Oppositions helvetet

Att vara i politisk opposition är inte alltid så roligt, särskilt när det är dags att skriva en budget eller finansplan. Det finns två grundläggande förhållningssätt vilka båda har sina speciella egenheter och problem. Man kan antingen föra en ideologisk politik och lägga en ideologisk budget eller föra en realistisk politik och lägga en realistisk budget.

Den förra kännetecknas av att man blir nedröstad och fortsätter bygga på sitt luftslott. Den senare kännetecknas av att man blir nedröstad och tvingas börja om….igen och igen.

Svårigheterna med bägge förhållningsätten förvärras osvikligen ju längre in i mandat perioden man kommer.

Charmen med en ideologisk budget är att den är ett uttryck för det partis värderingar man företräder. Fördelen är att då i samband med budgeten eller något annat viktigt beslut får tillfälle att inför väljare och medborgare förmedla dessa värden och övertygelser. Gränsdragningen är dock svår. Jag vet fullmäktige grupper som bygger sin budget på att det egna partiets statsbudget gäller och som givetvis bygger på att egna budgetar år efterår vunnit gehör. ”Hade regeringen satsat mer på vuxenutbildningen så hade socialbudgeten inte belastats….”. Nackdelen är förstås att man alltmer kommer att fjärma sig från verkligheten och givetvis få allt svårare att ta över den dag man faktiskt återerövrar makten.

Vilket då är fördelen med den andra modellen. Nackdelen är förstås den vanmakt man känner över att hela tiden behöva respondera på en verklighet som någon annan genom en outsägligt korkad politik ställt till med. Att tvingas ha synpunkter på en kravspecifikation i en upphandling som man inte bara tycker är ideologisk felaktig utan även ogenomtänkt och förhastad är ingen rolig historia.

Sådant är dock oppositions helvetet.

(jag är förstås en realos snubbe om någon skulle tvivla på det…)

Andra bloggar intressant om: politik, opposition, majoritet, demokrati, ideologi, realpolitik, luftslott, budget, finansplan

Min syn på RÖDEBYPAPPANS uppsåt aktuellt

Jag skrev en hel del om Rödebypappans uppsåt då det begav sig och ifrågasatte psykiatrikernas ”tvåminuterspsykos”. i tingsrätten fanns inga tvivel att luta sig emot i den frågan. Nu i hovrätten verkar det låta annorlunda.

Så här refererar DN ovrättens utfrågning av en av psykiatrikerna:

Richard Tuck sade inledningsvis att 51-åringen inte var omedveten, men inte helt medveten heller. När domaren bad honom precisera sade han:

– Jag tycker inte att han var helt omedveten.

Helt klart är att en rätt inte helt och hållet kan luta sig på expertuttalande, Den måste tänka själv.

Andra bloggar intressant om: Rödebypappan, Rödeby, Skottdramat i Rödeby, uppsåt, juridik, psykiatri

Ca 2000 000 000 000 kronor – USA’s enorma skuld

USA’s statsskuld uppgår till ofattbara 450 miljarder dollar. Det är ungefär en tredubbling sedan förra året. Inkluderas görs förvisso krispaketet till Wall Street, men ändå…..

Näst budgetår kalkyleras ett underskott på ytterligare 30 miljarder. Huruvida Obamas spenderbyxor finns med i beräkningen tar jag för osannolikt då hans företagspaket ligger på en sisådär 1000 miljarder.

För inte så länge sedan spekulerade DN om vi nu ser början på en ny era där USA’s ekonomiska makt radikalt minskas. Blogge Bloggelito gick längre och föreslog Västvärldens fall.

Själv har jag väl i finanskrisen försökt utkristalisera det fundamentala problemet i att ha en ekonomi som bygger på ständigt ökande konsumtion och ständiga försök att underblåsa en sådan utveckling. Sanningen är att detta paradigm är så starkt att ingen på allvar ifrågarsätter det. Kritiker finns det naturligtvis gottt om, men att verkligen komma med ett alternativ som också innehåller en realistisk strategi är det egentligen ingen som har förmått. Förmodligen skulle sådana forskningsprojekt ganska kvickt avfärdas och avslås.

En inte allt för vild gissning är att nattens debatt mellan McCain och Obama inte kommer att adressera dessa större frågor…annat än i republikanska kandidatens monotona upprepning av frasen ”Cut spending”. Taget på totalen är det dock precis det vi måste göra även om vägen dit är i det närmaste outgrundlig.

Andra bloggar intressant om: världsekonomin, ekonomi, USA, statsskuld, underskott, Obama, McCain, nyordning, undergång, konsumtion, konsumtionskritik

Tankesmedjan Adam&Gry

Sex till tio varje vardag sänder tankesmedjan Adam&Gry live från en känd radiokanal. Det är hög tid att uppmärksamma och granska denna kakafoni av spridda intellektuella skurar. Vad är det egentligen som de levererar? Bloggen joakim Hörsing har börjat sin bevakning.

I detta inlägg ska vi söka betydelsen i själva programstrukturen genom interrogrativ och retorisk implicitet.

  • Vad står den systematisk mobbningen av Praktikant Malin för? Ligger betydelsen i själva akten i sig eller som en satirisk anspelning till Idol?
  • Tävlingen som går ut på att man kan äga Adam Alsing – har det en juridisk klangbotten eller är det blott en avledning till att ”äga fett”(lägg i så fall märke till hur en viss dubbelbotten smög sig in där, viktväktare till trots..)
  • Vad står mantrat ”ice ice baby” för? En drogliberal agenda eller en religös fluktuation med Vanilla som messiasgestalt?
  • Wiklunds primalskri – ett subliminalt förespråkande av en viss terapiform eller grundbulten i en ny existensialism?
  • Alex Schulman?????????????
  • Anders Timell är han tesen, antitesen eller självaste syntesen?

Ja, vad tror ni. Är Adam&Gry en spirande kult, en livsåskådning eller en politisk inriktning? Min rubrikantyder att jag själv är benägen att tro det sistnämnda. Det är upp till mig att leda det i bevis framöver.

I dagens program var det tämligen uppenbart att hårdare straff för brottslingar förespråkades, liksom åsikten att kriminalitet i själva verket är en sjukdom. Tankesmedjan pekade på den innboende konflikten mellan ståndpunkterna utan en ansats till att lösa problematiken. Meditera gärna över vad det betyder…

Andra bloggar intressant om: Adam och Gry, Adam&Gry, Adam Alsing, Gry Forsell, Äntligen Morgon, Mix Megapol, radio, ironi, satir, kriminalitet

Skatta bäst som skatta sist i kvällens DUELL

Skatterna blev huvudtema i kvällens duell mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Båda anklagade varandra för att ta till skatten i endera riktningen som universal lösning till uppkomna problem. I huvudsak kan man nog säga att det är Fredrik som skattade sist och därför bäst. Det är svårt att ta tillbaka en skattesänkning. Inkomst skatten är politiskt svårt att höja och fastighetsskatten är en allmännt bökig historia som vinner på att inte ändras igen. Återstår då förmögenhetsskatten, som av en viss Göran karaktäriserats som ”frivillig”.

Sahlin har påtagligt svårt att visa på vilka ändringar en socialdemokratiskt ledd regering är beredd att göra. Betydligt lättare är det att kritisera det som redan genomförts av alliansregeringen. De tydliga skillnaderna i motiv är inte alltid helt enkla att förmedla på ett pedagogiskt vis till väljarna. Bäst är att ligga lågt och låta missnöjet jäsa resonerar säkert Mona. Frågan är om hon är tillräckligt skicklig för att komma undan med det? I dagens opinion är det inget som pekar på att hon skulle misslyckas i alla fall…

Andra bloggar intressant om: duellen, KG Bergström, Mona Sahlin, skatten, Fredrik Reinfeldt, Politk

Media: DN, DN, Svd, Svd, AB

Obama i spenderbyxor

Obama vill omedelbart sjösätta ett räddningspaket för medelklassamerikanens konsumtion. 60 miljarder dollar ska gå till att bland annat sänka skatter för näringslivet. Frågan är om insatsen kommer att lyckas. När idag New Yokr börsen slog till med köpfest var det inte pågrund av inhemska åtgärder utan den europeiska samlingen som gav återklang och effekt.

Allt fler ledare börjar tala om en nyordning inom de finansiella systemen. Gordon Brown talar om en ny relation mellan staten och finanssektorn. Vad betyder det? Merkel är inne på samma linje. Finanssektorn måste regleras globalt och bli mer överblickbar och transparent sägs det, men vad betyder det?

Nå, för Obama gäller det nu att vinna ett val och bära sina spenderbyxor på ett ansvarsfullt sätt. Kanske kan han så småningom få igång en diskussion om själva den amerikanska livsstilen – ”den icke förhandlingsbara”.

Andra bloggar intressant om: presidentvalet, USA, Obama, börsen, finanskrisen, Gordon Brown

Media: DN, DN, Svd, Svd, AB

Partiledardebatten: några reflektioner

Precis som Arvidfalk förutspådde blev kvällens debatt en upptakt till valrörelsen 2010. Halva mandatperioden har gått och regeringen kan inte skylla tillståndet i Sverige helt och hållet på gågna tiders syndare och oppositionen kan inte låtsas som att valet inte närmar sig med stormsteg. De stora debattpunkterna handlade om varslen, a-kassan, finanskrisen och S+mp utspelet, men även föräldrarförsäkringen, könsneutrala äktenskap och sjukvården avhandlades.

(Samtidigt som debatten pågår storsatsar ett S-märkt högkvarter på direktsänt blogg- och tv evenemang förstår jag när jag läser Erik Laaskos blogg)

Vad som ganska tydligt framgick i kvällens debatt var att politik är en komplex historia som inte helt lätt låter sig avgränsas ens till kluster av frågeställningar. Men det är denna diffusa gräns som utgör svensk blockpolitik och som när de bägges sidornas idéer monteras ned sönderfaller i klassiska ideologiska begrepp som rättvisa, frihet, individualism etc.

Ur ett intresseperspektiv företräder regeringspartierna två-tredjedelssamhället, dvs de två tredjedelar av befolkningen som har det tämligen gott ställt. Oppositionen företräder paradoxalt(skolboken säger ju att S företräder arbetarklassen och att folkpartiet är ett typiskt idéburet parti) nog inte någon på ett lika tydligt sätt. Snarare utmäker man sig genom att säga man inte företräder vissa grupper som t. ex högavlönade.

Oppositionen är därför en smula mer ärlig när t. ex Ohly säger rakt ut att han inte företräder välbeställda i glesbygd och att dessa individer faktiskt skulle förlora på vänsterns politik. Hade vi inte levt i ett socialdemokratiskt paradigm skulle Reinfeldt på samma sätt kunna säga att han inte företräder en studieobenägen ungdom från något socioekonomiskt svagt område utan snarare pekat på hur väl en sådan inidivid skulle kunna tjäna de framgångsrika i en eller annan hushållsnära tjänst. Detta är den borgliga tolkningen av arbetslinjen.

Om man inte förstår att denna tolkning skiljer sig från en tolkning från vänstern blir diskussionen om arbete inte särskilt intelligibel. Om inte sossarna förstår det själva är det förstås ändå allvarligare…

Svensk politik utmärks av en omfattande triangulering mellan S och M och kvällens debatt var inget undantag. Precis som Henrik Brors skriver frapperades man av Reinfeldts tal om ”den svenska modellen” , kollektivavtal och storföretagens ansvar. I sakfrågan tycker jag Reifeldt har en poäng och tycker staten i många fall varit alldeles för klåfingrig att drämma till med olika slags paket för att hålla industirer under armarna. I praktiken har dock den borgliga regeringen monterat ned många av de system som är till för att hantera kriser. Tydligaste exemplet är försämringarna i vuxenutbildningen.

Rätt hanterat av oppositionen är jag övertygad om att hälso- och sjukvården kan bli den avgörande spiken i kistan för regeringen Reinfeldt. Det är helt enkelt bullshit att borglig politik är patientfokuserad, även om den vore det så hade det funnits massa aspekter att diskutera, men nu är den inte det. Den är företagsfokuserad. I östergötland har man efter bästa förmåga försökt sälja ut stora delar av ett sjukhus. Inget företag var intresserad av den gedigna kravspecifikationen varför den borliga majoriteten skickade tillbaka förslaget till tjänstemännen för att göra den ”mer aptitlig för vårdbolagen”(ja det är ett citat!!). Dick Erixon förstå inte hur detta kan vara kontroversiellt!!

En annan sak som blev uppenbart var motiven bakom S+mp samarbetet. När bensinskatten kom på tal framgick det att S inte vill höja den. Programledaren frågar då Sahlin om hur det går att samarbeta med mp som radikalt vill höja skatten. Jo, säger Sahlin, det är precis det som gör mp intressant….S och mp profiterar helt enkelt på varandras trovärdighet. Detta är sannolikt skälet till den ljumna inställningen till V. De tillför ingen trovärdighet.

Vem vann debatten då? Tja en inte helt tokigt förslag presenteras här

Andra bloggar intressant om: partiledardebatt, Agenda, Maria Wetterstrand, jan Björklund, A-kassan, Volvo, triangulering, Reinfeldt, Lars Ohly, miljöpartiet, politik

Media: AB, DN, Svd

Maria vann Ronden om A-kassan

Tämligen uppenbart vann Mp’s språkörr Maria Wetterstrand ronden om A-kassan i kvällens debatt i Agenda. Med ett leende förklarade hon att borgligheten visserligen inte kan lastas för finanskris och lågkonjunktur, men väl för att drastiskt försämrat A-kassan, vilket nu innebär en stor otrygghet för många människor. Det är ganska ologiskt av regeringen att lägga in A-kassan som led av deras arbetslinje och samtidigt hävda att varslen i Göteborg effektivt kan hanteras av omställningsåtgärder.

Det mest fåniga inlägget stod förstås Björklund för då han angrepp miljöpartiets energiskattepolitik. Tror Björklund på allvar att Volvos konkurrenskraft står att hämta i bensinslukande stadsjeepar?

Längre reflektion av mig här

Andra bloggar intressant om: partiledardebatt, Agenda, Maria Wetterstrand, jan Björklund, A-kassan, Volvo

Är Mona Sahlin en usel ledare?

Tja, det menar i alla fall bloggen Svensson, som levererar hela sitt socialistiska artelleri över tänkta eller eventuella konstellationer av S-v-mp. Hela bunten är ”arbetarfientlig” som han uttrycker det, så det är liksom shit the same…

Svenssons huvudpoäng är att en ledare som inte kan känna in sina egna medlemmars åsikter, näppeligen kan företräda arbetarklassen. Ett resonemang som i grunden bygger på att socialdemokratin eller något annat vänsterparti ska vara ett intresseparti och inte ett idéburet parti som snarare företräder medborgarna i stort. Se bland annat Hörsing, Ingerö, Esbati.

Innebär då detta att Mona Sahlin inte är en usel ledare? Nej knappast, även om kanske usel är ett smula starkt ord. Frågan är dock vad dagens kovändning säger om Sahlins analytiska förmåga….Kunde hon inte förutsäga reaktionen bland medlemmarna som Svensson antyder att hon inte kunde? Det är i så fall mycket illa. Om vi antar att hon kunde det, varför ar detta inte föränkrat i VU och hos distriktsordföringarna? Gårdagens utspel var rimligen planerad en lång tid. Som det nu är framstår Sahlin som stroligen blåögd och/eller velig och obeslutsam. Inga vidare goda egenskaper för en blivande statsminister.

Står man och stirrar med fast blick in i kameran och säger att V har bränt sina skepp, så ska man mena det och inte nästa dag tvärvända och med len röst säga att nu har Mona lyssnat…

Andra bloggar intressant om: Mona Sahlin, Svensson, miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, S+mp, regeringsmakten, regeringssamarbete, Valet 2010, politik, partipolitik

Bloggat om S+mp – en exposé

Jag tänkte försöka mig på en liten översikt av hur bloggosfären reagerade på tillkännagivandet av en rödgrön samarbetsregering.

Så här tyckte Vänsterbloggare:

Jonas Morian påpekade i sitt inlägg att Ohly begår ett strategiskt misstag när de säger att V kommer att rösta ner en S+mp regering. Morian föreutspår att vänsterpartiet kommer att göra sig av med sin nuvarande partiledare. Ohly själv anser antagligen att det är S och mp som begår det strategiska misstaget när de i och med exkluderingen av V öppnar upp för nyval.

Bloggen Magnus tankar tycker inte att samarbetet och exkluderingen av Vänsterpartiet känns bra och är orolig för konsekvenserna på kommunal nivå. Magnus är en solid betongsocialist som oroar sig för att mp kanske förhindrar tillväxt, överkonsumtion och motorvägar. Man tar sig för pannan. Förstår inte Magnus att i en värld av smältande poler och klimatkris, komsumtionshärdsmälta och finanskris, så behövs det kanske en smula nytänkande.

Peter Gustavsson på bloggen Socialdemocray/Socialdemokrati skriver en hel del inttressant i ämnet och menar att utspelet var feltajmat med tanke på varslen och ostrategiskt med tanke på den osäkra majoritet man nu går till val på. Vänsterpartiets hot skulle ju kunna bli självuppfyllande i meningen att borgarna kan spela på den osäkerheten och därmed vinna över ett antal mittenväljare. I övrigt handlar Gustavssons inlägg mest om hur Socialdemokratin låtit sig fångas av borglighetens skattesänkarpolitik, som ju också är en välfärdssänkarpolitik. Socialdemokratin missar därmed att spela på den, enligt Gustavsson, utbredda missnöjet med nyliberalismen. Min bedömning är att denna vänstervåg inte är tillräckligt stark för att vinna val, men jag kan ha fel. Lite hänger det på hur hälso- och sjukvårdspolitiken i Stockholm faller ut och används i retoriken.

Mest positiv till utspelet var nog Erik Laakso. Han skriver:

Dagens tydliga besked från Socialdemokraterna och Miljöpartiet är efterlängtad, viktigt och helt rätt. I de senaste mätningarna från Synovate/temo samlar S och MP tillsammans över 50% av sympatierna.

Laakso är också solklar över vem som bär ansvaret vid ett eventuellt nyvalsscenario och konstatera att blotta utsagan visar på Vänsterpartiets oförmåga till ansvar. En hel del kritik har kommit som går ut på att Sossarna nu väcker den fackliga rörelsens ilska i och med valet av mp framför V. Laakso konstaterar att V aldrig varit en del av svensk arbetarrörelse och att något större fackligt motsånd är osannolikt.

Så här tyckte högerbloggare:

 Per Ankersjö pekar i sitt inlägg på mp’s ganska målmedvetna strategi att uppfattas som ett salongsfähigt parti och som ett led i detta systematiskt marginalisera vänstern. Andra delar i denna grandiosa plan var att sortera ut flumminga saker som medborgarlön, knyta kontakter med facket och ge upp utträdeskravet i sin EU- politik. Gårdagens händelse måste givetvis betraktas som en stor seger för miljöpartiet. Också han perkar på det riskfyllda med S+mp och ett förmodat stöd av V. Han tvivlar på att denna uppställnng kan matcha alliansregeringen.

Dick Erixon ser uppgörelsen som ett sahlinskt misslyckande och återger argument från diverse media:

  • Risken, eller chansen ur Erixons perspektiv, att S+mp kommer att behöva V är övervägande
  • Kritik från facket
  • Mer utrymme för vänsterpopulism
  • S+mp tvingas till tvåfronts krig
  • Oppositionen blir splittrad

Det är intressant att notera att Erixon bedömer odlingsmarkerna goda för att så vänsterpopulism…. när alliansen gjort sitt bästa för att få svenska folket att bara bry sig om sin plånbok….

Johan Ingerö ser utspelet som en Socialdemokratins metamorfos från ett rörelse parti för arbetarklassen till ett socialliberalt värderingsparti. Ingerö menar att det därmed är guldläge för alliansen att ta över rollen som konserverande och statsbärande entitet. Analysen är riktig utifrån hur den politiska situationen historiskt sett ut i Sverige. Visserligen öppnar S upp garden en smula, men detta blott som en förberedelse inför kommande grön vänster kockout!

Gröna bloggare:

Maria Wetterstrand säger: Äntligen!!

Karin Strandås säger:

”Det här blir bra. Riktigt bra.

Socialdemokraternas trygga och stabila politik i kombination med miljöpartiets dynamiska och framtidsinriktade dito.

Och så Mona. Hon är ju så bra.

Borgarna kommer att attackera förstås. De vet att en kombinationen (s) + (mp) är farligare för dem än (s) + (v) + (mp). Let them come.”

 Christian Valtersson ser utspelet som en spännande lösning där utgången är lite mer oviss utan V. Han skulle också velat se en mer konkret politisk viljeinriktning och att den gärna skulle ha kommit redan för ett år sedan.

Själv skrev jag så här

Självklart är det här något enastående i svensk politik att S inte längre söker mandat för att ensamt regera. Och precis som Valtersson säger så spännande, inte bara för SCB nördar på valdagen, utan på vad som faktiskt kan komma ut av detta samarbete. Vilket nytt politiskt tilltal kommer att födas ur detta? På kort sikt blir det antagligen enklare att finna de förlösande orden och de nya famtidsperspektiven. På längre sikt kommer vänsterpartiets fördjupande ideologiska diskussion om social ekonomi, kooperation och stärkt demokrati vara saknad pusselbit för att stärka och utveckla civilsamhället. Dessa vänsterkrafter finns även i miljöpartiet och det kommer att bli än viktigare att värna dessa krafter från desillusion.

Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, S+mp, regeringsmakten, regeringssamarbete, Valet 2010, politik, partipolitik

Rödgrön framtidsallians formerad

Så har det då förmedlats till offentligheten, Socialdemokraterna och Miljöpartiet söker väljarnas mandat och förtroende att bilda en samarbetsregering. Detta sades vid en presskonferens klockan 13.00.

Någon timme sedan hamnade ett meddelande från Språkrören i min mailbiox:

”Idag, den 8 oktober 2008, deklarerar Miljöpartiet de gröna och Socialdemokraterna att vi vill bilda en rödgrön samarbetsregering efter valet 2010. Vi kommer gemensamt att utmana den moderatledda regeringen om regeringsmakten”

Så vackert.

Och så bra att man i god tid före valet är tydlig med sin viljeinriktning. Sedan kan man ju förstås under….vad tog Vänsterpartiet vägen och är det strategiskt riktigt att frysa ut Ohly och gänget. Det beror helt och hållet på om missnöjet med regeringen omvandlas från blott missnöje till en geniun vänstervåg.

Med detta avgörs om och huruvida det var strategiskt riktigt eller inte. Jag tror att det antagligen är strategiskt riktigt att marginalisera vänstern och att en vänstervåg följdaktligen uteblir. I all fall i perspektivet: vinna valet 2010.

Det finns naturlgitvis fler faktorer. Dels ett m er långsiktigt perspektiv där vi inte vet vad som lurar runt hörnet och i opinionen, men också utifrån ett samarbetsperspektiv ute i våra kommuner och landsting. Det är begripligt om vänsterpartister lite varstans surnar till.

Bortsett från detta är det en glädjens dag att se en framtidsallians formerad som i de stora viktiga frågorna kan ligga steget före istället för att hela tiden sacka efter. Och med en suck av lättnad ser vi en solidaritets allians bildad vars främsta syfte inte är att göra livet till en pina för de sämst ställda.

SEGER 2010 GOTT FOLK!!

Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, socialdemokraterna, politik, valet 2010, regeringsbildning

Är Riksbanken fight med Väderkvarnar över nu?

Nu sänker riksbanken styrräntan med 0,5 procentenheter. Inte en dag för tidigt att Riksbanken skuggboxning med inflationsspöket nu ringer ut den sista ronden. Den inflation som herrarna och damerna trott sig bekämpa med höjda räntor har till stor del utgjorts av själva räntehöjningarna. Den andra delen har varit relativprisförändringar på olja och mat, tja och så var det ju den där räknemissen från SCB på skopriserna.

Med pressade priser på olja, räntesänkningar och en allmänn lågkonjunktur lär inflationen ganska snar ligga runt de normerande 2% på årsbasis.

Andra bloggar intressant om: styrräntan, ekonomi, riksbanken, inflation

Media: DN, DN, Svd, Svd, AB

Fetmahype?

Läser på Aftonbladets nätupplaga om feta människor, några som tjänar pengar och en som är död. Tydligen tjänar de pengar på att sitta på små män, det kallas squasing….

På TV3 sänds ett program som enkom behandlar feta människors liv och leverne. Det är alltså någon slags hype att grotta ner sig bland valkar av mänsklig fettvävnad.

Vad är det som är så intressant?

Andra bloggar intressant om: fetma, generation fett, squasing

Börskraschen:Ekonomi ÄR psykologi!

Den finansiella krisen och de allmänna börshaverierna rullar på och fortlöper. I den enkla analysen är det lätt att se att allt handlar om psykologi. Krisens ärkeänglar heter Girighet och Rädsla och de skjuter sina pilar med aldrig Amors frenesi. Den Ängel som heter Tillit har fått sig en allvarlig törn.

Med införandet av komplicerade derivat, warranter och optioner är det lätt att kalla dessa för konstruerade fiktioner, liksom till skillnad från en hårklippning, en hundralapp, en guldklimp och en schysst inarbetad timme i verkstadsindustrin. I själva verket och om det överhuvudtaget finns en skillnad, så är det en gradskillnad.

Ekonomi är psykologi och psykologi är lika verkligt som något annat. Guld skulle bli värdelöst över en natt om alla plötsligt tyckte att det var värdelöst och alla var övertygade om att detta nya anti-guld tillstånd skulle vara för alltid.  Varför tror vi inte det? Jo, eftersom den mänskliga naturen tycks värdesätta vackra föremål och glimmande guldföremål har alltid hört till just detta. En realitet, kanske inte i filosofisk mening, men i psykologisk.

Andra psykologiska realiteter är girighet, tillit, rädsla och förtroende. Det finns inget som talar för att detta skulle ändras. Vad vi måste göra är att bygga samhällssystem som stimulerar en del av detta och dämpar annnat.

Att säga att människor är korkade och bara agerar efter psykologiska impulser är som att säga att ekonomin borde klara sig utan människor. Vi är människor!

Andra bloggar intressant om: finanskrisen, börskrasch, psykologi, ekonomi

Media: Svd, Svd, Svd, Svd, DN, DN, DN, AB, AB, AB