Partiledardebatt januari 2019

I dagens partiledardebatt återupprepas de argumentationslinjer som uppstod i och med den utdragna regeringsbildningen och JA- överenskommelsen mellan S, MP, C och L. Givetvis kommer detta att prägla den kommande mandatperioden och lägga grunden för en helt ny politisk spelplan. En sak som stod väldigt klart är marginaliseringen av de forna så inflytelserika partierna M och V. I synnerhet det senare partiet ventilerade i Jonas Sjöstedts skepnad den ångest som uppstår när insikten slår till att hotet om att fälla regeringen i princip är verkningslöst. Nej, Moderaterna kommer inte fälla regeringen på en borttagen värnskatt. Vilken överraskning!

Vad händer då i och med denna nya politiska situation? Vänsterpartiet kommer naturligtvis att mobilisera och skala upp retoriken mot S till sällan skådade nivåer och sannolikt få ett ökat stöd i opinionen. När detta sjunker in gissar jag att viljan att störta regeringen också minskar påtagligt. En risk som jag ser under det kommande åren är att Vänsterpartiet blir än mer populistiska och drar igång folkliga rörelser som i slutändan förenar sig med helt andra krafter än vad som var just det partiets avsikter. På gräsrotsnivåer kan Bernie Sanders rörelser, brexitförespråkare, gula västar och högerpopulism giftas sig på ett mycket olyckligt sätt där det gemensamma nämnaren snarare är främlingsfientlighet än solidaritet och strävan efter jämlikhet.

Sverigedemokraterna riskerar givetvis också att profitera på situationen. Och när M+KD ser detta tror jag risken är överhängande att de följer efter. Som Annie Lööf konstaterade, KD ledaren tog replik på Centern men inte på SD. Kristersson var väldigt svävande och tog knappast avstånd från samarbete; argumentet med hälften konservatism och hälften liberalism, var ju som Åkesson mycket riktigt påpekade tämligen ihåligt. Det gick ju bra att samarbeta med Liberalerna i åtta år. Det kommer att skapas ett tryck underifrån i Moderaterna för ett närmande. Tyvärr.

Givet det här borde den här regeringen tillträtt? Ja självklart, av den enkla anledningen att det alltid är rätt att stå upp för rätta värden, alldeles oavsett konsekvenserna. Man ansvara alltid bara för sig själv och sitt eget handlingsutrymme. Och bilden ovan är trots allt bara risker, om än stora, inte ödesbundna. Liberala, solidariska och frihetliga krafter kan fortfarande vinna. Vi har fyra år på oss att övertyga svenska folket. Låt oss göra detta med stor kraft!!

Avslutningsvis är det mycket glädjande att Stefan Lövén så genomgående refererar till klimatfrågan som en avgörande komponent när det gäller bevekelsegrunden till samarbetsavtalet och den föreliggande regeringsbildningen. Det är väldigt insiktsfullt. Att etablerade partier som M och KD så flagrant negligerar klimatfrågan är häpnadsväckande och väldigt oroande. Vi behöver en djup folklig insikt om hur allvarlig situationen är och hur lite tid vi har på oss att förändra våra samhällen till att vara långsiktigt hållbara. Då måste alla partier upp på banan och inte låtsas som att det är en fråga i paritet med vad som helst annat. För så är det faktiskt inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s