Handel till varje pris – you Wish!

Handel kan vara bra och handel kan vara dåligt betraktat ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv. Bra handel är sådan handel som ger mycket av nödvändigheter och av välstånd samtidigt som den minimerar belastningen på miljön. En produkt som till största del kommer från återvunnet material, tillverkat i en fabrik med små utsläpp, fraktad på järnväg till en hamn där produkten lastas i en jättepråm och som sedan fraktas till en mottagarhamn där det vidaredistribueras via järnväg till städer med fullt utvecklad logistik för sluttransport till butik, ja den typen av handel är förstås en helt annan sak än det motsatta. En smutsfabrik där fossildrivna lastbilar kör produkten till en flygplats för vidare transport med flygplan där de sedan fortsätter sin resa med lastbil och okoordinerat lämnar sitt gods vid butik. Jag är ingen logistiker så jag kan både har missat och missförstått delar i varutransporterna. Men sannolikt ligger det till ungefär som jag beskrev ovan.

En intressant gissning som jag har är att det största miljöproblemet inte är att handeln är långväga, kommer från andra sidan jorden, utan den mer finmaskiga distributionen i länderna, som sker med lastbil. Undantaget är givetvis om man begagnar sig av flyg, men min gissning är att detta ändå är en mindre andel.

Om det inte är alldeles nödvändigt är förstås godstransport via flyg helt förkastligt. Idag uppmärksammar DN sajten Wish och alla hundratusentals paket som anländer till Arlanda varje dag. Det som utmärker Wish är så vitt jag förstått att sakerna som säljs där är så långt ifrån nödvändiga som möjligt, om ens att de är välståndsberikande. Snarare är de ett uttryck för vårt nästan tvångsmässiga förhållande till shopping och konsumtion. Det är fullständigt orimligt att en sådan handel är billig.

Jag tänkte avsluta detta ganska korta blogginlägg med att lyfta upp den kanske tvivelaktiga distinktion som jag gör mellan tre nivåer av behovstillfredsställelse.

  1. Det som är nödvändigt
  2. Det som skänker välstånd/välfärd
  3. Det som är i princip sjukligt, åtminstone sett ur det sammanhang som vi befinner oss i form av miljö- och klimatkris.

Jag tänker att den första kategorin handlar om sådan som vi som samhälle bestämt oss för är av högsta vikt, exempelvis en cancervård i världsklass, ja då involverar det antagligen utrustning och kunnande som måste importeras. Detta är en tämligen stor grupp som beror på de vägval som vi gjort, samhället kan förstås ändras, men vid varje punkt i tiden finns saker som måste uppfyllas och en del av detta kan endast ske genom handel.

I den andra gruppen tänker jag på sådant som saffran, apelsiner och chilipeppar, guld, siden, mattor, bilar, elcyklar m.m. Jag behöver inte äta lussbullar, ha en förlovningskring i guld eller ha en elcykel. Men det är trevligt och det är en standard som vi har vant oss vid.

I den tredje kategorin finns det som skulle kunna betecknas som krimskrams, billiga prydnadssaker, meningslös elektronik m.m. Egentligen allt det som går att köpa på sajter som Wish. Det ger en kort behovstillfredsställelse som ofta är över innan vi hunnit öppna paketet.

Självklart är inte dessa tre grupper klockrena på något sätt. Det går att diskutera såväl uppdelningen, som vad som skulle kunna ingå och vilken nivå som är acceptabel eller inte.

Vad tycker du?

Avslutnings vis är en av mina slutsatser att flyg endast får användas om:

  1. Flyg är det enda alternativet
  2. Och det som transporteras är av kategori 1. Det vill säga nödvändigt

En annan slutsats är att vi måste fokusera på miljövänliga transporter inom länderna. Det vill säga mer gods på järnväg.

Håller du med?

intressant?

Annonser