KIZZ – Gäsp…

Det gamla rockbandet Kiss har hittat hit till Sverige, igen, med samma gmla låtar som för tio årsedan och tjugo år sedan och tja faktiskt trettio år sedan. Minns när Lick it up kom i början av åttiotalet. Redan då kändes det som att storhetstiden var passerad, men visst och okej de släppte ett par album med några hyfsade låtar, men sedan Asylum och det måste vara dryga tjugo år sedan, har det inte hänt mycket, eller?

Kiss är väl inte riktigt lika patetiska som Rolling Stones, men den tiden kommer med stormsteg. Hoppas bara att de inser det i tid. Att döma av ett Youtube klipp har inte Twisted Sisters gjort det. Likaså minns jag med förfäran ett tv-program där Vince Neil, mötley crue, åkte omkring på småklubbar och kraxade. Sedan spottade han förstås upp sig inför mötley turnén.

Det ska väl sägas att jag aldrig gillat Kizz särskilt mycket, minns hur besviken jag blev när jag köpte Love Gun, en intetsägande skiva utan en bra låt. Destroyer är väl den i särklass bästa skivan.

Mer förväntans full var Kulturbloggen som tydligen haft nedräkning på evenemanget. Aftonbladet ger showen lysande recensioner. Och det är väl just det det är, en självgenererande megashow som bara bli mer spektakulär för varje år och decennier som går. I oceanen av ljus, ljud och explodrande bomber är det lätt att glömma att själva musiken är rätt usel.

Andra bloggar intressant om: Kiss, Kizz, gamla gubbar, hårdrock

Sol utan cancer – en helt ovetenskaplig idé

Jag har en helt ovetenskaplig idé om hur man kan sola utan att riskera att få cancer. En privat liten tanke som jag inte rekommenderar någon att följa men som skulle var intressant att få lite forskning på. Min tro är att hudcancer snarare än att komma från solen enbart är en kombination av solens starka uv-strålar och det vi moderna människor utsätter vår hud för. Vi fullstänidgt öser på tvål, schampo, krämer och parfymer på våra stackars hudar. Därmed gissar jag att hudens motståndskraft minskar.

Därför kära soldyrkar till vilka jag tillhör kanske vägen till hälsa går via en transformation till att bli stinkande och smutsiga varelse. Den gamla devisen att göra allt med måtta håller nog dock fortfarande bäst. Sola med måtta, tvåla in dig med måtta!

Aftonbladet skriver annars idag om hur man kan bli brun utan sol-  varför nu någon skulle vilja det?

Samma tidning visar också upp det nya bikinimodet, vilket jag antar är ett klädesplagg främst avsett för utomhusbruk. Miljöpartiet har förövrigt slagit fast på sin kongress att endast den nedre delen av utstyrseln ska vara villkorat för böljor blå ute som inom. För diskussion om detta gå hit

Andra bloggar intressant om: sol, sommar, cancer, hudcancer, huden, värmen, bikini, bara bröst

Vad vi egentligen redan visste är bevisat

Mina främsta argument för ekologisk produktion har aldrig handlat om dess naringsfysiologiska förträfflighet. Dels för att forsknigsläget har varit och alltjämt är osäkert, men också för att det industriella jordbruket så uppenbart dåliga miljökonsekvenser synts mig som det överskuggande problemet.

Nu skriver Svd att det finns studier som visar att ekologisk mjölk är nyttigare, åtminstone sommartid, än vanlig mjölk. Gott! Fler studier behövs på andra livsmedel. Även om det är en smula sorgligt, så är det enklare att driva igenom ett systemskifte inom jordbruksnäringen om det kan visas att det finns en påtaglig och direkt vinst för människan som konsument.

För de flesta av oss är det knappast förvånande att forskningen visar på sådana resultat som stödjer en ekologisk omställning. Även om det inte funnits vetenskapliga bevis så vi egentligen hela tiden vetat det som är ekologiskt också är bättre för oss som föda.

Andra bloggar intressant om: ekologiska livsmedel, ekologisk mjölk, jordbruk, forskning

Svensk politik fattigare utan ”Schlaug”?

Birger Shlaug skriver på sin blogg ett miljöparti som förlorat sina ideologiska rötter och sin forna rytkraft. Genom att konsolidera sig med socialdemokraterna inför valet 2010 riskerar miljöpartiet att ytterligare distansera sig från sitt ursprung och bli än mer utslätat. Svensk politik blir därmed fattigare menar Schlaug. Är det sant?

Ja, i viss mening är det sant. Vi har inte längre en Schlaug eller en likasinnad som i och med miljöpartiet kan få en plattform att ur en radikal synvinkel kritisera det västerländska konsumtionssamhället. En sådan plattform kräver blott att 4% stöder miljöpartiet och röstar in oss i riksdagen. Om målet med vår verksamhet är att skapa denna arena för en Johannes Döpare att skrika ut sitt budskap så är vi förmodligen fel ute i våra strategier. Jag håller med om att svensk politik skulle vara roligare om det funnits en sådan person i debatten. Vår uppgift är dock inte att göra politiken rolig utan att förändra världen. Våra frågor är allt för viktiga för att just miljöpartiet skulle upplåta denna plats.

Vi måste söka mandat och se resultat och det snabbt. En bra idé är då att vara begriplig och konkret och lägga förslag som folket accepterar. I annat fall kan bakslaget komma snabbare än ögat. Snarare än att prata om det eländiga konsumtionssamhället ska vi konkret visa att ett icke-materalistiskt samhälle är möjligt. Istället för att skrika på 30 timmars vecka nu och gensast, ska vi genom konkreta förslag visa att en förkortad arbetstid är möjlig. Istället för att klaga på alla prylar vi omger oss om ska vi lägga förslag om Fair Trade som på ett tydligt sätt visar att vår köpkraft har ett pris någon annanstans i världen och att vår ekonomiska styrka är en illusion buren av bland annat asiatiskt slavarbete.

Schlaug för också ett resonemang om politisk hemvist. Han skriver:

”Vi ser allt tydligare hur två regeringsalternativ står emot varandra. Man blåser upp skillnaderna, trots att man är överens om det mesta. Alliansen och Sosseblocket, med v och mp, är i realiteten poler på samma utvecklingsväg. Det handlar i praktisk politik om mer konsumtion, mer tillväxt, mer lönearbete. Mer av allt som kan räknas i pengar.”

”Rågången mellan grön ideologi och socialdemokratisk politik är hundrafalt bredare än de nyanser som skiljer socialdemokraterna från moderaterna.”

Jag menar att Schlaug här är tämligen onyanserad och en smula orättvis. Märker ni hur han i andra citatet jämför grön ideologi med socialdemokratisk politik, försåtligt eller bara väldigt talande? Som om det inte skulle vara en skarp rågång mellan en diskussion om naturens egenvärde och ett förslag om fastighetsskattens utformning. Det är ju också sant att S och V ibland i vssa sakpolitiska frågor är förvillande lika moderaterna, men är det verkligen bara nnyanser som skiljer dem åt ideologiskt. Som anhängare av en grön vänster vill jag snarare tro att den väsentliga skillnaden är att mp ligger Steget Före och att vänstern en gång ska vakna upp och solidarisera sig inte blott med arbetarklassen utan med hela landet och hela världen och jag till och med de ekologiska systemen. Den stora ideologiska skillnaden går mellan Solidaritet/Rättvisa och Frihet/Egennytta. Detta är inte blott nyanser!

Även om vi lämnar de ideolgiska höjderna menar jag att det är djupt orättvist att bunta ihop mp med de övriga partierna. Miljöpartiet är alltjämt ett parti som grundar sina poltiska övervägande i helt andra typer av värderingar och som har sitt ursprung i en utvidgad solidaritetspolitik och en nykter syn på vad som är värdefullt i livet.

Visionen som Schalug nämner lever fortfarande:

”Miljöparitet bildades utifrån visionen om ett helt annat samhälle där tillväxt, konsumtion och lönearbetet skulle få stå tillbaka för livskvalitet, mänsklig utveckling och mer fri tid för engagemang i det civila närsamhället.”

Den väsentliga skillanden är att några av oss börjat intressera oss för hur detta ska genomföras och bli verklighet….

Andra bloggar intressant om: schlaug, miljöpartiet, politik, ideologi
 

Vrinnevilistan i Rikspress

I Östergötland har vi ett lokalt sjukvårdsparti, Vrinnevilistan, som regerar tillsammans med Alliansens övriga partier. Tillsammans gör de en massa stolliga och/eller ogenomtänkta saker. Privatiseringar och avknoppningar som strider både mot rim, reson och inte minst svensk lag föreslås outsinligen.

Om detta kan man skriva spaltkilometer.

Tänkt nu dock blott och enbart citera lite ur den borgliga rikspressen:

”Nej, kommuner ska inte sälja verksamheter till underpris. I så fall skulle ju landets avknoppare snabbt kunnat sälja vidare till andra företag och göra miljonklipp. Vinster som borde ha tillfallit kommunen och dess skattebetalare.

Ändå finns det politiker som öppet hyllar ambitionen att bryta mot lagen. Lasse Pettersson är toppolitiker i landstinget i Östergötland och säger till Norrköpings Tidningar att ”Ibland gör man så för att provocera fram en förändring i lagstiftningen. Och vi känner att vi inte kan vänta på en lagändring.”
Pettersson ville gå vidare med en privatisering /avknoppning av närsjukvården i Finspång, NIF, trots att länsrätten hade underkänt affären.
I Östergötland styr Alliansen med stöd av Lasse Petterssons ”Vrinnevilistan”. Jag blir lätt skotträdd av sådana här vilda-västern-politiker. Och glad att jag inte tillhör just detta landsting.
Konkurrensverket reagerade i alla fall skarpt på domstolstrotset och krävde besked från landstingsledningen, som till slut backade från affären.

Tack och lov för att vi har svenska lagar, EG-rätt och konkurrensverk som skyddar oss från politiker som drabbats av avknoppningsfebern; att till varje pris sälja verksamheter till kommunanställda.
I Stockholm har det nytillträdda finansborgarrådet Sten Nordin (m), klokt nog, lagt avknoppningarna på is i väntan på att kommunen hittar en laglig strategi.””

Läs hela artikeln här

Andra bloggar intressant om: avknoppning, privatisering, Vrinnevilistan, Östergötland, Alliansen, politik

”En grön vision får en kropp”

”En grön vision får en kropp”, så utomordentligt slagfärdigt avslutade Maria Wetterstrand miljöpartiets kongress i Östersund. Det är precis det som miljöpartiet, ett politiskt parti, handlar om – att ge gröna idéer och visioner en realpolitisk kropp av framkomliga förslag. Miljöpartiet är inte en tankesmedja, däremot har vi en sådan, men vi är inte det utan ett politiskt part.

Ganska många av mp’s interna konflikter bygger på att man antingen missförstått denna distinktion helt eller har ganska skilda tolkningar över vart gränslinjen går.

När det gäller Medborgarlön kan man inte säga att det är en vision som nu fått en kropp i ett konkret förslag om trygghetssystemens utformning. Som vision är den och har alltid varit förfelad. Förslaget är snarare en transformation av en grön vilja att förenkla för människor inte minst de mest utsatta. Även på det här området ligger vi nu Steget före….

Att första steget nu är taget för att slopa utträdeskravet om EU i partiprogrammet är en förutsättning för att ge de gröna idéerna en större möjlighet att få en kropp i EU. Äntligen kan vi fokusera helt på att tillsammans med andra gröna partier i Europa göra EU bättre, kanske till och med riktigt bra…

Kongressen har varit mycket upplyftande. Många kloka inriktningsbeslut, två språkrör i toppform, en mycket kompetens partistyrelsen och en fantastisk bunt kongressdeltagare som insprierade kan gå hem och sätta fart på den växande gröna rörelsen.

Vi är på G och vi kommer att vinna!!

Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, miljöpartiets kongress, medborgarlön, EU

Krypa till Korset?

Konstitutionsutskottet har skickat ett antal frågor till Schenström och idag kom så svaret: en total avbön, en pudels vandring via golgata till korset…eller? Nja, vad hon säger är att hon var fullt medveten om vilket ansvar hon hade och att hon fått adekvat information om vad hennes uppdrag innebar och också genomgått utbildning och övning.

Frågan kvarstår om hon kunnat fullfölja sina plikter den där ödesdigra kvällen med TV4? Vad hon däremot erkännt i tidningen  Resumé är att hon under den perioden som incidenten ägde rum var utarbetad och hade dåligt omdöme och borde tagit ledigt. En naturlig tolkning är väl att det dpliga omdömet syftar på den där kvällen, men det kunde uttryckas explicitare.

Andra bloggar intressant om: schenström, regeringen

Allians på Kollision – med svenska folket!

Åter igen konstateras det i en undersökning att svenska folket inte vill ha Alliansens politik. För någon vecka sedan offentliggjordes en undersökning beställd av SKL. Där fastslås bland annat:

  • 90% föredrar ökad kvalitet inom äldreomsorg, skola och hälso- och sjukvård framför sänkt skatt
  • 85% kan tänka sig högre skatter för att stärka kvaliteten i en sjukvård för alla
  • 83% för motsvarande inom äldreomsorgen
  • 79% för motsvarande inom skolan
  • 69% för motsvarande inom barnomsorgen

Givetvis kan man inte dra slutsatsen att alla dessa verkligen är beredda till just detta. Det är lätt att säga, men när det verkligen gäller… Vad man däremot ganska säkert kan säga är det inte finns en majoritet för det omfattande systemskifte som nu äger rum.

Idag skriver så tidningarna om SEKOS undersökning om svenskarnas attityder till de statliga bolagen som regeringen med friskt humör tänker sig sälja ut. Även häer visar det sig att man inte har folket på sin sida. Posten, apoteket och SJ ska alltjämt ägas av staten om folket får bestämma. När man explicit frågar om de bolag som står på regeringens säljlista minskar stödet ganska mycket, men sammantaget är svenska folkets förtroende för regeringen utförsäljningspolitik låg. Blott 16% har förtroende för regeringen i denna fråga!!

En bloggare som argumenterar för utförsäljning och att svenska folket har fel i sin uppfattning är Politik, Funderingar och Foton. Några saker som där framkommer vill jag kommenter:

  • Bloggen säger att Telverket respektive Telias priser på mobilsamtal är ett bevis på att monopol leder till högre priser och en privatisering sänker desamma. Här kan man säga att det är ganska orättvist att jämföra en prisbildning i ett teknologiskifte med priserna i en mogen marknad decennier senare.  Ungefär som att jänmför en nedlagd elektronik firma som sålde platttv för 3 år sedan med dagens kedjor.
  • Bloggen tror att Apotekets priser kan sjunka om marknaden avregleras. Det borgligt styrda SKL dissar en sådan idé fullständigt. Sverige har både de bästa vinstmarginalerna och de lägsta priserna i kundled i världen. En OECD rapport härldeder dettta exklusivt till monopolet.
  • Posten har blivit sämre och sämre…. Har den? Annorlunda kanske, men inte sämre. Det finns inte postkontor, men väl ställen att hämta sin post på och så vitt jag vet kommer breven fram överallt i vårt avlånga land. Om en avreglering kan garantera att inga vita fläckar uppstår är oklart skulle jag vilja säga.

En än mer slängig argumentation står Badland Hyena för, läs här

Andra bloggar intressant om: utförsäljningar, monopol, apoteket, posten, telia, Mats Odell, regeringen, politik, statliga bolag, alliansen

Hur insiktsfull är man när man mördar någon i vredesmod?

Så var det klart. Pappan i Rödeby frias. Rätten kan inte avgöra om han visste vad han gjorde och går därför på försvaret linje som bygger på ett rättspyskiatriskt utlåtande där mannen antas befunnit sig i psykos. Jag har tidgare diskuterat det ganska ingående här.

JAg är tämligen skeptisk till psykoser som kommer och går en smula lägligt när ett dödande äger rum. Ärligt talat vem mer än den mest kallhamrade blir inte smula ”psykotisk” när man inser vad ens vrede ställt till med. Allt blod till hjärnan och förvirringen är rimligen total.

Är det också inte lite smula paradoxalt att mannen hävdar nödvärn samtidigt som han är drabbad av en allvarlig psykisk störning? Nödvärn är ju ett typiskt rationellt handlande. Jag vet att detta diskuterats förr. Psykiatrikern hävdar att nödvärn är en instinkt som ligger så djupt rotat att den kan tränga igenom en psykos. Tyvärr fungerar ju den instinkten lika bra på inbillade faror som saknar rationell grund.

Hela historien är naturligtvis djupt tragisk och jag är inte den som till varje pris vill sätta dit den där Rödebypappan, men en smula märkligt är det i alla fall.

Precis lika fundersam är givetvis offren och offrens anhöriga. Det är lätt att förstå mamman till den skottskadade 17 åringen och hennes ilska över tingsrättens beslut. Beslutet kommer att överklagas. Min stora sympati för detta!

Andra bloggar intressant om: Rödeby, Rödebymålet, pappan i Rödeby,

Miljöpartiet+Vänsterpartiet=Sant?

Jag ska nu adressera en fråga som jag omöjligen kan undvika, nämligen den diskussion som förts mellan miljöpartister på DN debatt angående vårt förhållningssätt till vänsterpartiet. Jag kan inledningsvis avslöja tt jag inte är särskilt förtjust i vare sig den ena eller den andra sidan. Kort kan man säga att den första artikeln brutalt sågar ett annat oppositionsparti, medan den andra stämmer upp i en reservationslös hyllningssång till samma parti. Den första är dock sämre, betydligt sämre…

Precis som Tomas Melin skriver måste man beakta artiklarnas klart skillda dignitet. Den första är en partistyrelsesanktionerad artikel undertecknad av partisstyrelsens sammankallande och GU’s bägge språkrör, den andra av ett fåtal lokalpolitiker. I sak spelar detta naturligtvis ingen roll men säger något om vilken som kan sägas stå för miljöpartiets linje.

När det gäller den första artikeln vill jag dela upp min kritik i två dimensioner rörande dels det faktum att man går till angrepp, dels på det som artikeln innehåller.

Att på detta ganska slarvig sätt gå till generalangrepp på ett annat oppositionsparti är både strategiskt och taktiskt felaktigt. Strategiskt ger det bilden av en splittrade opposition som inte förmår att fokusera på den verkliga måltavla, alliansregeringen. Taktiskt innebär det ett försvårat samarbete med vänsterpartiet på en rad olika ställen ut i landet. Det senare hänger på den bild som förmedlas genom artikeln, nämligen att huvudmålet inte är att peka på sakpolitiska kontroverser utan att helt enkelt ganska blint attackera. Några exempel:

  • V var motståndare till skatteväxlingen, nå det var S också och faktum är att vi själva börjar svänga en smula. Att då dra upp det mot V blir löjligt.
  • Betyg i skolan, skulle det blott vara ett problem gentemot V? Även där börjar vi själva svänga, mer skulle jag tro än V.
  • Arbetskraftsinvandringen, samma där, vi gjorde upp med de borgliga, inte med S.
  • Friskolor, kontroversen är obetydligt större gentemot V än gentemot S
  • Det är uppenbart att V band till kommunismen fortfarande lever. Är det? Kanppast.
  • Är verkligen en eventuell tystnad kring Tibet de senaste månaderna grund för att dömar ut hela dess utrikespolitik?

Sammanfattningsvis ger en sådan tunn argumentering intrycket att vi är ute efter blod inte en saklig diskussion. Det är sant att vi fastslagit S som huvdudsamarbetspartner. Det är ok, men då är det också det vi ska argumentera för´och låta kritiken mot V synas mellan raderna.

Den kritik som är befogad är det man i artikeln kallar för vänsterns överbudspolitik och var ett stort problem under gågna mandatperioders regeringssamarbete. Tomas Melin ser det som ett problem att V i en valrörelse har tillgång till så många fler extra miljarder och tycks mena att det är orättvist och oärligt eftersom dessa förslag aldrig har någon utsikt att realiseras. Det här är onekligen ett intressant problemområde. För samtidigt kan man ju tycka att det är väljarnas sak att avgöra om det ska bli överbudpolitik eller inte. Det är nu dags att föra in en mer aktuell artikel i resonemanget.

I en artikel i DN igår berättar V och mp om hur viktigt det är att alla partier i den ingående alliansen är fullvärdiga samarbetspartner. Detta sägs av samme person som någon vecka tidigare hävdat att V inte har något som helst att tillföra en sådan allians. Men även i den artikel är den springande frågan huruvida vi ska göra upp och kompromissa om en del av politiken före valet. V hävdar att man inte bör göra det och mp att man böra det. Samtidigt och paradoxalt nog andas debattartikeln inte en atmosfär av ”det här bör vi samtala om”, det här är vi inte riktigt överens om” etc, utan ”Det är här det rätta”, ”Vänstern har fel”. Ska mp prata ihop sig med V lär det i alla fall inte bli med GU’s språkrör.

I sak tycker jag att det är nödvändigt att vi pratar ihop oss på några centrala punkter, framförallt därför att det är vår chans att vinna valet, men också för att regeringstarten inte ska bli en gigantisk uppförsbacke. Vänsterpartiets spenderbyxor är en del av deras ideologi, låt dem hållas, det är i alla fall en budgetteknisik fråga som med rätta kan återkomma vid varje tillfälle då man lägger statsbudgeten. Det är inget konstingt med det, så har det alltid varit och väljarna är väl bekanta med problematiken. I Linköping har alltid V 100 miljoner mer än majoriteten….

Avslutningsvis menar Tomas Melin att den adra artikeln missar målet då det inte handlar om vad vi och vänstern är överens om utan huruvida vi kan samarbeta i de fall där vi inte gör det. Det får man nog säga är riktigt, men det överskuggande problemet är ju dock att den första artikeln så grovt missar just det målet. Istället hemfaller man åt hejdlös pajkastning ovärdigt ett seriöst politiskt parti.

Andra bloggar intressant om: miljöpartiet, vänsterpartiet, politik, valet 2010, röd-grönt, S+V+mp, politik

PS Jag tillhör en pragmatisk grön vänster som ryser när jag hör räntefria samhällen, avskaffa pengar och dylikt. Men har det inte gått lite långt åt andra hållet när GU skriver: ”Samhället behöver skapa bättre förutsättningar för människor att […} tjäna pengar”

 

 

Det blir Obama!

Efter gårdagen primärval pekar allt mer på att det blir Barack Obama som ställs mot McCain i höstens presidentval. Visserligen vann Hillary Indiana som profetiskt utmålats som en avörande delstat. Hårda fakta talar dock emot och det blir inte bättre av att Fru Clintons pengabörs sinar betänkligt. Resurserna och medvinden finns hos Obama och det ska mycket till för att dessa tingens ordning ska förändras.

Även om Hillary knappast tänker ge upp kommer jag i fortsättningen fokusera bloggandet kring McCain och Obama. Det är dags att mer på djupet skärskåda dessa kandidater.

Vi har en spännande höstkampanj framför oss.

Läs också: Svd, DN, Aftonbladet

Jag har egentligen aldrig tagit ställning till vilken av de demokratiska kandidaterna jag stödjer, men som miljöpartist får man nog ändå låta sig tilltalas av Obamas motstånd mot en skatterabatt på bensin. En populistisk fälla som Hillary med stora steg klampade in i. Bloggen Schlaug.se gör den uppenbara kopplingen till ett visst svenskt parti(och se hur opinionssiffrorna ser ut för detta parti!)

Som Per Ahlin påpekar är det två ganska svajiga halmstrån som Clinton kan klamra sig fast vid. Dels en omräkning i Florida, där faktiskt ingen kampanj genomfördes, dels tilltron till superdelegaterna, där Clintons ”case” alltmer urholkas, inte minst efter nattens duell.

Andra bloggar intressant om: USA, presidentvalet, demokraterna,  primärvalen, Obama, Clinton

Strålande tider för Ericsson?

Både ja och nej kan man konstatera efter att ha läst Aftonbladets nätupplaga. Å ena sidan är efterfrågan på företagets produkter på kraftig nedgång, samtidigt som den svaga dollarna pressar vinstmarginalerna. Men å andra sidan har de sina mobiltelefoner tillsammans med Sony som tydligen strålar något alldeles förfärligt.


En professor uppger att det numera står alldeles klart att det finns en koppling mellan telefonerande och viss typ av tumörsjukdom. Om man pratar i sin mobil ungefär en timme om dagen i tio år så fördubblas risken att utveckla en hjärntumör på den sida som man använder för att prata i sin mobil med.


Själv pratar jag max en timme i månaden så av den anledningen behöver jag nog inte känna oro.


Min magkänsla har alltid sagt mig att den nog inte är allt för hälsosamt att ha en strålningsmanick invid örat för länge. Däremot har jag skeptisk till oron för 3g master och dylikt. Beträffande Ericsson gör de säkert comeback med bättre telefoner och ett bätre konjunkturläge.


Andra bloggar intressant om: Ericsson, mobiltelefoner, hjärntumörer, cancer, mobil, mobilmaster, vetenskap, forskning

Blogg Comeback och Onlinespel

Jag har varit borta från bloggande väldigt länge nu. Skälen till det är många, men handlar kanse mest om att energin och viljan att hela tiden tycka saker ibland sinar och efter ett tag får svårt att återvända til sitt rätta sprudlande åsiktsmaskineri. Ett annat skäl är jag den senaste tiden varit sjukskriven och därmed inte riktigt i håg att skriva.

Eftersom ärlighet varar längst ska jag medge att jag varit tämligen uppslukad av en Facebook applikation Knighthood. Ett synerligen intrikat strategispel som kräver en djävuls tålamod. Framgångarna har väl varit modesta, men är det någon som vill ansluta sig till mitt Kungadöme är ingen lyckligare än jag. Att erkäönna tt något sådant trivialt tar min tid är förstås en snula pinsamt, men jag är blott en förtappad människa med vissa strategiböjelser. Har tyidigare biktat mig angående Civilization.

Har hittat ännu ett online spel vid namn Tribal Wars. Det verkar lovande även om det inte riktigt har Knighthoods minimalistiska skönhet. Fallen Swords lämnade jag innan jag ens börjat. Att attacker råttor blev lite väl löjligt…

Ett gott parit Schack slår fortfarande det mesta ska väl sägas så här avslutningsvis.

Beträffande min comeback ska jag inte lova något, men att jag nu faktiskt skrivit något bådar ändå för en fortsättning. Ingen kan ju påstå att det saknas ämnen att skriva om. Kina – Tibet – OS är förstås mycket intressant. Vi har ett val i Serbien som har stor betydelse för Balkans integretation med resten av europa. På hemmaplan pågår en vårdkonflikt som ser ut att bli långdragen. M.m.

Andra bloggar intressant om: bloggcomeback, comeback, onlinespel, strategispel, Knighthood, Tribal Wars, Fallen Swords