Hur skulle ett välordnat samhälle där allt är gott se ut? Ett samhälle där alla är överens om grundläggande värderingar och spelregler och där ingen politisk kamp av principiell natur förekom; hur skulle det se ut? Finns det något kännetecken för ett sådant samhälle som är oberoende av vilka värderingar och spelregler som antagits och rådde?

Dagens politiska partier skulle förstås vara överflödiga och sakna mening. Maktutövning skulle i mångt och mycket handla om tillämpad ideologi. Utifrån de erkända rationalitetsprinciperna skulle konkreta beslut kunna härledas. Makthavare skulle kunna vara ett yrke som man utbildade sig till och mer eller mindre motsvara direktörer i dagens förvaltningar.

Frågan som intresserar mig just nu är om det därutöver skulle kunna finnas ett utrymme för en vilja som överstiger viljan att vara principerna följsam? En sak som jag kommer att tänka på är viljan att entusiasmera, få människor att brinna och göra det lilla extra. Problemet är att detta ofta hänger ihop med omvälvning av något slag, vilket då per definition är något som siktar mot fundamentet.

Min hypotes är att det inte skulle fungera att bygga sett samhälle kring statiska rationalitetsprinciper utan att det åtminstone därutöver måste finnas en idé om mänsklig progression och utveckling. Vad detta innebär kan man alltid vara oense om!

Nu säger kanske någon att detta är ytterst hypotetiska resonemang och visst det är helt riktigt.

Det är ovisst om det ens i teorin går att skapa ett fullständigt rationellt system av koherenta principer. Och även om det är möjligt så är vi inte ens i närheten av att enas kring ett sådant. Samtidigt är det inte oviktigt menar jag att spekulera kring det ideala tillståndet eftersom det är dithän vi alla strävar som är politiskt engagerade.

Andra bloggar om: ideologi, politik, samhälle

Pingat på intressant.se

 Politik och sex hör med största sannolikhet inte ihop. Kärlek handlar i stor utsträckning om assimilering och sex är ett av kärlekens många vägar för att nå det målet. Politik kan inte låta denna kärleksprincip råda sin verksamhets uttryck. Folkhälsopolitik är ett exempel som är farligt nära sex. ”Älskling, inte mer sprit nu du vet hurdan du blir och det är verkligen inte bra för dig”. Politik handlar inte om omtanke för enskilda individer utan omsorg om samhällets livsförutsättningar. Alkohol, droger och tobak i mängder innebär att samhället krossas under ett ölstop av kostnader och skador. Liberalernas svar att jamen låt oss då skita i att betala kostnaderna. Låt de druckna drunkna i sina spyor, bygger på fantasin att varje människa är en ö, en lem som kan skäras bort. Så är det inte. Vi är alla beroende av varandra och vi är alla sårbara. Politiken uppstår ur detta beroendeförhållande. Just därför hör inte sex och politik ihop. Kärlek och sex handlar om att kasta sig ut för stupet, politik mer om att se till att vi pratar om ett bungy-jump och att säkerhetslinan håller adekvat standard.

Andra bloggar om: Kärlek, politik, sex, liberalism

Inlägget är pingat på intressant.se

Jag har tidigare definierat partipolitik som: ”en strategi för att fatta beslut som rör samhällets övergripande organisation på olika nivåer och som sker mot bakgrund av en ideologi och en världsbild.” 

En annan fråga är förstås vad som motiverar politiken eller vad som är drivkraften för politiskt engagemang.

Aristoteles som menade att människan var ett politiskt djur skulle förmodligen hävda att det politiska engagemanget är det förnämsta sättet att uttrycka sin mänsklighet på, dvs det att vara människa uttrycks bäst i och genom politiken. Vi rör oss här förstås milsvitt ifrån dagens samhälle där politik inte förknippas med dessa höga ideal.

Vanligt är att motivera politiken i negativa termer, som något nödvändigt ont, ”Demokrati är det sämsta sättet att styra ett samhälle, bortsett från alla andra sätt vi provat”(andemeningen i ett känt citat jag glömt vem som yttrade). Den vanligaste uppfattningen hos politiker själva torde vara att drivkraften handlar om att på olika sätt öka lyckan i samhället. I Landstingets vision strävar politiken till t. ex att förhindra sjukdomar som kan förebyggas och därmed ge människor ett friskare liv.

Många politiker skulle nog värja sig en smula och säga att målet inte är att göra individer lyckligare utan skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett lyckligt liv. Inom hälso- och sjukvården sägs det t.e x att hälsa är en resurs som gör det möjligt att nå vitala livsmål. Det är ett sätt att, enligt mig, på ett klokare sätt fördela ansvaret mellan kollektiv och individ. Politikens uppgift är inte att knuffa människor över mållinjen till det som är vitalt, inte ens om vi tror att vi kan ha en uppfattning om vad som är vitalt.

Även om jag för närvarande inte delar Aristoteles uppfattning att politiken skulle vara det förnämsta eller rent av enda sättet att uttrycka sin mänskliga natur på, menar jag att det som motiverar politiken är att göra det goda och det rätta på strukturell nivå och där nyckelordet är samhällsansvar.

Min gissning är att det förnämsta uttrycket för den mänskliga naturen är kärleken. Min temporära slutsats är att kärlek och politik inte hör ihop på motivationsnivå. För att fastslå detta krävs dock ett antal flera rader. Jag återkommer.

Andra bloggar om: politik, politiskt engagemang

Ett försök till definition 

I vidaste mening är politik det som får effekt på alla slags utbyten människor emellan; en mamma som ammar sitt barn, en forskare som presenterar sina rön på en konferens eller en person som reser från punkt A till punkt B. Alla slags interaktioner och relationer bestäms av en politik eller möjligtvis avsaknaden av en sådan(som ju också är en politik). Alla beslut som rör mänskligt utbyte är inte politiska, men allt har fått sin bestämning genom ett politiskt beslut. En företagare beslutar själv att säga upp 10% av sin arbetskraft i enlighet med FiFu, men anställningsvillkor och uppsägningsvillkor och FiFu-principen ligger som en bestämning antingen direkt eller indirekt av politiska beslut.

Politiska bestämningar kan vara reglerade i större eller mindre omfattning, vara direkt eller indirekt, vara artikulerad eller underförstådd, men likväl allt är politik! Den enkla förklaringen är, vare sig vi vill det eller ej, att människan är ett kollektivt djur med ett stort socialt och kollektivt intresse. Människan som individ är hjälplös. Det är lätt att glömma i den moderna värld vi lever i, mångfacetterad och svåröverblickbar ger den illusionen om den fria individen utan band till någon eller något.

Poltik som verksamhet är i enlighet med ovanstående resonemang alla försök till att påverka ett beslut. I barnet som slänger sig stortjutande på golvet i affären för att få en godispåse, ser vi redan en gryende politiker. Poltik är vidare alltid ett medel för att uppnå något. Att stjäla godispåsen är inte politik om målet är godispåsen, utan stöld. Är syftet att påverka godispriserna är det politik….och stöld?

Partipolitik, menar jag, bör vara en strategi för att fatta beslut som rör samhällets övergripande organisation på olika nivåer och som sker mot bakgrund av en ideologi och en världsbild.

En ideologi, i partipolitisk kontext, är det grundläggande värdesystem som kan härledas från ett partis beslutsförslag, eller omvänt det som, tillsammans med andra faktorer, ger beslutsförslagen som konsekvens. Det är framförallt inte de olika värden som är intressant, utan de olika tyngdpunkter ett parti ger åt olika värderingar. En ideologi är således mer adekvat en viss balansering av värderingar.

Ett partis ideologi är dock inte en tillräcklig förklaring för ett givet politiskt beslut. En annan viktig komponent är sammansättningen av faktaövertygelse. D.v.s vilken världsbild man har. Faktaövertygelse och värden hör ihop på så sätt att faktaövertygelse baserar sig på fakta som valts ut mot bakgrund av värderingar och andra faktaövertygelser. Det går att på ett meningsfullt sätt tala om grundläggande värdering men det lämpas sig sämre att tala om grundläggande faktaövertygelser.

 Ett politiskt beslut fattas således mot bakgrund av att följande frågor ställts:

1. Hur påverkar beslutet balansen mellan mina värdering?
2. Hur påverkar beslutet min världsbild? Eller mer korrekt: Hur påverkar de faktaövertygelser, som beslutet förbinder mig att anta, de övriga faktaövertygelserna som ingår i min världsbild.

Känner jag att mina grundläggande värderingar och min världsbild ej rubbats i alltför stor utsträckning, så var det ett adekvat beslut. Vad som sedan är ett legitimt eller rätt beslut är en annan fråga. (Man kan också fråga sig om det finns grader av rätt och fel, och hur man i så fall motiverar det.)

 Politik innebär också, menar jag, att ha en vision. Visionen är ett realiserande av de grundläggande värderingarnas balans, den rådande jämvikten i kombination med en artikulerad övertygelse om vad som är möjligt och omöjligt. Många olika slags samhällen är tänkbara utifrån grundvärderingarnas jämvikt. En individ behöver inte välja, men det är ett partis plikt att så göra. Vilket naturligtvis inte innebär att man inte kan ändra sig, men att väljare har en rätt att veta vad ett parti för ögonblicket tänker och tycker, tror och hoppas.

Visionen, i alla fall för miljöpartiet, ligger antagligen långt bort och har en utopisk karaktär, varför det behövs en handfull tydliga och uttalade strategier för att nå visionen. Strategierna ska inte utgår från att det utopiska samhället redan existerar utan ska vara karta för att ta sig igenom en skiftande terräng och kunna möta praktiska problem. Ett enklare sätt kan vara att utarbeta delmål till visionen och att utarbeta strategier för att nå dem. Ett delmålsförfarande är dock också en strategi.

Det är av avgörande betydelse att de grundvärderingar och faktaövertygelser som ligger till grund för strategierna också ligger till grund för visionen. Visioner som på ett radikalt sätt avviker från hur människan och samhället fungerar idag har visat sig vara farliga utopier varur inget gott kommit.

Slutligen är det viktigt att konkretisera strategierna i ett antal politiska riktlinjer, och som också kan vara underlag för kompromisser.

 Ett politiskt beslut är alltså ett beslut som tagits utifrån ens balanserade värdering och ens världsbild i syftet att förverkliga en vision, med hänsyn taget av realpolitikens kompromissande.