Karla Lopez hoppar i protest

Miljöpartiets riksdagsledamot Karla Lopez väljer idag att lämna sitt uppdrag som lagstiftare. Hon anser sig mobbad, motarbetad och diskriminerad. En åsikt som inte delas av miljöpartiets gruppledare Mikaela Valtersson.

Eftersom jag är Riksvalberedare för miljöpartiet avstår jag från att kommentera saker som berör enskilda personer, men det finns en hel del saker av principiell natur som är intressanta.

Givetvis hänger detta ihop vad jag tidigare skrivit om Federleys våndor vid voteringsknappen – på vilket mandat sitter en riksdagsledamot egentligen? Och vad spelar den egna kompetensen och engagemanget för roll?

Mandatet kan sägas härstamma från tre skilda källor:

  • Väljarna
  • Partiet
  • Riksdagsgruppen

De flesta väljer nog att sätta partiet som det centrala i meningen att det är utifrån partiets program man gått till val på och sedan väger man av det mot dels specifika åtaganden som man anser sig gjort mot sina väljare, dels strategiska övervägande i relation till riksdagsgruppen. Men det är förstås inte självklart och inte en alldeles lätt avvägning att göra.

Givetvis krävs det rätt mycket av den enskilde ledamoten för att kunna göra en rimlig avvägning och kunna sätta in sig själv och sina åsikter i rätt perspektiv. Oftast fungerar det alldeles utmärkt.

Vad händer när det inte gör det? På grund av utfrysning, konflikter eller personliga tillkortakommande. Jo, man gör som man vill eller så avgår man! Givetvis måste partierna med alla medel först söka lösa problemen. Allt annat vore en brist på respekt inför de väljare som valt ledamoten. En riksdagsledamot har nämligen en nästan metafysisk/statistisk status i det demokratiska idégodset. Ungefär som att man när man väl valt statistisk metod så måste man följa den slaviskt. Är det tvåbarnspappor bosatta på udda gatunummer som ska undersökas då duger det inte med en dylik pappa på ett jämt gatunummer.

Min uppfattning är attt man på något sätt måste lösa ut den konfikt som idag råder angående det demokratiska uppdragets kvintessens. Följer ni länken ovan så får ni en idé. Följer ni den här bloggen som kommer ni garanterat stöta på fler uppslag vad det lider.

Andra bloggar intressant om: Karla López, miljöpartiet, riksdagen, demokrati

Kanske behövs det ett svenskt FBI ändå?

Folkpartiet lanserade igår tanken på ett svenskt FBI. Rikspolischefen har tidigare varit inne på sådana tankar.Frågan är vad det betyder? Spontant verkar det ju mest löjeväckande, inte minst pågrund av att vi är en nation och inte en federation, men vad betyder det konkret? Vi har ju en nationell insatsstyrka och en rikskriminal etc, så på vilket sätt vill Folkpartiet att saker ska bli annorlunda?

FBI 

Att det finns ett behov att möta den allt mer organiserade brottsligheten verkar ju klart. Idag har ett antal polishelikoptrar beskjutits. Vad betyder det? Försöker man oskadliggöra detta verktyg inför en kommande kupp av något slag? Ruggigt är det i alla fall.

Nå har jag förstått saken rätt så handlar Fp förslaget om att förstärka Rikskriminalen genom större befogenheter gentemot länsorganisationern samt att överföra eller tillföra resurser om cirka 200-300 man.

Det finns andra punkter i Fp förslaget som rör domstolar och avlyssning etc som är lite mer svårsmälta, men just detta om att ge landets olika delar en likvärdig och systematisk möjlighet att bekämpa kriminella organisationer känns spontant som en ganska god idé.

Vad tycker ni?

Andra bloggar intressant om: organiserad brottslighet, folkpartiet, FBI, rikskriminalen, polisen

Logik II

I denna andra del av min serie om logik ska vi börja nosa på det som jag i förra inlägget benämnde som Satslogik. Jag använde mig av följande exempel:

  • Ex. ” Om rökning är skadligt, så bör den förbjudas
  •           Rökning är skadligt
  •           Alltså bör den förbjudas”

Vi ser att den första premissen utgörs av två satser Rökning är skadligt och Rökning bör förbjudas. Genom satsoperatorn Om..så hävdas att det finns ett samband, om det är fallet, så är något annat fallet. I logiken kallas detta samband för Implikation. Ofta betecknas implikationen med en pil: ®

I förra inlägget sa jag också att logiken inte handlar om innehåll utan om form. Det är alltså irrelevant vad som sägs i satsen. Sambandet kan vi då istället uttrycka symboliskt: A®B, det vill säga Om A, så B.

Om vi går tillbaka till hela argumentet kan det då beskrivas som så här:

A®B

A

———

B

Det vill säga: Om A, så B, A, alltså B. Detta är ett giltigt logiskt bevis som kallas för Modens Ponens, så småningom ska vi också bevisa detta. Sträcket markerar övergången från premisser till slutsats och kan med fördel utläsas som ALLTSÅ.

En annan satsoperator är negationen som betecknas:

  • A®B
  • -B
  • ———
  • -A

Detta är också ett giltigt logiskt bevis som kallas Modens Tollens.

Negationen är en operator som omvandlar alla Sanna satser till falska och alla Falska satser till sanna.

Andra operatorer är Konjunktionen OCH som betecknas: Ù. Denna operator gör satsen A och B, sann om både A och B är sanna och falsk om någon av dem är falska. Denna intuitiva beskrivning kommer att göras mer formell i senare inlägg.

Ytterligare operatorer är Disjunktionen ELLER och den dubbla implikationen Ekvivalens: Ú, respektive«

Hädanefter kommer jag kalla dessa operatorer för Konnektiv. Den binder – connect – satser samman.

Negation

Icke

Konjunktion

Ù

Och

Disjunktion

Ú

Eller

Implikation

®

Om..Så

Ekvivalens

«

Om och endast om

 I nästa inlägg kommer vi i större detalj utreda egenskaperna hos konnektiven med så kallade sanningstabeller.

Andra bloggar intressant om: logik, satslogik, konnektiv

Min Musiksmaks Historia: Hårdrock – första mötet

Någon gång i slutet av lågstadiet hörde jag min första hårdrockslåt och blev en smula förälskad i dessa tongångar. Tyvärr upptäckte jag att sångaren i bandet redan var död och hade ersatts av en mycket blek efterträdare. Jag ger er nu min första hårdrockslåt, jag ger er AC/DC och Bon Scott – må han vila i frid:

Bon Scott eran bjöd på följande album:

  • High Voltage (1976)
  • Dirty Deeds Done Dirt Cheap (1976)
  • Let There be Rock (1977)
  • Powerage (1978)
  • If You Want Blood (You’ve Got It) (1978 (Live)
  • Highway to Hell (1979)

Dessa skivor innehåller otroligt många bra låtar, men ska jag tvingas välja en får det bli denna, LET THERE BE ROCK:

Jag definerade mig ännu inte som hårdrockare, men hade fått ett första outplånligt intryck. Än idag måste jag säga att denna musik av Bon Scott håller abslouta världsklass. I nästa del berättar jag om hårdrocken som vägval.

Andra bloggar om: AC/DC, hårdrock, Bon Scott