Jag börjar bli en smula irriterade över vänsterns ständiga tjyvnyp på miljöpartiet. Inte för att de just är nyp, det kan jag nog tåla utan för att karaktären är överspänd, krystad och inte sällan osaklig. Det senaste exemplet på detta är Katrin Kielos ledare i Aftonblandet.

Man måste vara rätt taggad och överspä’nd för att i Bolunds ekonomiska budgettal finna relevanta politiska distinktioner som bygger på ett eventuellt omnämnande eller icke av den amerikanska bostadsbubblan som förklaring till den ekonomiska krisen eller detsamma rörande det ännu mer obegripliga ordet ”finanssektor”. Om någon undrar över innebörden i vad jag just skrivit, fråga Kielos, jag har inte den blekaste.

Att Miljöpartiet understundom vill profilera sig i andra frågor än just miljö, exempelvis utbilding och skola och att dess företrädare väljer att göra så i sina tal i Almedalen tar Kielos i omedelbar intäkt för tesen om MP’s spikraka vandring höger ut. Det kan svårligen bli mer krystat än så. Miljöpartiets miljöprofil är lika tydlig som den alltid har varit och eventuella hypoteser om en omsvängning från språkrörens sida kan rimligen låta vänta på sig i något fler månader än vad som passerat sedan de tillträdde. Peter Andersons tal om att vi i Almedalen valde bort miljön ur retoriken, blir löjlig, vi valde att prata om annat den gången.Punkt.

Höjdpunkten i dumheter nås när Kielos blir direkt osaklig. Mikaela Valtersson har aldrig såvitt jag vet propagerat för att MP ska börja samarbeta med Moderaterna, bara att vi i partiet inte ska upprätta formella hinder för att det skulle kunna ske.  Att det skulle vara MP’s nya linje att vilja inledda samarbete med Moderaterna motsägs av språkrörens uttalade mening att inte vara ett femte alliansparti. Mindre samarbete är det naturligtvis inte frågon om, sådana har vi redan och en del som också inkluderar Socialdemokratera. Jag är övertygad att fler sådan kommer och är bra för Sverige.

Jag delar Kielos ståndpunkt att Mikaela Valtersson och andra som förespråkar att vi ska öppna upp för framtida samarbete med Moderaterna missbedömer utsikterna att förena de olika ideologiska systemen. Det både jag och Kielos kanske glömmer är att miljöpartiet mycket väl kan bli en större tredje kraft i politiken än vad som just nu ser ut att vara fallet.

Och det är så jag ser samarbetsfrågan. Ett stort parti som representera en bred och stor folkopinion för hållbara framtidslösningar kan inte utesluta samarbete med något demokratiskt parti. Förhandlingen med en moderatledd kaolition blir oändligt mycket viktigare att klara ut på detaljnivå eftersom vi inte kan vara säkra på att borgerliga partier på samma naturliga sätt som med S och V värnar ett sammanhållet och solidariskt samhälle.

Påhoppen på MP kan mycket väl ses som en frustration från ett gammalt etablerat parti att en ny kraft i svensk politik håller på att byggas upp. Kielos och gänget är helt enkelt rädda.

Om det hela eskalerar till att bli lika onyanserat som attackerna från jinge, så blir det väl tyvärr en självuppfyllande profetia. Vänstern har då bitit sig rejält i foten kan man säga.

(Bolunds prat om platt skatt har natuligtvis noll stöd i partiet)

Bloggat: Moberg, Westerholm, Helldén

Andra bloggar intressant om: MP, Kielos, miljöpartiet, politik