LO’s förslag på lärfritids – bra eller dåligt?

LO skriver idag på DN Debatt om sitt förslag att införa ett så kallat ”lärfritids. Förslaget är en del av deras jämlikhetsutredning och program för jämlik skola. I programmet för skolan ingår förutom lärfritids bland annat en ny resursfördelning, rättvisare skolval, tidigare insatser för de som behöver stod och ökad studiero.

Lärfritids som det beskrivs på DN debatt är sannolikt det mest omfattande av förslagen. Motivet till reformen är att utjämna skillnader i förutsättningar för lärande. Resursstarka föräldrar har helt andra möjligheter att ge sina barn en aktiv och stimulerande fritid. Barns fritid hävdar LO har stor betydelse för ett barns utveckling och även förmågan till kunskapsinhämtning. Det räcker därför inte att storsatsa på skolan man måste också ta i beaktande alla de timmar barnen inte är i skolan, som i de tidigare åldrarna förstås är en betydande majoritet. Trots det är resurstilldelningen väldigt mycket större till skolan jämfört med till fritids.

Vad krävs då för att åstadkomma en förändring? Jo, säger LO, vi behöver förstås anställa fler, bygga ut fritids(fler lokaler gissar jag), skapa ett bättre innehåll med pedagogiska ambitioner, vilket i sin tur kräver en högre utbildad personal och slutligen behöver lagen ändras så att alla barn får rätt till fritids, inte bara de barn vars föräldrar har en sysselsättning. Avgiften slopas också för att så många som möjligt ska kunna delta.

Jaha är det här bra eller dåligt?? Låt oss inte börja riktigt så kategoriskt utan istället se vilka som är för-  respektive nackdelarna. Fördelarna har ju LO förstås redogjort för själva. Det har helt säkert en utjämnande effekt där resurssvagare grupper gynnas på aggregerad nivå. Rätt skött får det säkert också en positiv effekt på skolresultaten även om det nog finns risker här också. Nackdelar då:

  • Dyrt, mycket dyrt är min gissning. ”Den största välfärdsreformen på decennier”, som Torbjörn Hållö, LO ekonom,  säger på Twitter lär inte vara gratis.  Så även om det är behjärtansvärt måste man ju se det ur ett prioriteringsperspektiv. Samtidigt så kanske förslaget faller väl ut i en sådan jämförelse. Pengar finns det rätt gott om och den privata konsumtion är hög, allt i från Thailand resor till avancerade stensättningar i var och varannan trädgård.  Det vill säga på pappret finns det ju sannolikt utrymme just nu för att spendera offentliga medel.
  • Pengar finns. Det är sant. Problemet idag är snarare personal/medarbetare. Så vitt jag förstår är det problem redan idag att bemanna förskolor och fritidsverksamhet. Inte nog med att helt ny personal skulle behöva komma till utan därtill mer kvalificerad sådan. Hur stor är realismen i detta? Kanske kan man lösa det med en stegvis uppgradering. Möjligt.
  • Pengar finns nu. Ja. Men hur ser det ut om ett antal år, decennier. Det är helt uppenbart att offentlig service kommer att bli dyrare av många olika skäl, men ett viktigt är att vi kommer att få en större andel äldre och faktiskt också fler yngre. Båda grupper kostar mer pengar. Vi kommer att successivt behöva höja skattetrycket. Därför är det ganska oklokt att ta på sig spenderarbyxorna nu. Snarare borde vi leta efter effektiviseringar och skarpare prioriteringar så att inte smällen blir för stor när den väl kommer.
  • En annan nackdel är ju att en slags orättvisa uppstår. Redan idag prioriteras föräldrar av lätt insedda skäl av samhället. Som jag tidigare varit inne på har många  mycket pengar. Och detta förslag innebär att en stor grupp väldigt välbeställda människor får ytterligare en tjänst gratis av samhället.  En överväldigande majoritet har råd att betala för fritids. Införandet av den så kallade maxtaxan i förskolan innebar i princip att två inkomster nästan alltid slår i taket. Vi gröper ur progression och smetar ut på hela skattekollektivet vilket drabbar låginkomsttagare mest.
  • En annan nackdel som jag antydde när jag nämnde fördelarna är den här idén med att göra skola av allting. LO menar att fritidsverksamheten ska integreras med skolan och skapa en helhet. Visst det finns fördelar, men är det odelat bra? Behöver inte barn, inte minst små barn, ett tydligt avslut. Nu är den allvarligare delen av dagen slut och nu börjar min fritid. LO säger att det inte räcker med att skolan bli bättre men frågan är om det inte är just det som den måste bli det. Rent kognitivt misstänker jag att egentligt lärande inte är något man kan upprätthålla under särskilt lång tid.
  • Sedan är det de äldre barnen, de där 78% av 10-12 åringarna som inte går på fritids utan är någon annanstans. Jag är kluven. Vi bor på landet så här är alternativen till fritids inte så många. Och kanske är det så att även den majoritet av barn som bor i grannskap hänger för sig själva framför TV eller telefoner. Men det finns ju en teoretiskt chans att man mellan skolan och uppstyrda verksamheter som fiol, innebandy eller ridning ägnar sig åt något så omodernt som fri lek. Är det bra att systematiskt ta bort all frihet för våra barn?

Som ni förstår är jag försiktigt negativ, men jag hörde talas om förslaget idag via DN debatt, så jag har givetvis inte hunnit tänka igenom det vare sig noga eller i detalj. Ställer mig bara en smula frågande. Vad tycker ni?

Är det här rätt prioritering eller behövs pengarna någon annanstans?

Är det rimligt att skattepengar går till detta eller borde det ligga på det egna ansvaret(givetvis i proportion till inkomst) att betala för tillsyn när man jobbar eller studerar?

Är det realistiskt att hitta personal till en sådan verksamhet? Ska vi kraftsamla kompetensförsörjningen för detta eller är det viktigare att prioritera lärare, poliser, sjuksköterskor, personal inom äldrevården eller något annat? Vad tycker du?

Ska barn finnas i ett pedagogiskt sammanhang så länge?