En reporter från Aftonbladet beger sig till det lilla samhället Rödeby där den uppmärksammade dödskjutningen ägde rum. Kadhammar är förstås ute efter något exceptionellt särskiljande och rubriken är redan satt, i alla fall ska den innehålla ordet ”terrorsamhälle”. Tyvärr kammar han noll. Rödeby är ett helt vanligt samhälle, kanske till och med litet lugnare än genomsnittet.

Var avvikande våldsyttringar äger rum är en slumpmässig historia. Det kunde lika väl hänt i Lyckeby eller Nättraby eller i någon helt annan del av vårt avlånga land.

Kadhammars rubrik blev ”Välkommen till Rödeby – ett helt normalt terrorsamhälle”. En mångtydig sats där han förmodligen spelar på någon av de mer perifiera tolkningarna, med utgångspunkt i att ett samhälle där ovanligt våld förekommit per definition är ett terrorsamhälle och att detta samhälle vid påseende visar sig vara normalt.

Lite roligt är det, men inte mycket. Rubriken syftar dessutom på mediebilden av samhället efter skottlossningen och bygger inte på en faktisk analys.

Andra bloggar intressant om: Rödeby, Kadhammar

Igår skrev jag lite lättsamt om Medias vinklingar och tog som ett exempel TV3’s program Lyxfällan där en Linköpingsfamilj tillskrivs inre konflikter som inte är förankrade i verkligheten. Problemen med Lyxfällan och dess bolag Meter Film AB verkar dock vara större än så. Företaget har tydligen som affärsidé att misskreditera människor på ett mycket utstuderat vis för profitens skull.

Jag fick en kommentar på gårdagens inlägg från Anki Thoresson som är mamma till en flicka som medverkade i första säsongen av Lyxfällan och som driver en hemsida med syfte att upprätta sin dotters heder och kämpa för att hon ska få sin rätt. Anki antyder att det skulle vara fler som drabbats än de som nämnts i media. Hur många?

Meter Film är samma företag som också står bakom det skandalomsusade Idol och det ökända programmet Big Brother. Även dessa program bygger på förnedring. Inte bara av deltagarna för  i fallet med Idol handlar det även om Juryns arbetsvillkor. En skitsak i sammanhanget men ändå symptomatiskt för ett företag utan skrupler.

Lyxfällans behandling av Ankis dotter är däremot ingen skitsak utan djupt tragiskt. I korthet kommer en ung människa med en smula trasslig ekonomisk bakgrund till Meter Film för att ansöka om medverkan i samband med att hon ska göra en nystart med ett eget företag. På så sätt kan ju denna nystart få en optimal professionell inramning. Istället för detta får hon ett gäng på halsen som stövlar in i hennes ekonomiska liv med blott ett syfte, nämligen att göra så ”bra” TV som möjligt!!

Försyndelserna är bland annat att man tillrättarlägger ekonomiska händelser inte utifrån vad som är optimalt för ekonomin utan för inspelningstiderna, exemplevis så avverkas en skog för sent eftersom ett kamerateam ska kunna vara på plats. Man slarvar med den bokföring som man säger sig vara experter på vilket innebär att hon förlorar sin F-skattesedel. I själva pogrammet framställs hon på ett synnerligen negativt sätt, egentligen som en regelrätt parasit på samhället. Tack för den hjälpen! Läs helat historien på Ankis hemsidan här. Den unga kvinnan, som heter Jenny, är själv förhindrad att kommentera saken på grund av det kontrakt som upprättades med Meter Film.

Fallet med Ankis dotter uppmärksammas i Expressen i augusti under rubriken Lyxfällan förstörde Jennys liv

En mer försonlig röst gentemot programmet,  men desto mer oförsonlig mot deltagarna är bloggen Ingenting att ta notis om:

”Här kan man alltså läsa om att folk som har varit med i Lyxfällan känner sig lurade och att deras liv blev ett helvete.

Jag blir så jävla trött ibland, hade doom ett bra liv innan? Om inte Lyxfällan kommit hem till dom och förstört hade dom haft det tip topp då? Om inte de varit med i Lyxfällan hade deras liv varit kanon? Om de inte varit med i lyxfällan hade de haft en jävla massa pengar över varje månad? Om de inte varit med i Lyxfällan hade dom slutat handla en massa skit på kredit?”

Nåväl, folk som gnäller och känner sig kräkta kanske inte alltid får ens sympati. Det är ju riktigt. Men när själva tanken och förespeglingen är att de ska få det en smula bättre, så är det väl bra om de i alla fall inte får det avsevärt sämre och dessutom hängs ut till allmän beskådan, eller hur?

De flesta bloggare som kommenterat Lyxfällan gör det i form av kommentarer eller analyser av själva innehållet framställt som objektivt och korrekt till exempel här och här Läs sammanfattningen på Knuff här.

Mina sammanfattande slutsatser handlar om en tid där gladiatormentaliteten ökar och vi kräver förnedring för att underhållas och där media snabbt agerar för att tillfredställa denna drift. Inte minst Meter Film har varit framgångsrika här med sitt Idol och sina dokusåpor. Men vi ser det överallt. Alex Schulman coh Henrik Schyffert spelar effektivt på dessa känslor.

Vad gäller Lyxfällan så kan jag naturligtvis inte veta säkert. Jag har Ankis ord att gå efter på hennes hemsida. Hon kan förstås blåljuga, men jag tycker att hon verkar trovärdig. Linköpingsfamiljen spär på bilden och andra verkar enligt vad jag läst på bloggar också ha uttryck liknande erfarenheter med Lyxfällan.

Att kalla det gangstermetoder är förmodligen en smula överdrivet men att Meter Film och andra bolag spelar hårt och cyniskt på i grunden osunda känslor står väl tämligen klart.

Vill hemskt gärna höra om det är någon som sitter på mer information angående Lyxfällan!

Andra bloggar intressant om: lyxfällan, Meter Film, förnedringsteve