Blir inte riktigt klok på vad jag ska skriva en dag som denna. Internationella Kvinnodagen sätter ju vissa krav på att det man presterar åtminstone är halvintressant. Givetvis kan man ju som Tokmoderaten raljera en smula över sexistiska vägskyltar, men när man läser t. ex Johan Westerholms blogg inser man att frågan bär det djupaste allvarets signum. Det faktum att kvinnor strukturellt underordnas i samhället leder i extremfallet till ofattbara övergrepp. (Jag är inte totalt humorbefriad, tokmoderatens inlägg är roligt, men kanske inte just idag…)

Att se att patriarkala strukturer verkar i samhället får dock aldrig glida över i grova generaliseringar. Det är sällan bara en man som slår eller förgriper sig på kvinnor.  Ibland är det helt enkelt rimligare att säga att det var en psykiskt dysfunktionell person som utförde de handlingarna.

De patriarkala strukturerna visar sig inte i själva handlingen utan i det faktum att de alls är möjliga. Att vi kan slå varandra och hur detta framför allt integreras i konstruktionen av maskulinitet. Grunden gissar jag ligger i vissa djupt liggande manliga ideal som självständighet, styrka och kontroll. När dessa ideal övertydligt krackelerar på grund av sjukdom, psykisk sjukdom, arbetslöshet eller annat som kan uppfattas som misslyckande uppstår en förhöjd risk för manligt våld.

Det är helt uppenbart att motsvarande feminina normbildning interagerar och förstärker den maskulina konstruktionen.

Lösningen på det manliga våldet ligger sannolikt synen på våldet som sådant. Samtidigt är det väldigt svårt att se hur man ska angripa det som förhärliga våld utan att ta bort de komponenter som bygger upp idén om våld och som har ett självständigt positivt värde.

Jag tror att det som måste till är en slags manlig anti-våldsträning som måste starta redan i mycket tidig ålder, samtidigt som både flickor och pojkar jämställt uppmuntras till engagemang, entusiasm, vilja till kamp och ambitioner. Människan måste givetvis tillåtas vara explosiv och kreativ.

Det grundläggande argumentet för att införa ett sådant antivåldsprogram för pojkar är inte att att pojkar av födsel skulle vara mer våldsbenägna. Skälet är helt enkelt att män är starkare och kan åsamka så mycket mer skada, inte minst mot kvinnor.

Det är helt rimligt att den kvinnliga delen av befolkningen kräver det för en sådan tydlig riskgrupp och av denna riskgrupp att acceptera det.

Bloggat: Margareta Fransson, Annarkia, Grön landstingsblogg, Lenefors, Radikalen, Hagbom, Svensson, Oskorei, Helds HBT, Jinge

Media: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, MVT, AB, Svd, DN, DN

Andra bloggar intressant om: mäns våld mot kvinnor , patriarkala strukturer