Några spridda tankar om tillväxt och miljö

kopplingDet är tämligen uppenbart att vi måste förändra sättet på vilket vi lever för att skapa ett samhälle som är hållbart och värnar miljön. I korthet handlar det om att få fram en ekonomi och en livsstil som är betydligt mer resurssnål än den vi har idag. Ekonomin måste således krympa vilket förstås är oerhört främmande för en ekonomi som bygger på ständig tillväxt. I teroin kan man förstås frikoppla ekonomin från resursutnyttjandet men i praktiken har vi i alla fall inte hittills sett några tecken som tyder på att den drömmen är en realistisk sådan. Som ett minimum bör vi nog ur försiktighetssynpunkt inte ha en sådan frikoppling som ett antagande. Vi som är mer franka kan helt enkelt avfärda det som nonsens.

Den stora frågan är hur vi ska genomföra den förändringen. Jag tror inte att vi kommer att lyckas genom ren viljestyrka, mänskligheten fungerar inte på så sätt att vi kollektivt kan inse den oerhörda betydelsen av en omställning och hålla fast vid något slags åtgärdsprogram som löper över generationer. För att vara helt krass ska vi vara glada om vi inte omvänt under en sådan lång tidsperiod startar ett eller annat omfattande krig i syfte att ha ihjäl varandra.  Kommande klimatkriser kommer visserligen tvinga oss till sådana ansatser, men inte ens ganska påtagliga hot tror jag kommer kunna förändra oss om det inte sker utifrån en positiv utgångspunkt, snarare än som en uppoffring.

Jag tror vi måste hitta sätt att på ett intelligent och värdigt sätt manipulera oss själva till att ändra värderingar långsiktigt. Vi måste succesivt börja bry oss mer om varandra och våra gemensamma angelägenheter än våra privata bestyr och domäner. Målbilden för de allra flesta är idag att skapa sig ett litet kungarike av

Strävan efter lyx

Strävan efter lyx

materiellt välstånd, snarare än att bidra till att samhället fungerar så bra som möjligt för så många som möjligt. Samtidigt har kvaliteten i välfärdstjänsterna ökat dramatiskt och parallellt kraven på samhället som något som är utanför en själv och det egna ansvaret.

Dessa två utvecklingslinjer, fokus på privat materiellt välstånd och kravet på det offentliga åtagandet, är i grunden oförenliga annat än i en extrem(utopisk) tillväxtekonomi. Problemet är dels att vi inte kan ha en sådan ekonomi av hållbarhetsskäl och dels att vi de facto inte har haft det på väldigt länge. Ett symptom på detta är bland annat att skattetrycket i kommunerna nu ökar och att de höga arbetslöshetssiffrorna biter sig kvar. Så alldeles oavsett vår ambition att skapa ett hållbart samhälle har vi konflikter inbyggda i ekonomin som innebär bekymmer på lite sikt.

Lika bra kanske att försöka börja från grunden utan att för den skull rasera hela bygget, vilket förstås bildligt är omöjligt men även överfört väldigt svårt. I teorin är det så lätt att beskriva vad som ska göras men i praktiken vet vi att det är svårt att förutsäga hur människor kommer att reagera och i den mån vi kan det så får det en inte att ta glädjeskutt. Vi behöver krympa ekonomin och det materiella välståndet utan att människor förtvivlar och samhället stagnerar och rent av bliramish kaotiskt. Frågan är också vilka ”vi” är? Det ”vi” som vi har rådighet över är ju Sverige och dess befolkning. Är det möjligt att börja i ett land bara? Att bli absolut fattig är en sak men att bli det relativt är ju betydligt värre. Ensam i hela världen blir man ju som en slags sekt, Amishfolket light.

Samtidigt, någon måste ju börja och om det är svårt att tänka sig att dra igång ett sådant projekt nationellt så ter det sig ju löjeväckande otroligt att något sådant kan samordnas globalt. Nyckeln ligger i att varje förändring genuint ska uppfattas som att livet och samhället blivit kvalitativt bättre. Det får aldrig handla om uppoffring och därför kan förändringen bara ske långsamt. Åtminstone till och börja med. Det måste också finnas stödjande politiska idéer som man kan driva internationellt. För om det är så att vi i exempelvis Sverige uppfattar det som att vi faktiskt fått det bättre fast vi rent köpkraftsmässigt halkat efter så är det ett mindre problem och om vi dessutom betraktas som ett föredöme kan det ge upphov till stolthet.

Ok, dags att börja bli en smula mer konkret, vad behövs göras?

  1. Vi behöver understödja förslag och idéer som stödjer människor i att prioritera gemensamma intressen.
  2. Vi måste hitta sätt att långsamt minska den sammanlagda köpkraften i samhället.
  3. Vi måste sätta en långsiktig vision om att minimera det svenska ekologiska fotavtrycket och sjösätta ett systematiskt program för att nå dit.
  4. Utifrån detta måste vi arbeta fram en sysselsättningspolitik som gör att alla som kan och vill arbeta också ska få göra det.

Och här några exempel på vad som kan verka i den riktningen:

–         Stärkt lokal- och regional demokrati med fler verktyg att finansiera verksamheter. Inkomstskatten är trubbig och otillräcklig.

–         Succesivt sänkt normalarbetstid

–         Rättvis handel

–         Stöd till kooperativ, samfälligheter, kollektivboende, alternativa ekonomiska sammanslutningar

Några förutsättningar:

–         Det samhälle som växer fram måste vara ett samhälle där klyftorna minskar.

–         Det måste finnas en bred politisk överenskommelse om de grova dragen i förändringsarbetet men det kan råda stor variation vad gäller takt och medel.

Det är svårt att känna sig särskilt optimistisk att denna beskrivna förändring kan komma att ens påbörjas. Få delar ens analysen över att det inte går att frikoppla miljöpåverkan och storleken på ekonomin. Vissa ser inte ens miljö- och klimatfrågan som ett problem av akut karaktär, även om man förstås sällan öppet ventilerar den åsikten. Samtidigt finns det många som har en klar övertro på vad politiska åtgärder kan få för effekt och ibland drar helt fel slutsatser; bara vi förbjuder vinst i välfärden, bara den offentliga sektorn tillåts expandera, bara vi höjer skatten på fossila bränslen med 1000% eller sänker arbetstiden till sextimmar gärna med bibehållen lön…, eller inför medborgarlön m.m, så ordar det nog sig. Framförallt underskattas svårigheten med att överge tillväxtekonomin. Tillväxt är fullständigt manifest i civilisationen och understödjs kraftfullt av den mänskliga naturen.

Visionen av omställning och dess inkorporering i hela samhället är därför avgörande om vi ska ha en minsta chans att inte bara införa hållbarhet utan uthålligt över lång tid hålla fast vid ett sådant förhållningssätt. För att detta ska komma igång kravs politiskt ledarskap.Nu.

Relaterad media: Svd, DN

Krav, press och stress

Känner mig tämligen oinspierad idag. Detta samtidigt som jag har precis hur mycket att göra som helst. Framförallt jobbrelaterat, men även i form av en del privata projekt som står och stampar och pockar på uppmärksamhet. I detta läge återvänder jag alltså till denna totalat avsomnade blogg för att liksom beskriva eländet.

Jag borde verkligen också börja blogga igen. Detta är så mycket som är osagt från min sida. Inte minst om den infekterade diskussionen om vinster i välfärden, dels som avgränsat fenomen, men kanske också och framförallt som en del i den större synen på samhället. Jag skulle vilja skriva lite mer utförligt om detta. Pröva och kanske ompröva mitt tidigare lokala- och regionala perspektiv – descentraliseringstanken. Vi får se.

Jag skulle också vilja börja skriva om ekonomi, arbetsmarknads och näringslivsfrågor. Om den nödvändiga men helt omöjliga tillväxtekonomin och hur man kan lösa den gordiska knuten som detta dilemma utgör. Det gäller att samla kraft för det.

Just nu går rätt mycket energi åt till att träna fysiskt, inte minst löpning. Tänker att det i slutändan ska ge mer energi än det tar. Har haft några rejäla sjukdomsperioder i vår men nu verkar det bli bättre med träningsfrekvensen. Jag springer blodomloppet, 10 km på torsdag i nästa vecka. Och därefter har jag ungefär ett lopp inplanerat varje månad fram till jul. Alla på ca milen.

Läser i SvD idag en betraktelse av Anna Lagerblad om optimeringen av våra kroppar, där förstås träning är en viktig del. Jag är lite kluven till denna strävan efter perfektion. Det är både människans största problem i ett nötskal, samtidigt som det är det som nästan definierar mänskligt liv. Det är en klockren parallell till den nödvändiga men omöjliga tillväxten. Eller egentligen mer träffande så är tillväxtproblemet det kollektiva utfallet av just denna egenskap i den mänskliga naturen. Ständig förbättring, ständig produktivitetsökning, snabbare och bättre. Precis som vi stressas mentalt stressas planeten av konsekvenserna av den ökade ekonomiska aktiviteten.

Min kluvenhet på den inviduella nivån handlar om tror jag att den mänskliga organismen är en smula mer tålig för stressen än planeten, dock givetvis med stora individuella variationer! Den dag du inte pressar dig en smula mer såväl fysiskt(genom träning etc), som psykiskt(utsätter dig för prövande situationer), som intellekturellt(lär dig nya saker, ex ett nytt språk), så stagnerar du och går ett allt snabbare sönderfall till mötes.

Min kluvenhet är reell. Jag tycker synsättet är problematiskt även på individnivå. Det måste finnas andra saker som också är värdeskapande än just denna indealiserade form av utveckling. Mognad, vila, betraktelse och förnöjdhet. När det gäller den kollektiva nivån har vi faktiskt inget val, vi måste hitta andra saker som är värdeskapande än ständig ökad produktivitet. Annars kommer förr eller senare ett ohållbart resursutnyttjande att bita oss i svansen. Så svanslös apa vi är!

Nåväl, för ögonblicket är jag ganska mycket inne i förbättringsekorrhjulet. Målet fysiskt är att klara av en marathon 2015 under 4 timmar och en halvmarathon, förmodligen göteborgsvaret, 2014 under 2 timmar. Mitt mål för i år är att klara milen på cirka 55 minuter. Jag har en hel del intellektuella mål också , men dessa håller jag nog för mig själv.

Fokus för några veckor framåt är helt och hållet jobbrelaterat och handlar om att ta fram en rödgrön budget i landstinget i Östergötland.

Det var ju ganska trevligt att skriva av sig lite. Man kan behöva det ibland och kanske blir det en sysselsättning som blir mer frekvent återkommande än brukligt här på min blogg.

Andra bloggar intressant om: träning, tillväxt, marathon

Den orättvisa Bensinskatten

Låt oss tala klartext. En höjning av bensinskatten är orättvis(liksom alla skatter och avgifter som höjer en varas pris). Den drabbar personer som måste köra långa strräckor med bensindriven bil och den drabbar människor med dålig ekonomi mer än de som har en god ekonomi. Det gäller med stor sannolikhet även med det reseavdrag som de rödgröna föreslår.

Samtidigt måste vi(och jag ber er artikulera detta med eftertryck) radikalt minska utsläppen av växthusgaser och frigöra oss från oljeberoendet.

Vi måste faktiskt det.

Kritiken mot de rödgröna är idag massiv och människor är upprörda. Nu är inte längre de rödgröna ett alternativ säger man. Alliansen och dess sympatisörer på de stora morgontidningarna är inte sena att påpeka orättvisan och att klyftorna i samhället kan komma att öka.

Tänk efter nu kära läsare. Alliansen som inte gjort annat än att stimulera ökade klyftor i samhället oroar sig över orättvisorna bensinskatten medför!! Givetvis gör bensinskatten ingen skillnad för de som tjänat tiotusentals kronor extra i månaden på slopandet av fastighetsskatten och jobbskatteavdraget n’r de glider omrking i sin tredje BMW.

Fråga er igen kära läsare. Är lösningen på detta problem att inte bekämpa utsläppen av växthusgaser och att ignorera vår tids största hot mot mänsklighetens överlevnad?

Eller är det möjligen att i övrigt föra en politik som utjämnar skillnaden mellan människors ekonomiska förutsättningar?

Sanningen är nämligen den att priset på bensin kommer att öka alldeles oavsett om vi höjer eller ens sänker skatten. Att inte agera för att bli av med oljeberoendet är bara att skjuta problemen på framtiden.

Det Alliansen, Gudmundson och alla andra som passar på att kritisera en vettig omställning ägnar sig åt är gott folk ren och skär populism. Vi kan inte blunda och vi kan inte vänta.

———————————————————–

Läs gärna också en blogg som skjuter in sig på det faktum att skattehöjningen faktiskt inte är sådär värst orättvis när allt kommer omkring. Jag har i det här inlägget framförallt velat poängtera att det kanske inte just är klimatsatsningarna som ska framställas som det som det rättvisa samhället står och faller med. Och när det kommer från alliansen så blir dt smått parodiskt….

Ett klart udda inlägg hittar ni här av en bloggar vars största oro är att de rödgröna inte kommer att kunna hitta en vettig använding av skatteintäkterna. Åter igen hela skuggbudgeten komer att presenteras på måndag.

Media: Svd, Expressen,

Bloggat: Kent Persson, Zac, Mitt i Steget, Jonas Morian, knapsu, hannastacia, Klamberg, Hubbardianen, Högberg, Grevad lux, bloggarna

Andra bloggar intressant om: bensinskatten, klimat

Alliansen och dess allierade goes Republican

Enligt upgifter i Aftonbladet finns det anledning att tro att alliansen har en strategi som går ut på att sänka Mona Sahlin precis som man genom Centerpartiet förmodligen har en strategi för att attackera MP’s politik. Hur usel den senare strategin än är så är den till skillnad från den första mer legitim.

Att systematiskt angripa person istället för sak är ett fenomen som vi inte är så bekanta med i Sverige. S.k ”negative campaigning” är däremot vanlig i USA. Längst drev nog staben kring den republikanske presidenten Ronald Reagan detta koncept.

Inte nog med att republikans valkampanjande smyger sig in i landet, också en del av retoriken har letat sig hit. Jag tänker på de helsidesannonserna i DN och Svd som publicerats idag i namnet Mats Roslin och www.skattehöjning.nu, vilket givetvis är ironi och kommer från skattebetalarnas förening.

Det typiskt republikanska är den stora polariseringen mellan stat och individ som uttrycks i kampanjen. Avsikten är att man efter att ha läst artikeln tyst ska mumla för sig själv: ”skatt är stöld” och ”ingen jävel ska röra mina pengar”. Visst satir ska få vara svartvit, men därmed inte sagt att den ska få stå oemotsagd.

Sanningen är förstås att pengars ursprung varken är ”riksbankens” eller helt och hållet den enskildes, utan en salig blandning mellan individuella och kollektiva gärningar nu och i gången tid. När samhällets komplexitet ökar är det inte orimligt att de gemensamma utgifterna också följer med procentuellt. Allt ekonomiskt utrymme som tillskapas över tid behöver inte gå direkt ner i privata fickor, i synnerhet när det inte ens finns en moralisk grund för detta.

Media: Svd, DN

Bloggat: Annarkia, Trollpackan, s-buzz, Emil Broberg, Lenefors, Nattis, Fria Tider, Aurora, escaping perdition, bloggo´, Hall, Reagerat, Granstedt, Scaber Nestor, Lundgren, hbt-sossen, Samuelsson, Synpunkten, Surgubben, OPS 101, Olsson, Jeanette, Ola Möller, Curtan

Andra bloggar intressant om: Mats Roslin, skattebetalarna,mona sahlin, mats odell

Guldregn över kommunsverige

De rödgröna ger idag på SvD Brännpunkt startsignalen på ett framtida guldregn över landets kommuner och landsting. En god välfärd måste ha en stabil finansiering och i så måtto är detta ett välkommet besked. Finansieringen och därmed makten kommer dock från staten i form av statsbidrag varav en del är riktade snarare än generella.

På sikt måste vi hitta en lösning där det kommunala och regionala självstyret i sig stärks och ensamt kan bära välfärden på stabil grund. Detta förutsätter en grundläggande genomlysning av hela finansieringen av det offentliga.

En sak är helt säkert och det är att den rödgröna politiken som presenteras idag är ett bra mycket bättre alternativ än alliansens, som tämligen systematiskt försämrat balansen mellan stat och kommun. Istället för att räkna upp de generella starsbidragen har alliansen valt att rikta stödet. Den s.k ”Kömiljarden” är ett sådant exempel. I och med försämrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen har kostnader vältrats över på kommunerna i form av ökade kostnader för socialbidrag. (vilket givetvis inte blott har en ekonomisk dimension).

I botten handlar det förstås om grundläggande värderingar och ideologiska övervägningar och vilken vision man har om samhällets utveckling.

För min del handlar det om att bygga ett samhälle som är sammanhållet och långsiktigt hållbart där demokrati och delaktighet är centrala komponenter, snarare än om att måna om att en tämligen stor klass av människor kan leva sina liv som furstar medan andra ägnar sina liv åt att betjäna denna grupp.

Ok, vi är inte där än, men tänk efter vad en ständig ekonomisk tillväxt, sänkta skatter, ökad valfrihet –  i kontexten av en fri marknad leder till. Vad tänker vi oss för slutmål och vad får det för konsekvenser? Det är lätt att förföras av tanken på att själv få det lite bättre, ha ett större ekonomiskt utrymme och manifestera mer av den egna fria viljan. Jag är inget undantag.

Som om inte detta var nog så finns det i den individuella friheten en stor dynamik förborgat som kan åstadkomma underverk. En individ, som t. ex Bill Gates, har alltid möjlighet att använda sin privata förmögenhet på ett bättre sätt än vad det allmänna skulle ha kunnat göra.

Framtidens utmaning handlar därför om att frikoppla känslan av frihet från att ha ekonomisk makt och att skapa dynamik inom ramen för det offentliga. För att knyta ihop säcken så tror jag vi har allt att vinna på att förstärka det lokala och regionala självstyret och få ett större engagemang från befolkningen i det som närmast berör oss.

Och i väntan på större förändringar tar vi tacksamt emot den rödgröna satsningen på välfärden…

Bloggat:Alltid rött alltid rätt, Rödgrön, Kent Persson, Mats Engström, S-buzz, Röda berget, Roger Berzell, In your face, Emil Broberg, Pär Gustavsson, Berit Högman, Robert Noord, Ylva Johansson, Marika, Runos blogg, Eva Westerberg

Media:Aftonbladet, AB2

Andra bloggar intressant om: rödgröna, politik

Partiledardebatten: skatten,jobben och ekonomi/2-1 Opp-Maj

I debatten kring jobb och ekonomi får man nog säga att det blev 2-1. Oppositionen borde kanske erkänna att majoriteten fixat den finansiella krisen hyggligt även om det finns en historia kring detta också. När det gäller strategisk utveckling av arbetsmarknaden framstår alliansen som visionslöst. Om man gräver lite skulle man nog också kunna tillägga omodernt och bakåtsträvande.

Reinfeldts 5 miljarders test är alltjämt smålöjlig.

I skattedebatten blev det uppenbart hur orimligt det är att ställa dessa mycket tidiga krav på besked. ”Hur mycket ska skatten sänkas med, Göran Hägglund?”, svar ”kan inte svara på det”. Svaret är rimligt, men lika rimligt när det gäller oppositionen och i andra sammanhang, glöm inte det!

Sänkta skatter skapar jobb säger alliansen, men pedagogiken blir svår när arbetslösheten stiger. Notan för skattesänkningarna kommer naturligtvis en dag. Att låna för att sänka skatten är primärt att låna till konsumtion och kommer att få betalas av kommande generationer.

Oppositionen lyckades väl med att få fram de ideologiska aspekterna  i skattedebatten.

Tidigare om partiledardebatten: Kärnkraften

Andra bloggar intressant om: partiledardebatten, ekonomi, politik, skattepolitik, sysselsättning

Kärnkraftsartiklar: 1

Jag ska fram till jul med jämna mellanrum skriva artiklar som rör kärnkraften. Även om jag i grunden är motståndare till kärnkraft ska jag vinnlägga mig om att gripa an uppgiften så förutsättningslöst som möjligtkärnkraft1 och inta ett undersökande förhållningssätt. Omfattningen av klimatkrisen gör det omöjligt att blunda helt för kärnkraften som en möjlig del av lösningen även om varenda görn fiber i kroppen instinktivt reagerar med avsky inför blotta tanken…

I denna första artikel tänke jag kort redovisa innehållet i en tvärvetenskaplig rapport från 2003 ”The Future of Nuclear Power”, gjord vid MIT(Massachusetts Institute of Technology). En stor grupp forskare medverkade och en referensgrupp bestående av nyckelpersoner från myndigheter och industri konsulterades.

Utgångspunkten i studien är en tro på kärnkraftens framtid för att möta energibehovet utan att släppa ut stora mängder växthusgaser. Samtidigt förutsätts en rad villkor vara uppfyldla.

  • Kärnkraftsteknologin måste uppvisa en större lönsamhet
  • En förbättrad säkerhet måste komma till stånd
  • Avfallet måste hanteras på ett bättre sätt
  • Garantera låga risker för spridning av kärnvapenteknologi

Ett övergripande och fundamentalt villkor är att världens regeringar på allvar tar sig an uppgiften att minska utsläppen av koldioxid.

kärnkraft2Rapporten utgår från att kärnkraften kan spela en viktig roll för att minska utsläppen, men den varken utesluter andra satsningar eller undersöker huruvida andra alternativ ensamt kan täcka behoven utan kärnkfraft. Inte heller tar man ställning till eller kalkylerar med att behoven kan minskas avsevärt. Något som givetvis jag kommer att ta med i min slutgiltiga bedömning.

Mina inledande artiklar kommer dock i all väsentlighet att behandla frågorna om teknologi, ekonomi och risker. Jag ska avrunda detta inlägg med att redovisa rapportens slutsatser:

Kostnader

Kärnkraft kan inte konkurrera med kol och olja ekonomiskt. I alla industriella led måste omfattande effektiviseringar att ske och rapportens forskare har en tro på att detta kan åstadkommas. Vad som också krävs är att stater på olika sätt gynnar kärnkraften ekonomiskt, till exempel genom CO2 krediter.

Säkerhet

Moderna reaktorer är i sig mycket säkra, men kunskap saknas för att kunna garantera säkerhet bortom reaktorn i hela bränslecykeln.

Avfall

I teorin är det geologiskt möjligt att förvara avfall, men än har ingen bevisat att det är praktiskt genomförbart. Diskussionen här handlar också om man ska praktisera ”closed fuel cycles” eller ”open once through fuel cycles”. Rapporten tar ställning till det senare och jag återkommer i frågan.

Kärnvapenteknologi

Det internationella skyddet mot kärnvapenspridning är på tok för dåligt för att kunna genomföra en utökning av kärnkraften. Slutsatsen är att man måste anamma en ”once through fuel cycle”.

————————-

Eftersom de olika typerna av bränslcykler har bäring på tillgången på uranium kommer nästa inlägg handla om uranbrytning. Viktigt också eftersom rapporten inte direkt adresserar problemen kring brytningen och eftersom vi har haft en inhemsk debatt om detta nyligen.

Detaljer i rapporten och dess rekomendationer återkommer i artiklar framöver.

Andra bloggar intressant om: kärnkraft, kärnkraftstekonologi, kärnvapen, kärnvapenspridning, uranbrytning, urantillgång, kärnavfall, ekonomi, teknik

(M)iljardregnet och (S)katten

Regeringen släpper ifrån sig en statsbudget avisering om miljarder med jämna mellanrum. Influensavaccin, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, pengar till kommunerna och nu senast en miljardsatsning på polis-och rättsväsendet.

Många har förstås krävt, förväntat sig eller hoppats på just sådana offensiva satsningar för att mota arbetslöshets-olle i grind. Inte minst oppositionen.

Utöver detta vill regeringen fortsätta sänka inkomstskatterna.

Roger Jönsson konstaterar att regeringen tycks skaffat sig den sedelpress som de anklagat oppositionen för att använda sig av. Regeringen menar att osäkerheten nu är mindre och att man därför kan kosta på sig att vara mer offensiv. Oppositionen däremot ville däremot skjuta från höften i det finansiella kaoset.

Fast egenligen är detta resonemang att laborera med jämförelser mellan äpple, päron och därtill banan. Jag skulle vilja hävda att det är en nationalekonomisk skillnad mellan:

  • Satsningar på offentlig sektor
  • Investeringar
  • Inkomstskatterna

Jag menar att det är just investeringar inom t. ex byggsektorn som innebär den största risken och jag delade därför regeringens åsikt att man kanske borde ha varit en smula försiktig i höstas.

Frågan är dock om det i det läge vi befinner oss någonsin kunde ha varit fel att ge kommunerna mer pengar? Min bedömning är att det var rätt då och är rätt nu. En annan fråga är om stödet till kommunerna ska permanentas eller inte. Lars Calmfors menar att det är riktigt av regeringen att lägga det som ett tillfälligt tillskott. Mp håller medÖstros kallar det dock för en brandkårsutryckning. Östros har rätt i att man måste titta på en långsiktig lösning vad gäller finansieringen av den kommunala verksamheten. Jag tror dock inte att just statsbidrag är en sådan lösning i längden. För en mer oförsonlig inställning spring hit!

En stor skillnad mot oppositionen är att regeringen ser skatten som ett reformprojekt där målet är så lågt skattetryck som möjligt. Regeringen ser inkomstskatten som en finansiell utgift medan vi betraktar den som en justerbar intäkt.

Regeringens motstånd mot satsningar i höstas byggde delvis på premissen att inkomstskatten och andra skatter skulle hållas kosntant och på sikt minska.

Det är olyckligt att debatten handlat så mycket om duglighet och ekonomisk skicklighet snarare än de skilda värderingar utifrån vilka duglighetsbedömningarna läses.

Det finns dock renodlat ekonomiska argument som talar för att man ska öka den offentliga konsumtionen på bekostnad av den privata. Den privata konsumtionen är nämligen en som tämligen ofta uteblir i lågkonjunktur.

Oppositionen har aldrig varit tveksamma till eventuella skattehöjningar om statsbudgeten så skulle behöva. Idag går Socialdemokraterna ut på DN Debatt och aviserar ett antal sådana förslag på skattehöjningar som man anser nödvändiga.

Både Mp och V är kritiska på en rad punkter. Mp säger blankt nej till en höjning av förmögenhets skatten eftersom den är verkningslös och tenderar att slussa kapital ut ur landet. Jag håller med det är i närmaste och betrakta som en frivillig skatt. De som vill hittar alltid sina kryphål.

Vänsterpartiet vill inte helt oväntat höja skatten mer och för alla, utom pensionärer.

Det lär bli tuffa förhandlingar oppositionspartierna emellan…

Bloggat: Norah, Staffan Strömbäck, Olah Örtengren, Petra Svensson, RättvisSkatt, Nyheter24, Cornucopia,Mats Engström, Dagens ilska, Arga Ingenjören, Mona for President

Media: DN, AB, AB

Andra bloggar intressant om: regeringen, socialdemokraterna, ekonomi, politik, oppositionen, skatten, skattehöjning

Rätt Ränta?

Riksbankens direktion lämnade idag beskedet att man håller styrräntan oförändrad. Samtidigt signaleras att den låga räntenivån är här frö att stanna under ganska lång tid. Rätt beslut? Tja inte enligt ekonomen och Ayngvesprognosmakaren Bengt Assarsson som kritiserar riksbankens mätmetoder på DN debatt idag.

Ränteanalytikern Tor Borg på SBAB tycker att det är bra att räntan hålls låg under lång tid men hade förväntat sig en smärre justering uppåt med tanke på senaste tidens tillväxtprognoser.

Å andra sidan torde ju den kommande arbetslösheten neutralisera den ökade tillväxten. Chefsekonomen på Nordea, Annika Winsth, menar dock att arbetslösheten inte kommer att stiga så mycket som förutspått. Mycket beroende på ett rejält valfläsk från regeringen valåret 2010.

Och det resonemanget leder henne liksom Bengt Assarsson till övertygelsen att räntan borde höjas för att dämpa en tänkt inflation. Fler och fler svenskar förväntar sig en högre ränta, vilket givetvis hänger samman med att fler och fler ger röst för den åsikten.

Avgörande är förstås vad man tror om:

  • Världsekonomin i stort
  • Finansmarknadens funktionsduglighet
  • Sveriges globala konkurrenskraft

Jag tror som tidigare att det stora problemet och utmaningen är det sistnämnda och är långt ifrån säker på att Assarssons bedömning att Sverige kommer rida ut det här före andra europeiska länder är korrekt. Det hela hänger på vår förmåga att satsa innovativt, t.ex Kamprads förslag att SAAB med Vattenkraft som ägare storsatsar på vindkraft.

Om man som i detta fallet kan kombinera det med en klimatstrategi desto bättre förstås.

Börsens utveckling och vinsutdelningar är dock oroande i sammanhanget. Svenska företag väljer att avskeda och säkra vinster istället för att tänka framåt. På detta sätt stärker vi inte en global konkurrenskraft.

Rätt ränta – ja förmodligen, men så har jag ju också ett rejält bolån…

 

Media: SvD, SvD, AB, GP, Expressen

Andra bloggar intressant om: riksbanken, räntan, ekonomi, innovationskraft, företag

Reinfeldts Tal – bloggarnas responser

Statsminister Reinfeldt har hållit sitt sommartal. Enlig Svd var några av ingredienserna följande:

  • Ett stöd till den svenska trupperna i Afganistan.
  • Ytterligare skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.
  • Kritik av oppositionens ”oansvariga” ekonomiska politik
  • Kritik av S samarbetspartners regeringsovana

Det är förstås punkt två som skapat reaktioner bland svenska bloggare. Något kort om afganistantrupperna. Situation i Afganistan, inte minst nu i samband med valet är synnerligen allvarligt. Behovet av fredsbevarande trupp där känns svårt att bestrida. Samtidigt måste man naturligtvis granska olika länders insatser med kritiska ögon. En sådan sak är om just Sveriges insatser i Afganistan är kostnadseffektiv eller om våra resurser kan användas bättre. Om inte så kanske vi ändå borde ha den kapaciteten. Min gissning är att vi gör ett gott jobb till ett kanske något högt pris, men att det är värt det som europas militära styrkor är organiserade idag, nationellt. Märker att jag lämnar en mängd frågor obesvarade. Får återkomma i ett separat inlägg. Bloggen Göran Pettersson kommenterar denna del av talet här

Skattesänkningarna

Vad det handlar om är ett fjärde steg i jobbavdragspolitiken. Enligt Svd räknar Reinfeldt med att denna åtgärd ökar sysselsättningen med 3000 personer på kort sikt och med 10 000 personer på lång sikt. Kalaset skulle kosta cirka 10 miljarder.

Bloggen Rättvisskatt NU undrar retoriskt vem som ska betala och svarar pensionärer och sjuka. En omvänd Robin Hood politik alltså. Jesper Svensson menar att det är helt rätt men frågar sig om det är strategiskt riktigt att gå fram med det i bistra tider som är och nalkas.Linuz Aggeborn är inne bpå samma tema men menar att risken är att Alliansen för en da Capo. S-buzz tillägger att det faktiskt rör sig om lånade pengar och undrar var jobbpolitiken finns på regeringens agenda. Min gissning är att M menar att skattesänkningarna är en politik för fler jobb…En kritik av detta finner ni på bloggen AlliansFritt Sverige

Kent Persson gör en rätt intressant betraktelse – givet det isolat han tycks befinna sig i. Glad konstaterar han att regeringen kommer att fortsätta sänka skatterna och sänka skatterna, också för pensionärerna och ge pengar till kommunerna och satsa och satsa. Så liksom lyser han upp – hur ska oppositionen kontra mot detta smörgåsbord? Tja kanske med en ekonomisk verklighet som krakelerar för hundratusentals människor.

Bloggen under ytan beskriver detta kärnfullt:

”Satsningen görs samtidigt med en krympande ekonomi, en babyboom, en svininfluensa, ett stort budgetunderskott och en bristande internationell efterfrågan och beräknas ge 10 000 jobb på lång sikt (5-10 år). det ska ses i ljuset av att antalet arbetslösa beräknas nästa år uppgå till 500 000.”

Kanske är det dags att som Peter Andersson deklarera Folket versus Reifeldt!! Bakgrunden är den enkät som TCO har gjort och där 81% av svenksa folket prioriterar välfärd före fler skattesänkningar. SKL har gjort liknande enkäter och fått samma resultat.

Ett mellanspel, läs något som låter som ironi men inte tycks vara det.

Även bloggar på högerkanten kan vara tveksamma till ytterligare jobbavdrag. Bloggen Bjerke Betraktar menar att effekterna på sysselsättningen förmodligen blir små. Istället borde regeringen avskaffa värnskatten, sänka arbetsgivaravgifterna och ge sig på LAS. Mothugg av norah4you som menar det är elementär matematik att jobbavdrag ger fler jobb.

Vi avslutar detta inlägg med ett brev från en tonårsmorsa, tillika hetrovåp och humanist. Hon tackar ödmjukast för de 200 kronorna men avböjer bestämt denna ”muta” och ger ett antal förslag på vad pengarna istället skulle kunna gå till. Väl värt att läsa…skynda dit!

Som ni förstår är detta bara startskottet på en intensiv debatt som kommer att pågå fram till valet 2010. Jag håller idag tillbaka mina egna åsikter en smula, vad jag står i frågan råder det knappast något tvivel om. Analyserna får ni vartefter vi vandrar mot valdagen.

Media: DN

Andra bloggar intressant om: Afganistan, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, regeringen,politik, ekonomi, jobbavdrag, skattesänkningar, valet 2010, bloggar

Krona och Börs påverkar inte arbetslösheten

Börsen har gått stadigt uppåt senaste tiden och då till och med tagit sig ett och annat glädjeskutt. Även kronans värde har successivt förstärkts för att sluta veckan rekordstarkt.krona

Visserligen säger man i Aftonbladet att plånboken inte kommer att påverkas så mycket och att hushållen kommer att få det tuffare framöver i och med arbetslösheten. Men den Poll som man kör i anslutning till artikeln handlar om när läsarna tror att lågkonjunkturen vänder.

Risken är förstås att man omedvetet gör en koppling mellan finansmarknad och syselsättning.

Egentligen kan man inte säga att kronan förstärks snarare handlar det om en korrigering från löjligt låga nivåer. Förklaringen är förstås den gångna krisen på finansmarknaden. Att börsen stiger beror enkelt uttryckt på att företagen sparkar folk.

Även regeringen rycks nu med av optimismens vågsvall och spår högre tillväxt och starkare offentliga finanser. Eftersom de värsta effekterna av lågkonjunkturen inte ens hunnit in i stugorna riskerar dessa olika bilder skapa en smula förvirring.

Jag tror att en viss krismedvetenhet alltjämt är ett sunt förhållningssätt och rimar bättre med de besparingar/skattehöjningar som sannolikt behöver göras i många kommuner och landsting framöver.

Andra bloggar intressant om: ekonomi, kronan, börsen, lågkonjunkturen, regeringen, politik

Bloggar: Hobabs Place, Tobias Strandh, Aurora

Obama i spenderbyxor

Obama vill omedelbart sjösätta ett räddningspaket för medelklassamerikanens konsumtion. 60 miljarder dollar ska gå till att bland annat sänka skatter för näringslivet. Frågan är om insatsen kommer att lyckas. När idag New Yokr börsen slog till med köpfest var det inte pågrund av inhemska åtgärder utan den europeiska samlingen som gav återklang och effekt.

Allt fler ledare börjar tala om en nyordning inom de finansiella systemen. Gordon Brown talar om en ny relation mellan staten och finanssektorn. Vad betyder det? Merkel är inne på samma linje. Finanssektorn måste regleras globalt och bli mer överblickbar och transparent sägs det, men vad betyder det?

Nå, för Obama gäller det nu att vinna ett val och bära sina spenderbyxor på ett ansvarsfullt sätt. Kanske kan han så småningom få igång en diskussion om själva den amerikanska livsstilen – ”den icke förhandlingsbara”.

Andra bloggar intressant om: presidentvalet, USA, Obama, börsen, finanskrisen, Gordon Brown

Media: DN, DN, Svd, Svd, AB

Är Riksbanken fight med Väderkvarnar över nu?

Nu sänker riksbanken styrräntan med 0,5 procentenheter. Inte en dag för tidigt att Riksbanken skuggboxning med inflationsspöket nu ringer ut den sista ronden. Den inflation som herrarna och damerna trott sig bekämpa med höjda räntor har till stor del utgjorts av själva räntehöjningarna. Den andra delen har varit relativprisförändringar på olja och mat, tja och så var det ju den där räknemissen från SCB på skopriserna.

Med pressade priser på olja, räntesänkningar och en allmänn lågkonjunktur lär inflationen ganska snar ligga runt de normerande 2% på årsbasis.

Andra bloggar intressant om: styrräntan, ekonomi, riksbanken, inflation

Media: DN, DN, Svd, Svd, AB

Den finansiella krisen: världens undergång?

Tonläget angående den finansiella krisen växer sig allt starkare för var dag som går. Noterar att vissa analytiker för ett par dagar sedan sa att läget kunde utveckla sig till en 30-tals depression och att en del av dem idag konstatera att den vidunderliga krisen redan är här.

Då och då under det senaste decenniet har ökenröster ropat och varnat för bubblan i den amerikanska fastighets- och kreditmarknaden. De flesta har förstås ryckt på axlarna medan it-bubblor och börsrallyn avlöst varandra. Den reala ekonomin var god menade man och tillväxten ständigt växande.

Och det är ju riktigt, inga av de kriser vi sett kommit och gått har varit kopplat till den glödande masugnens hjärta, de amerikanska konsumenternas outsinliga vilja att just konsumera. Det är viljan att göda detta osunda intresse till varje pris som givit upphov till krisen, eller i alla fall bildat fundamentat för krisens magnitud.

Viljan att underlätta, locka och manipulera oss att köpa mer, mer och mer blir mer, mer och mer uppfinningsrik, från ganska handfast direktreklam till abstrakt handel med abstrakta derivat. Allt tjänar samma syfte. Även om inte världens undergång kommer att kunna kopplas till denna kris och äga rum inom de närmaste åren, så är den, alltså undergången, när den kommer intimt kopplad till just denna drift.

Tror ni vi har lärt oss något?

Andra bloggar intressant om: finanskris, bankkris, banker, fastighetsmarknad, USA, Världens undergång, kris, depression, 30-talet, ekonomi, tillväxt, kreditmarknad

Media: Svd, Svd, Svd, Svd, DN, DN, DN, AB, AB, AB

I konsumtionsdjungeln

Konsumera mera är den rådande instruktionen för all utveckling och alla framsteg. Genom kravet på konsumtion kommer kravet på produktivitet som ett brev på posten och produktivitet betyder ju helt enkelt att vi gör saker bättre, snabbare och med högre kvalitet(kvalité inte dock i den gamla betydelsen som i ”hållbar” eller säker).

Hade inte tidigare generationer varit så flitiga på att konsumera tjocktvapparater hade vi aldrig fått platt-tv, wide-screen, HD – you name it- superduper bildkvalité.

Att vårt samhälle och vår ekonomi är inriktad på att hela tiden göra saker bättre och bättre betyder inte att vi gör rätt saker, det vill säga att vi använder våra resurser kostnadseffektivt. I fallet med platt-tv handlar det helt och hållet om huruvida tv-tittande och bildkommunikation är väsentligt och värdefullt.

I en öppen marknadsekonomi är det ofta endast efterfrågan som avgör huruvida en satsning var värdefull eller inte. Efterfrågan är förstås impulsiv och nyckfull och fungerar enligt en sållningsmekanism där en mängd resurser helt enkelt går till spillo. Resurserna som sattes in för att utveckla bakmaskinen kommer aldrig tillbaka. Även saker som verkligen har en gedigen och genuin efterfrågan kan man ställa sig en smula fundersam kring. Krigsmateriell är väl det mest uppenbara exemplet.

Att detta slöseri tillåts fortgå bygger givetvis på föreställningen om de oändliga resurserna och acceptansen kring att många ansträngningar kan offras på helhetens altare.

Det uppenbara alternativet – planekonomi- har prövats, dels förstås med förskräckande resultet, men också med en efterföljande insikt om ineffektivitet uppstår på andra ställen.

Marknadsekonomi skulle vara utopia om inte följande omständigheter förelåg:

  • Resurserna är ändliga
  • Inherent bildning av maktkoncentrationer
  • Existensen av reklam

Snarare än att försöka trolla bort marknadsekonomin handlar det om att komma på smarta sätt att hantera dess avigsidor. Lösningen tror jag ligger i tre strategier som måste utvecklas, nämligen:

  • En strategi för ökad lokal gemenskap
  • En strategi för tillskapandet av lokala ekonomier
  • En strategi för global solidaritet.

Jag kommer givetvis att utveckla detta mer i kommande inlägg. Kort dock. Om ekonomin blir mer lokal kommer insikten om att resurserna inte är oändliga bli mer tydlig i sitt innehåll. I en lokal ekonomi med en stärkt gemenskap kommer konsumtionslusten via kontakter och rekommendationer snarare än via vilseledande reklam. Med global solidarisk medvetenhet kommer man bli tvungen att betala en varas rättpris, vilket i sin tur kommer att innebära att köpkraften minskar. Trycket på att bilda lokala kollektiva enheter som använder rsurserna kostnadseffektivt kommer därför att öka. Olika typer av poolsystem kommer till exempel att etableras varav bilpoolen blott är ett exempel.

Se även liknande inlägg:

Ø      Stureplanscentern, Barnbidraget och Myten om den egna Plånboken

Ø      Silvferstrand versus Morian: om offentlig och privat sektor

Ø      Tre vägar mot en osäker framtid 

Ø      Att inte arbeta: en opassande cynism

Andra bloggar intressant om: platt-tv, konsumtion, ekonomi, produktivitet, kostnadseffektivitet