Lysande Åsa Romson!

Åsa Romson, kvinnligt språkrör för Miljöpartiet de gröna går från klarhet till klarhet. Snacket om att Fridolin dominerar språkrörskollegorna emellan saknar grund. I dagens partiledardebatt lyfter hon på förtjänstfullt sätt fram de gröna prioriteringarna och ställningstagandena. I ordväxlingarna med övriga partiledare håller hon huvudet kallt och ger tydliga besked och svar på tal. Det enda tillfälle där hon kanske inte kom ut som vinnare var söktrycksdebatten med Jan Björklund, som före detta kommunpolitiker vet jag hur barnkullarnas varierande storlek får ett enormt genomslag i verksamhetsdimensionering.

Annie Lööf försöker genom en slags smetig inkludering utmåla sig som en grön röst i svensk politik:

”Det är bra att vi är två tydliga gröna röster…”

Samtidigt vill hon inte ha en politik för miljön utan vill att marknaden ska sköta det mesta. Hon  kritiserar exemplevis miljöpartiet vilja att stävja en ständigt expanderande transportsektor. Hon pratar sig tårögd om tillväxt och ökad handel. Det vill säga, hon uppvisar en total okunskap om vilka samband som styr möjligheterna att förhindra framtida klimat- och miljökatastrofer.

Reinfeldt ville i sina meningsutbyten med miljöpartiet vila lugnt på gamla meriter och gick så långt i sin självbelåtenhet att det ett tag lät som han ville stämpla MP’s kritik som landsförräderi. I botten ligger den felaktiga tron att Sverige och svenskarna bidrar till relativt små miljöpåfrestningar. Detta är inte sant vi tillhör toppen i miljöskurkligan. Givetvis ska detta inte hindra insatser även i andra länder, men vi MÅSTE inse att vi själva är en stor del av problemet.

Juholt gör rätt bra ifrån sig men det är svårt att koppla bort skandalen. Juholt är väldigt skadeskjuten. Jag har fortfarande inte träffat en sosse mellan fyra ögon som uttalar stöd för sin partiledare. Hör gärna av er om ni finns!

Ohlys attack på Romson var nästan löjeväckande när han försökte få det till att MP använt pengarna för restaurangmomsen två gånger. Hur? Vi har inte med en sänkning av momsen i vår budget.Punkt.

Relaterat:

Juholtaffären – några reflektioner –Juholt i feministisk(-medial) RÄVSAX –Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Annie Lööf del 1 – the flip flopper

Media: DN, DN, , SVD, SVD, EXPRESSEN,EXPRESSEN, AB, AB, SVT, DN

Bloggat: Högberg

Andra bloggar intressant om: Åsa Romson, partiledardebatten

Annonser

Juholtaffären – några reflektioner

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i att ha alltför ingående åsikter om vilka ledare andra partier än mitt eget väljer att låta sig företrädas av. Men för att ändå göra det och samtidigt uttrycka mig en smula försiktigt så tror jag att valet av Juholt var lite väl gamblingbetonat.

Jag blev mycket förvånad när valberedningen tillkännagav Juholt som sin nominering till S-ledarskapet. För mig har han framstått som en lustigkurre och glidare. Skicklig onekligen på den nivå han befunnit sig men knappast ämnad för statsministerämbetet. Människor kan givetvis genomgå metamorfoser men det är ganska ovanligt, åtminstone av bestående art.

Socialdemokraterna har alltså valt en ledare vars personlighet med nödvändighet kommer att generera grodor, tavlor och klavertramp. Min gissning är därför att Juholt inte medvetet försökt tillskansa sig pengar som han inte haft rätt till. Jag tror att han helt enkelt slarvat och inte haft den nödvändiga kollen. Detta är givetvis nog allvarligt.

Juholts milstolpar hittills: Lyckat tal när han valdes – JAS fiasko – Lång tystnad – Frågetecken kring skuggbudgetJuholtaffären. Inte många rätt om man ska vara ärlig. Lite grand har ju också dessa episoder utspelats på bekanta marker, exempelvis försvars- och utrikespolitiken. Om Juholt skjuter från höften där vad kan man då förvänta sig när han blir pressad angående andra mer okända områden.

Fadäsen kring Agenda-debatten visar också att den socialdemokratiska ledningen i sin helhet inte riktigt har kompassen under kontroll. Att missa ett sådant tillfälle att föra ut sin politik och därtill avsvärja sig sina demokratiska plikter är att betrakta som tjänstefel. Ett överprincipiellt vänsterparti kan man förlåta men inte Sveriges största oppositionsparti.

(Och som en socialdemokrat jag pratade med sa: ” Varför ska jag ägna lördagen åt att stå på torget och prata om vår skuggbudget när min partiledare missade tillfället på bästa sändningstid”)

Det sägs att stödet för Juholt internt är stort och på sina håll är det säkert sant och i andra fall är det helt enkelt den enda möjliga utåtriktade strategin. Jag har hittills inte träffat en enda socialdemokrat som mellan fyra ögon delgivit sitt fulla stöd för sin partiledare. (Därmed inte sagt att de krävt hans avgång.)

De flesta i fotfolksled är nog heligt förbannad av att allt deras slit på lokal nivå vittrar sönder på grund nationell klantighet. Om min tes stämmer och Juholt sitter kvar, så innebär det mer av den varan. I bästa fall ur S synvinkel kan Juholt överbrygga sina fadäser med något annat, exempelvis en stark och tydlig vision för ett rättvisare och bättre samhälle.

Just nu ser det rätt mörkt ut på den fronten.

Relaterat: Juholt i feministisk(medial)rävsax

Media: AB, AB, DN, DN, Svd, Svd, Expressen, Expressen, Expressen, DN, SvD

Bloggat: Rumé, Jonsson, Bjereld, Lundberg, Westerholm

Andra bloggar intressant om: Juholt, Juholtaffären, socialdemokraterna

Juholt i feministisk(-medial) RÄVSAX

Jag skulle gissa att Juholt ligger ganska risigt till just nu. Även om det är ett tag sedan media avrättade Mona Sahlin för en skitsak, en bit choklad, så finns det nog alltjämt ett gnagande dåligt samvete därute i bland Sveriges journalister. Så många andra toppolitiker hade sluppit så mycket lättare undan för betydligt värre saker.

Skillnaden tycktes bara bero på en sak – kön.

Så vad händer nu. I det upplysta 2010-talet, kan media släppa en fuskande Juholt med mindre att han avgår? Låt gå för att Carl Bildt verkar kunna slingra sig undan saker som är ohyggligt mycket värre eller ja, värre, vad kan i svenskens ögon vara värre än en politiker som trixar med skattebetalarnas pengar?

Nej jag tror att media och Juholt sitter i en feministisk rävsax där utgången inte kan bli annat än att någon eller några förlorar ansiktet. Juholt? Socialdemokratin?Väljarna?Kvinnorna?Feminismen?Media?Medborgarna? Etc? Det återstår att se.

Skillnaden mot Bildt hur kladdig den historien än är är ju att i Bildts fall handlar det om anklagelser byggda på indicier och som avfärdas av den anklagade medan Juholt erkänt och betalat tillbaka.

Om det går så långt att åklagaren bedömer det som korruption får man anta att Juholts partiledarskap blir det allra kortaste i historien.

Media: Expressen, Expressen, DN, DN, Svd, DN, DN

Bloggat: Moberg, Jesper Svensson, Lapsus Dei, Världen, Lanestrands, Kent Persson

Andra bloggar intressant om: juholt, socialdemokraterna, juholtaffären, ironi, media

Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Noterar häpet att den socialdemokrattiska partiledaren är medlem i en Facebook grupp till stöd för införandet av medborgarlön i Sverige. Gruppen vill också avveckla alla former av samhällsstöd, t. ex via socialförvaltning, arbetsförmedling och sjukförsäkring till förmån för en ovillkorad basinkomst för alla som det ska gå att leva på.

Lösningen som framföallt drivits av miljöpartister, men alltså nu även av Juholt får man förmoda, får en rad negativa konsekvenser av samhällsekonomisk karaktär men är också en beskrivning av ett samhälle som ger upp om sina mest utsatta och iskallt låter dem gå under.

Länk till FB grupp: här

Ett valt citat från sidan:

Aldrig har läget varit mer lämpligt än nu att införa medborgarlön. Stäng Arbetsförnedringen, bort med sjukkassor och socialkontor. De innebär förnedring, kontroll och myndighetsjakt på människor. Lägg de pengar som i dag går till a-kassa, sjukpenning, socialbidrag, barnbidrag, studiebidrag, företagsstöd, pension mm i samma påse och skriv ”Medborgarlön” på den och vi har en bra grundplåt, även om mer krävs för att nå en rimlig nivå. Samtidigt sparar vi ansenliga summor genom avskaffandet av alla kontrollanter och administratörer.

Andra bloggar intressant om: medborgarlön, håkan juholt , socialdemokraterna, humor

Juholts öppna stöd för medborgarlön

Noterar häpet att den socialdemokrattiska partiledaren är medlem i en Facebook grupp till stöd för införandet av medborgarlön i Sverige. Gruppen vill också avveckla alla former av samhällsstöd, t. ex via socialförvaltning, arbetsförmedling och sjukförsäkring till förmån för en ovillkorad basinkomst för alla som det ska gå att leva på.

Lösningen som framföallt drivits av miljöpartister, men alltså nu även av Juholt får man förmoda, får en rad negativa konsekvenser av samhällsekonomisk karaktär men är också en beskrivning av ett samhälle som ger upp om sina mest utsatta och iskallt låter dem gå under.

Andra bloggar intressant om: medborgarlön, håkan juholt , socialdemokraterna, humor

Mauds och Centerpartiets smutsiga fingrar

Krokodiltårar hjälper inte Maud!

Maud anklagade i sitt avskedstal tårhulkandes MP för att vi aldrig behövt smutsa ner våra fingrar. Jag försöker förstå detta. Hon syftar givetvis på Centerpartiets katastrofala insatser för miljön, på naturgasledningar i östersjön, kärnkraftsuppgörelser och bristande klimatpolitik. Det hon insuinerar är att MP inte skulle ha velat varit delaktigt i dessa beslut. Att vi hellre står med våra plakat och skriker på saker som Maud säkert menar är orealistiska förslag.

Naturligtvis kan inget vara mer felaktigt. MP har under två mandat perioder tagit ansvar för att den svenska statsbudgeten. V i gick i valet 2010 till val på en uttryckt ambition att sitta i regeringen och där grunden var ett tjog olika kompromissuppgörelse med S och V. Vi ”smutsar” i skrivande stund, kan man säga, ner våra fingrar i Asyl- och invandringspolitiken. Fråga Kalle Larsson(V), hur rena han tycker våra fingrar är.

Det är således nonsens Maud Olofsson! MP är ljusår från allt vad plakatpolitik heter. Och det är synnerligen illa att du gömmer dig bakom nödvändigheten till kompromiss för att bortförklara dina dålig beslut. Det förtar så att säga det heroiska att poängtera detta. Du och Centern får vänja er vid att er miljöpolitk kommer att granskas, summeras och dras under ljuskäglan. Det kommer att ske alldeles oavsett hur mycket ni vill kalla er ”det enda riktiga miljöpartiet”

Och ni kan vara alldeles säkra på att om Centerpatiet med Annie Lööf i spetsen på allvar gör en omsvängning mot en radikalare miljö- och klimatpolitik, så kommer ni få vårt odelade stöd, liksom en avsaknad av en sådan nyorientering kommer att leda till massiv kritik. Helt oberoende, kan jag upprepa, vad ni väljer för tilläggsepitet.

Om SVT har rätt i att Annie Lööf väljer att bli näringsminister får vi kanske ändå anta att Carlgrenska eran av idel tafatthet kommer att fortsätta.

Media: SvD, SvD, SvD, DN, DN, SVT, Aftonbladet, SR, Nordin, GP, GP, HD

Bloggat: Högberg, Andersson, Larsson, Törnqvist, Centerpartiet, Barometern,

Relaterat: Annie Lööf – the flipflopper

Andra bloggar intressant om: Maud Olofsson, Annie lööf, Centerpartiet, klimat, politik, svensk politik

Usch Kielos, osakligt!

Jag börjar bli en smula irriterade över vänsterns ständiga tjyvnyp på miljöpartiet. Inte för att de just är nyp, det kan jag nog tåla utan för att karaktären är överspänd, krystad och inte sällan osaklig. Det senaste exemplet på detta är Katrin Kielos ledare i Aftonblandet.

Man måste vara rätt taggad och överspä’nd för att i Bolunds ekonomiska budgettal finna relevanta politiska distinktioner som bygger på ett eventuellt omnämnande eller icke av den amerikanska bostadsbubblan som förklaring till den ekonomiska krisen eller detsamma rörande det ännu mer obegripliga ordet ”finanssektor”. Om någon undrar över innebörden i vad jag just skrivit, fråga Kielos, jag har inte den blekaste.

Att Miljöpartiet understundom vill profilera sig i andra frågor än just miljö, exempelvis utbilding och skola och att dess företrädare väljer att göra så i sina tal i Almedalen tar Kielos i omedelbar intäkt för tesen om MP’s spikraka vandring höger ut. Det kan svårligen bli mer krystat än så. Miljöpartiets miljöprofil är lika tydlig som den alltid har varit och eventuella hypoteser om en omsvängning från språkrörens sida kan rimligen låta vänta på sig i något fler månader än vad som passerat sedan de tillträdde. Peter Andersons tal om att vi i Almedalen valde bort miljön ur retoriken, blir löjlig, vi valde att prata om annat den gången.Punkt.

Höjdpunkten i dumheter nås när Kielos blir direkt osaklig. Mikaela Valtersson har aldrig såvitt jag vet propagerat för att MP ska börja samarbeta med Moderaterna, bara att vi i partiet inte ska upprätta formella hinder för att det skulle kunna ske.  Att det skulle vara MP’s nya linje att vilja inledda samarbete med Moderaterna motsägs av språkrörens uttalade mening att inte vara ett femte alliansparti. Mindre samarbete är det naturligtvis inte frågon om, sådana har vi redan och en del som också inkluderar Socialdemokratera. Jag är övertygad att fler sådan kommer och är bra för Sverige.

Jag delar Kielos ståndpunkt att Mikaela Valtersson och andra som förespråkar att vi ska öppna upp för framtida samarbete med Moderaterna missbedömer utsikterna att förena de olika ideologiska systemen. Det både jag och Kielos kanske glömmer är att miljöpartiet mycket väl kan bli en större tredje kraft i politiken än vad som just nu ser ut att vara fallet.

Och det är så jag ser samarbetsfrågan. Ett stort parti som representera en bred och stor folkopinion för hållbara framtidslösningar kan inte utesluta samarbete med något demokratiskt parti. Förhandlingen med en moderatledd kaolition blir oändligt mycket viktigare att klara ut på detaljnivå eftersom vi inte kan vara säkra på att borgerliga partier på samma naturliga sätt som med S och V värnar ett sammanhållet och solidariskt samhälle.

Påhoppen på MP kan mycket väl ses som en frustration från ett gammalt etablerat parti att en ny kraft i svensk politik håller på att byggas upp. Kielos och gänget är helt enkelt rädda.

Om det hela eskalerar till att bli lika onyanserat som attackerna från jinge, så blir det väl tyvärr en självuppfyllande profetia. Vänstern har då bitit sig rejält i foten kan man säga.

(Bolunds prat om platt skatt har natuligtvis noll stöd i partiet)

Bloggat: Moberg, Westerholm, Helldén

Andra bloggar intressant om: MP, Kielos, miljöpartiet, politik

Censur alternativet?

Noterar ett märkligt driv i en artikel i Aftonbladet angående nätbokhandlarnas försäljning av böcker som förespråkar barnaga. Resonemanget är att desa bokhandlar säljer dessa böcker trots att det är förbjudet i svenska lag med barnaga.

Märkligt då alternativet till detta är att förbjuda alla böcker som förespråkar något som gå emot gällande svensk lag. Möjligen kan man tycka att handlingen att slå barn är så vidrig att en uppmaning till detta borde betraktas som hets mot gruppen barn.

Problemet med det är att då har man fört upp tonläget på en sådan hög nivå att det påkallar andra åtgärder i relationen med stater där detta är tillåtet.

Kanske borde det göra det men i dagsläget vore en sådan politik givetvis kontraproduktiv. Men det går att tänka sig en framtid där dylika böcker är förbjudna.

Bloggat: Riktig Lycka

Andra bloggar intressant om: barnaga, censur

Annie Lööf del 1 – the flip flopper

Vem är alltså Annie Lööf, blivande partiledare för Centerpartiet? Vi kan börja med bloggen Enligt min Humla och konstatera att Annie Lööf är Annie Johansson. För bloggaren i fråga är Annie Johansson synonymt med en politiker som vek ned sig i FRA frågan och syftet är att inte låta namnbytet  fördunkla detta faktum.

Och det är definitivt en sida av Annie Lööf, att från nästan heroiskt höga retoriska höjder falla djupt när verkligheten tränger sig på och framförallt inte inse när man gör raka motsatsen till det man säger sig stå för. Detta sa Annie Lööf i debatten inför voteringen i riksdagen:

Jag vill särskilt lyfta fram en ung kvinnlig centerpartistisk politiker, som lyssnade till ett anförande jag höll i Uppsala för drygt ett år sedan. Jag talade om en av mina personliga förebilder, gestalten Dagny Taggart i Ayn Rands bok Och världen skälvde. Dagny är en stark och rakryggad kvinna som trotsar strukturer där det inte var självklart för en kvinna att göra det som männen gör, för att lyssna på sig själv och sin inre drivkraft.
I ett mejl skriver Hanna: ”Annie! Du berättade i en källarlokal i Uppsala om hur du beundrade Dagny Taggart. Det förvånar mig inte. I likhet med Ayn Rands romanfigur har du alltid symboliserat en rak och oböjlig rygg i mina ögon. Jag skulle önska att du visade vad ordet integritet betyder den 17. Jag vet att du kan vara Dagny.”

Jag ska vara Dagny.

Problemet är förstås att det är synnerligen långsökt att tolka det som hon sedan gjorde som rakryggat….

Ett annat sätt att börja beskriva Annie Lööf är att konstatera att hon i själva verket är Moderat. I alla fall om man får tro SVT Valpejl och makthavare.se. Själv beskriver hon sin politiska åskådning som värnamoliberalism:

Det är ett rikt föreningsliv med många eldsjälar som bygger det civila samhället, det är ett sprudlande småföretagarklimat som skapar jobb och det är en trygg offentlig sektor som bistår- dessa tre delar skapar tillsammans en stark treenighet. Fenomenet är byggt på genuina centervärderingar om en stark tilltro till den enskildes möjlighet att förverkliga sina egna drömmar, med ett starkt mänskligt nätverk som stöttar.

I gårdagens aktuellt framgår det  att hon:

  • vill sälja brännvin på ICA
  • vill bygga ut kärnkraften
  • tycker det är OK att stjäla för privat bruk

Sammanfattningsvis kan man se henne som flip floppare av rang, mellan ideal och verklighet och mellan åsikter för att väcka uppmärksamhet och det som sedan visar sig vara gångbara. Själv beskriver hon det som MOD. En annan möjlighet är att kalla det OGENOMTÄNKT.

För er som tycker att jag beskrivit henne på ett mindre generöst vi vill jag påminna om att detta är del 1, jag fortsätter mina undersökningar och återkommer med nya inlägg. Kanske blir detta mer välvilligt….eller inte.

Andra bloggar intressant om Annie Lööf, Centerpartiet, politik

Media: DN, SVT, Ab, Expr, SvD, UNT 1, 2, SR, DN

Bloggat: Peter Andersson, Ankarsjö, Bjereld, Moberg, jinge, Calandrella, Sideriska siktet, magnihasa

Om köttdieten – gissningar och påpekanden

Idag SR ekot dragit igång en rejäl debatt om den så kallade LCHF dieten, vilket i stort innebär inga kolhydrater och mycket proteiner och fett. Ekot drar stora växlar på att en hel del forskning på kött konsumtion varit betald av amerikansk köttindustri, lite för mycket så att det skymmer det faktum som man också belyser, nämligen att en stor köttkonsumtion bidrar till enorma utsläpp av växthusgaser.

Så ett stilla påpekande från min sida är att alldeles oavsett hur bra dieten är så är en trend med stigande konsumtion av animaliska livsmedel, i synnerhet nötkött, omöjligt i ett samhälle som måste ställa om till att bli maximalt klimatsmart.

En annan central aspekt är förstås den fullständigt vidriga hantering av levande varelser som en hög köttkonsumtion förutsätter.

Nu ska jag ägna mig åt lite gissningar och fritt tyckande och jag välkomnar varmt någon mer insatt att kommentera. Jag tror att det förhåller sig så här med LCHF dieten; den kan vara bra temporärt under en kortare tid för att snabbt nå en betydande viktminskning. Att på längre sikt helt utesluta kolhydrater tror jag är fullständigt hälsovådligt, bland annat tror jag att hjärnan och tänkandet blir lidande. Hjärnan behöver kolhydrater. Mer generellt tror jag att all mänsklig aktivitet som inbegriper höga prestationskrav såväl fysiskt som mentalt blir omöjligt. Min gissning är att människan behöver en väl balanserad föda bestående av såväl kolhydrater, proteiner som fetter. Därtill behöver vi en rejäl dos motion och en god nattsömn. Det finns ingen quickfix i någon magisk diet som kan trolla bort denna måhända tråkiga sanning. Detta är vad jag tror och gissar.

En annan(tredje) intressant ingång i denna diskussion är förstås den som Erik Laakso väljer att fokusera på i sitt blogginlägg, nämligen att Ekot ganska okritiskt utgår från att all forskning som har en sponsring per definition bli osaklig eller suspekt. Det man måste titta på är dels frågeställningarna som forskningen handlar om, hur är dessa valda och vad är det som inte besvaras. Hur passar de svaren in i det pussel av frågor som vi egentligen vill ha besvarade? Det man också naturligtvis måste granska är själva kvaliteten på artiklarna, men här får man nog utgå från att de tidskrifter som publicerat dem gjort detta fundamentala grundarbete. Är de inte publicerade i någon oberoende vetenskaplig tidskrift, ja då är det faktiskt suspekt.

Bloggen Kostdoktorn menar att LCHF inte behöver innebär högre köttkonsumtion utan handlar om att undvika för mycket socker och stärkelse. Om det är så blir givetvis helt okontroversiell. Problemet är att ingen som jag har träffat och som anammat dieten har tolkat det på detta sätt.

Media: DN, Aftonbladet

Bloggat: Supermiljöbloggen, Annika Dahlqvist, FoodMob, Djurens rätt

Andra bloggar intressant om: kött, köttkonsumtion, köttindustri, LCHF

Akt över det första språket

Vi tänker oss en ursprungssituation. Människan har sedan apstadiet kunnat formulera ljud, exempelvis BA eller UGH eller ARR(eller GAVAGAI).  En vacker dag hittar två urspungsmänniskor en sten, den ene tar upp stenen och säger BA, var efter den andre nästan instinktivt härmar med ett BA. Vad exakt som hände semantiskt här går inte att säga. Kanske kan man säga att en semantisk möjlighet manifesterades, listan är lång men inte oändlig, ett axplock:

BA= sten(låt oss kalla detta objekt för sten)

BA=detta objekt

BA= någo välvald sida av objektet, kanske det som riktas mot den andre

BA=kvalitetsobjekt upphittade i närområdet

BA= objekt av en viss storlek

BA= vi har hittat något!

Att fästa etiketter på ett objekt eller fenomen är alltså inte det som definierar mening, men det är genom en mångfald av sådana försök som mening byggs upp. Mening, betydelse är snarare det slutgiltiga funktionssättet – den underliggande konventionen.

Man inser att den tidigare språkutvecklingen måste ha präglats av enorma missförstånd och stor förvirring. Samtidigt är det svårt att föreställa sig det outvecklade språket. I all fall de grader av utveckling som ligger bortom enstaviga ord eller mycket enkla språkspel.

Språkutvecklingen måste föreställas i tät samverkan med det sociala samspelets utveckling. Att förställa sig det tidiga språket är att föreställa sig hur livet gestaltade sig strax innan den första språkstegen togs. Gissningsvis startade inte språket med egennamn eller singulära termer utan med enkla subjet-predikat satser,  ”Han är snäll”, Hon har ont”. Det är fortfarande mycket svårt att tänka sig hur ett sådant språk med kanske 20-100 fraser, kom till och blev en etablerad konvention.

Språk bildades sannolikt i små språkliga öar, klaner på kanske 5-20 individer, med en mindre specialiserad vokabulär. Det rikare språket kunde utvecklas genom att olika språköar integrerades. Språkutvecklingen måste i mångt och mycket därför handlat om adoption och sammanslagning. Sammanslagning av språkkluster där de minsta beståndsdelarna utvecklats i mycket små sammanhang.

Tidigare i ämnet:

Andra bloggar intressant om: språk, semantik, språklig mening, språkspel, språket byggstenar, språkets ursprung

Män bör genomgå ett obligatoriskt antivåldsprogram

Blir inte riktigt klok på vad jag ska skriva en dag som denna. Internationella Kvinnodagen sätter ju vissa krav på att det man presterar åtminstone är halvintressant. Givetvis kan man ju som Tokmoderaten raljera en smula över sexistiska vägskyltar, men när man läser t. ex Johan Westerholms blogg inser man att frågan bär det djupaste allvarets signum. Det faktum att kvinnor strukturellt underordnas i samhället leder i extremfallet till ofattbara övergrepp. (Jag är inte totalt humorbefriad, tokmoderatens inlägg är roligt, men kanske inte just idag…)

Att se att patriarkala strukturer verkar i samhället får dock aldrig glida över i grova generaliseringar. Det är sällan bara en man som slår eller förgriper sig på kvinnor.  Ibland är det helt enkelt rimligare att säga att det var en psykiskt dysfunktionell person som utförde de handlingarna.

De patriarkala strukturerna visar sig inte i själva handlingen utan i det faktum att de alls är möjliga. Att vi kan slå varandra och hur detta framför allt integreras i konstruktionen av maskulinitet. Grunden gissar jag ligger i vissa djupt liggande manliga ideal som självständighet, styrka och kontroll. När dessa ideal övertydligt krackelerar på grund av sjukdom, psykisk sjukdom, arbetslöshet eller annat som kan uppfattas som misslyckande uppstår en förhöjd risk för manligt våld.

Det är helt uppenbart att motsvarande feminina normbildning interagerar och förstärker den maskulina konstruktionen.

Lösningen på det manliga våldet ligger sannolikt synen på våldet som sådant. Samtidigt är det väldigt svårt att se hur man ska angripa det som förhärliga våld utan att ta bort de komponenter som bygger upp idén om våld och som har ett självständigt positivt värde.

Jag tror att det som måste till är en slags manlig anti-våldsträning som måste starta redan i mycket tidig ålder, samtidigt som både flickor och pojkar jämställt uppmuntras till engagemang, entusiasm, vilja till kamp och ambitioner. Människan måste givetvis tillåtas vara explosiv och kreativ.

Det grundläggande argumentet för att införa ett sådant antivåldsprogram för pojkar är inte att att pojkar av födsel skulle vara mer våldsbenägna. Skälet är helt enkelt att män är starkare och kan åsamka så mycket mer skada, inte minst mot kvinnor.

Det är helt rimligt att den kvinnliga delen av befolkningen kräver det för en sådan tydlig riskgrupp och av denna riskgrupp att acceptera det.

Bloggat: Margareta Fransson, Annarkia, Grön landstingsblogg, Lenefors, Radikalen, Hagbom, Svensson, Oskorei, Helds HBT, Jinge

Media: SvDSvDSvDDNDNDNDNMVT, AB, Svd, DN, DN

Andra bloggar intressant om: mäns våld mot kvinnor , patriarkala strukturer

Olof Palme

Olof Palme gjorde ett stort intryck på mig som barn och var nog den person som bidrog mest till att skapa min politiska ryggmärgsreflex och viljan att under mellanstadie- och högstadieperioden debattera politik ur ett tämligen allmännideologiskt perspektiv. Fler en en gång var jag nog rätt mycket ute och cyklade rent sakpolitiskt. Som 10-12 åring var det ju inte de pragmatiska och realpolitiska sidorna hos Plame man möte utan de flammande ideologiska talen. Jag minns väldigt tydligt debatterna mellan Palme och Fälldin, inte minst den där berömda då vi dagen efter kunde läsa att Palmes utskåping resulterade i att svenska folkets sympatier hamnade hos Fälldin. Jag var väldigt oförstående inför detta vill jag minnas.

Under en kort period på 80-talet var jag med i SSU. Anna Lindh var min ordförande på riksplanet och Palme partiledare för SAP. En rätt märklig känsla att båda dessa blev brutalt mördade på öppen gata. I kväll klockan 23:21 är det exakt 25 år sedan det första av dessa mord inträffade. Jag kommer att ägna kvällen åt att fortsätta läsa i den Palme biografi som Henrik Berggren skrivit.I bokens värld är Palme nu ordförande i studentföreningen och har precis anslutit sig till det socialdemokratiska partiet. Han befinner sig i fjällen, någonstans utanför Vilhelmina har jag för mig, där han för övrigt träffar Lisbet Beck-Friis.

Ägnar en liten stund till att lyssna på Palmetal på youtube. Ta till exempel Palmes framträdande på ANC-galan och jämför med den flathet som Carl Bildt och andra västledare uppvisat inför det som händer i Lybien:

Andra bloggar intressant om: olof palme

Media: Svd, Svd, DN, DN, AB

Återkomst i bloggvärlden

Det är dags att lite trevande och försiktigt åter börja blogga om politik och samhällsfrågor och lite annat smått och gott. Jag har bestämt mig för att dagligen skriva korta inlägg på en ny blogg. Karaktären där blir mer av dagbokskaraktär med tämligen ringa ambitioner på kvalitet. Produktion av mer analytisk text avses i första hand publiceras här på den urgamla bloggen. Jag har även några andra bloggidéer på gång som kommer att avsöjas när de blir aktuella.

Jag har varit tveksam till twitter tidigare men har nu i högre grad börjat använda mig av detta verktyg. Framförallt gäller detta som mottagare av information. Inser självfallet att man i det läget även bör bidra med en del, så ett eller annat twitter blir det per dag. Disciplin utan stress är väl ingången i mediaträsket för min del. En inte helt enkel ekvation att lösa.

/Joakim Hörsing

Tomhet, idel tomhet

Tänkte skriva något djupsinnigt, men kom då att tänka på Predikaren, Ord av Kung Salomo, Verba ecclesiastes fili David Regis Ierusalem, so to speak.

”Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt.Ögat blir aldrig mätt på att se,
örat får aldrig nog av att höra.Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen. Säger man om något: ”Det här är nytt!”
så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid. Ingen minns de släkten som gått,
och framtida släkten skall glömmas av dem som följer efter.”

Idag finns alltså inget att säga.