Akt över det första språket

Vi tänker oss en ursprungssituation. Människan har sedan apstadiet kunnat formulera ljud, exempelvis BA eller UGH eller ARR(eller GAVAGAI).  En vacker dag hittar två urspungsmänniskor en sten, den ene tar upp stenen och säger BA, var efter den andre nästan instinktivt härmar med ett BA. Vad exakt som hände semantiskt här går inte att säga. Kanske kan man säga att en semantisk möjlighet manifesterades, listan är lång men inte oändlig, ett axplock:

BA= sten(låt oss kalla detta objekt för sten)

BA=detta objekt

BA= någo välvald sida av objektet, kanske det som riktas mot den andre

BA=kvalitetsobjekt upphittade i närområdet

BA= objekt av en viss storlek

BA= vi har hittat något!

Att fästa etiketter på ett objekt eller fenomen är alltså inte det som definierar mening, men det är genom en mångfald av sådana försök som mening byggs upp. Mening, betydelse är snarare det slutgiltiga funktionssättet – den underliggande konventionen.

Man inser att den tidigare språkutvecklingen måste ha präglats av enorma missförstånd och stor förvirring. Samtidigt är det svårt att föreställa sig det outvecklade språket. I all fall de grader av utveckling som ligger bortom enstaviga ord eller mycket enkla språkspel.

Språkutvecklingen måste föreställas i tät samverkan med det sociala samspelets utveckling. Att förställa sig det tidiga språket är att föreställa sig hur livet gestaltade sig strax innan den första språkstegen togs. Gissningsvis startade inte språket med egennamn eller singulära termer utan med enkla subjet-predikat satser,  ”Han är snäll”, Hon har ont”. Det är fortfarande mycket svårt att tänka sig hur ett sådant språk med kanske 20-100 fraser, kom till och blev en etablerad konvention.

Språk bildades sannolikt i små språkliga öar, klaner på kanske 5-20 individer, med en mindre specialiserad vokabulär. Det rikare språket kunde utvecklas genom att olika språköar integrerades. Språkutvecklingen måste i mångt och mycket därför handlat om adoption och sammanslagning. Sammanslagning av språkkluster där de minsta beståndsdelarna utvecklats i mycket små sammanhang.

Tidigare i ämnet:

Andra bloggar intressant om: språk, semantik, språklig mening, språkspel, språket byggstenar, språkets ursprung

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s