Det obegripliga i sammanhanget är ju att S inte ser det och inser värdet av att långsiktigt knyta MP till sig.

Nyckeln ligger i det där ”strikt maktpolitiskt alltså”. Just nu är inte det viktiga för S att säkra en viss utveckling av samhället utan att säkra S storlek och att kunna lägga beslag på så många intressegrupper som möjligt. Socialdemokratiska partiet handlar om att företräda intressen och kanalisera  makt. För MP och många andra partier handlar det istället om att säkra inflytande över samhällsutvecklingen.

Detta är bakgrunden till varför det är så notoriskt svårt för S att bedriva förnyelsearbete. Frågan om vad man vill med samhället är främmande inte därför att man tidigare inte haft idéer om samhällsförändring utan för att partiet inte definierats utifrån dessa idéer. S har istället definierats som det unika kärl varifrån idéer uppstår. S har varit funktionen snarare än de värden som genererats.

Insikten om att S inte längre är ett 45% parti finns hos de flesta socialdemokrater, men de fulla konsekvenserna av detta är betydligt mer ovanligt. Det rödgröna samarbetet har för S varit ett sätt att säkra regeringsmakten och att i lugn kunna fortsätta att ensamt vara samhällets kommunicerande kärl av idéer. Verklig förnyelse av S kan bara ske när man överger den tanken. Om ett rödgrönt samarbete återuppstår måste bevekelsegrunden vara de förändringar av samhället som partierna vill få till stånd. Och utifrån detta kan ett MP med ett 20% väljarstöd räknas som en valframgång även för S. Tanken hissnar jag vet.(Socialdemokrater som läser detta kommer att tänka ”en förnyelse som inte innebär att vi åter blir ett…”)

Jag begär faktiskt inte av S att man ska inse detta på studs och jag tror inte på något sätt att man kommer att göra det på mycket länge. Ett socialdemokratiskt stålbad är ofrånkomligt.

Media: Svd, SvD, DN

Bloggat: Högberg, Alexandersson