Juholtaffären – några reflektioner

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i att ha alltför ingående åsikter om vilka ledare andra partier än mitt eget väljer att låta sig företrädas av. Men för att ändå göra det och samtidigt uttrycka mig en smula försiktigt så tror jag att valet av Juholt var lite väl gamblingbetonat.

Jag blev mycket förvånad när valberedningen tillkännagav Juholt som sin nominering till S-ledarskapet. För mig har han framstått som en lustigkurre och glidare. Skicklig onekligen på den nivå han befunnit sig men knappast ämnad för statsministerämbetet. Människor kan givetvis genomgå metamorfoser men det är ganska ovanligt, åtminstone av bestående art.

Socialdemokraterna har alltså valt en ledare vars personlighet med nödvändighet kommer att generera grodor, tavlor och klavertramp. Min gissning är därför att Juholt inte medvetet försökt tillskansa sig pengar som han inte haft rätt till. Jag tror att han helt enkelt slarvat och inte haft den nödvändiga kollen. Detta är givetvis nog allvarligt.

Juholts milstolpar hittills: Lyckat tal när han valdes – JAS fiasko – Lång tystnad – Frågetecken kring skuggbudgetJuholtaffären. Inte många rätt om man ska vara ärlig. Lite grand har ju också dessa episoder utspelats på bekanta marker, exempelvis försvars- och utrikespolitiken. Om Juholt skjuter från höften där vad kan man då förvänta sig när han blir pressad angående andra mer okända områden.

Fadäsen kring Agenda-debatten visar också att den socialdemokratiska ledningen i sin helhet inte riktigt har kompassen under kontroll. Att missa ett sådant tillfälle att föra ut sin politik och därtill avsvärja sig sina demokratiska plikter är att betrakta som tjänstefel. Ett överprincipiellt vänsterparti kan man förlåta men inte Sveriges största oppositionsparti.

(Och som en socialdemokrat jag pratade med sa: ” Varför ska jag ägna lördagen åt att stå på torget och prata om vår skuggbudget när min partiledare missade tillfället på bästa sändningstid”)

Det sägs att stödet för Juholt internt är stort och på sina håll är det säkert sant och i andra fall är det helt enkelt den enda möjliga utåtriktade strategin. Jag har hittills inte träffat en enda socialdemokrat som mellan fyra ögon delgivit sitt fulla stöd för sin partiledare. (Därmed inte sagt att de krävt hans avgång.)

De flesta i fotfolksled är nog heligt förbannad av att allt deras slit på lokal nivå vittrar sönder på grund nationell klantighet. Om min tes stämmer och Juholt sitter kvar, så innebär det mer av den varan. I bästa fall ur S synvinkel kan Juholt överbrygga sina fadäser med något annat, exempelvis en stark och tydlig vision för ett rättvisare och bättre samhälle.

Just nu ser det rätt mörkt ut på den fronten.

Relaterat: Juholt i feministisk(medial)rävsax

Media: AB, AB, DN, DN, Svd, Svd, Expressen, Expressen, Expressen, DN, SvD

Bloggat: Rumé, Jonsson, Bjereld, Lundberg, Westerholm

Andra bloggar intressant om: Juholt, Juholtaffären, socialdemokraterna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s