Hårdare straff? En liten analys…

Signaturen Putte fnask tycker i en kommentar till mitt inlägg om före detta kriminella att jag pekar på de relevanta omständigheterna i sammanhanget, men låter meddela att har tycker att hårdare straff än vad vi har nu bör genomföras. Eftersom beröm alltid bör uppmuntras ger jag nedan en liten analys av vad man bör tänka på i diskussionen om hårdare straff. Jag ger i detta inlägg inte min egen syn på saken.

 Varför skall man överhuvudtaget straffa en brottsling? Är hårdare straff en lösning? Ett antal svar brukar ges: 

1. 1 För att avskräcka vederbörande och andra från att begå nya brott. För potentiellt kriminella förväntas en psykologisk effekt i det man räknar med att en del som skulle begå brottslig handling avstår från detta.
2. 2 För att skydda allmänheten för potentiella framtida brott begångna av brottslingen. Om den första punkten är tillräckligt effektiv blir denna punkt överflödig. Återfallsbrottslingen existerar inte eftersom fängelse straff upplevs som något fullständigt fasansfullt.
3. 3 För att tillfredsställa ett hämdbegär hos de som drabbats av brottslingen. Om ovanstående argument var av konsekvensetisk natur har detta argument deontologisk karaktär. Även om det bästa för brottslingen, brottsoffret (sett ur något objektivt perspektiv), och samhället vore att släppa/eller behandla brottslingen brottslingen fel vore detta orätt eftersom en förlust måste ersättas.
4. 4 För att alla måste stå till svars för sina handlingar. Vi skulle kränka brottslingens integritet och rationalitet om vi avstod från att straffa honom.

 Som ett analysinstrument, med vilket vi kan bedöma ovanstående argument, tecknar jag två alternativa bilder av hur man skall hantera brottslingar: 

A1 I det första alternativet tecknas bilden av fasansfulla fängelser med tortyr, svält och allmänt elände parat med extremt långa vistelsetider och utbredd användning av dödsstraff.

A2 I det andra blir fängelse en vårdanstalt och en arbetslöshetsåtgärd, fullt utrustad med läkare, psykologer, kuratorer, studievägledare med möjlighet till studier och praktikplatser. 

Helt klart verkar det första alternativet möta upp (1) mer effektivt. Frågan är hur korrelationen ser ut mellan straff och brottsfrekvens.(Empirisk Teori 1). Även om vi antar en maximal positiv korrelation, dvs maximalt straff ger minimal eller ingen brottslighet(ET1a), så kan vi ställa oss tveksam till den första modellen…….varför? A1 förutsätter nämligen att inga oskyldiga döms (förutsatt att vi accepterar den moraliska värderingen att detta skulle vara något orätt(Moralisk ståndpunkt 1)), dvs att rättsväsendet är perfekt i meningen att någon döms om och endast om vederbörande är skyldig(ET2).  

Det räcker dock inte att säga att det att döma oskyldiga är orätt utan det krävs att man säger att det är absolut pliktbestämt(M1a) att inte döma någon oskyldig. Man skulle nämligen kunnas hävda att det är prima facie pliktbestämt(M1b) att ej döma någon oskyldig, men att i en vägning mot ett maximalt brottsbefriat samhälle så väger vågskålen över för detta lyckorike(M2). Ju längre man går ifrån alternativ A1 desto rimligare verkar prima facie ståndpunkten vara. Å andra sidan blir ju effekten(enligt vår hypotes) mindre ju mer vi fjärmar oss från densamme.  För (2) är det mer oklart vilket alternativ som bäst tillgodoser dess krav på skydd. Egentligen är väl inte (1) och (2) separata punkter. Avskräckning är ju en teori(ET1x, där x är graden av avskräckning givet ett visst straff) om hur man kan skydda samhället, men (1) fokuserar på den avskräckande effekten på andra än den som begått den kriminella handlingen, medan (2) riktar in sig på den dömdes framtida karriär.

Vad som förstås är klart att om har en extrem lösning, där man avrättar ett stort antal och sätter de flesta övriga på livstid, upphör ju (2) att vara ett problem. Så (2) förutsätter antingen  att (ET1a) och dess närmast svagare varianter är falska eller den moraliska värderingen att det är orätt att tillämpa de bestraffningar som krävs för att förverkliga det som (ET1a) förutsäger. Åter igen ju svagare (ET1) blir desto mindre effekt(enligt hypotesen), men desto mer moraliskt acceptabelt.Om vi då istället antar att det är moraliskt förkastligt med dessa extrema straff  och att vi därför måste räkna med att släppa ut ett stort antal brottslingar i frihet. Hur skyddar vi i det läget allmänheten från vidare brottslighet från före detta fångar? Detta förutsätter givetvis att återfallsförbrytelse är ett problem (ET2). Det förutsätter också att det är möjligt att hindra brottslingar från återfall (ET3). I detta fall äntrar en (ET4x) scenen och kommer med en lösning. Om vi då antar att (ET4) tangerar den bild som målas upp i A2, så kan detta komma att strida mot en del moraliska principer.

1. En rättviseprincip
2. En ansvarsprincip
3. En integritetsprincip

Rättvisa A2 verkar förutsätta att brottslighet springer ur sociala missförhållanden, fattigdom, arbetslöshet och dålig utbildning. Modellen löser problemet genom att ge massiva insatser för att rätta till de levnadsförhållanden som de kriminella lever under. Problemet är att de allra flesta som lever under snarlika omständigheter inte begår brott (ET5). Teorin kan bara hävda att missförhållanden är en nödvändig förutsättning, men inte en tillräcklig. Tydligen kan den fria viljan sätta sig över sådant, vilket förstås är en svaghet hos (ET4). Det viktiga här är emellertid att det tycks föreligga en stor orättvisa (M3) gentemot dessa svaga grupper som inte begår brott. Inte bara förvägras de  massiva insatser, förmodligen måste de också via skattesystemet bidra till denna verksamhet.Ansvar.  Det vi måste ta ställning till här är hur vi skall förhålla oss till det tredje motivet till att acceptera bestraffning av brottslingar: hämnden! För det första verkar det förutsätta att offret har en rätt att utkräva hämnd (M4). En väg att gå är att hävda den empiriska premissen att lidande kan kompenseras med lidande (ET6), en teori om den mänskliga naturen alltså. Från moraliskt håll är vi antagligen benägna att fråga oss om det är rätt att luta oss mot sådana karaktärsdrag.

Det tycks föreligga ett moraliskt ideal rörande den civiliserade människan som strider mot att göra så. Varför är denna motvilja så stark? Kanske ser vi detta hämdbegär som något som befinner sig i ett fält, innehållande komponenter som blodstörst och barbari, som är svårförenlig med en uppskattad och eventuellt framgångsrik rationalitetsstrategi.

En annan väg att gå är att koppla det till tredje part, samhället, som på något sätt inte kan stillasittande åse att orätt begås. För åskådligheten skull ska vi föra ner det på en nivå där tredje part är en individ.

Anta att den fasansfulla mördaren står där i skogsgläntan med blodig kniv. Offren ligger livlösa vid hans fötter. Då kommer fadern rusande från ett annat håll och stelnar till fasa när han ser mannen och sina barn ett tiotal meter bort. Fadern är väl rustad, han har en pistol i ena handen och en mobiltelefon i den andra. När den första chocken ersätts av vrede och han höjer pistolen händer något oväntat. Mannen slänger ifrån sig sin kniv, kastar sig på marken och ber för sitt liv. Mannen utgör nu ingen fara, och polisen kan väntas anlända på några minuter om han väljer att använda mobilen. Visserligen finns nu inga förnuftsskäl för att skjuta mannen, men är moralen så intimt kopplad till rationalitet. Det är ju dina barn som ligger där i sitt blod. Vad är du för människa som kan lägga sådana band på dig? Relationen mellan förälder och barn är en relation som förpliktigar och ett brutet sådant kräver blodshämnd!(positiv och negativ neutralitet). Kanske är straffet delvis denna impuls institutionaliserad.

 Sammanfattning:

• ET1: korrelationen mellan straff och brottsfrekvens.
• ET2: att rättsväsendet är perfekt i meningen att någon döms om och endast om vederbörande är skyldig
• ET3: det är möjligt att hindra brottslingar från återfall
• ET4: straff förhindrar återfall
• ET5: Hämnd är en omistlig psykologisk mekanism

• M1: Bättre fria än fälla
• M2: Värderingen mellan å ena sidan risken att oskyldiga döms och å andra sidan de positiva effekter hårda straff kan tänkas ha.
• M3 God fångvård innebär en orättvis fördelning av resurser

En liten fördjupning angående avskräckning

Anta att vi tror att det är moraliskt rätt att straffa brottslingar hårt.

• P1 Straff avskräcker från kriminalitet
• P2 Minskad kriminalitet är värdefullt
• P3 En handlings nytta är det som gör en handling rätt
• Slutsats: Det är moraliskt rätt att straffa brottslingar hårt.

 Här är till exempel P1 positivt relevant för slutsatsen.Detta räcker dock inte eftersom det inte enbart är relationen mellan premisser och slutsats som räknas, utan även hur trovärdiga själva premisserna är. Därför måste vi inkludera för att A skall vara rättfärdigad i acceptera m, ett ytterligare TF n’, sådant att n’ är postivt relevant för n, och så vidare, ett n’’ som är positvt relevant för n’…..

•  P1 Om människor är medvetna om en hotande fara försöker hon aktivt undvika den
• P2 Straff är en hotande fara
• P3 Alltså kommer människor försöka undvika straff
• P4 Åtminstone någon väljer därför att undvika kriminalitet
• Slutsats: Straff avskräcker från kriminalitet

 Här är till exempel P1 positivt relevant för slutsatsen

•  P1 Självbevarelsedriften är genomgripande funktion i den mänskliga naturen
• P2 Funktionen tillhör ytskikten i människans psyke
• Slutsats: Om människor är medvetna om en hotande fara försöker hon aktivt undvika den

Slutsats: Straff avskräcker från kriminalitet.Här är P1 positivt relevant för slutsatsen.

Andra bloggar intressant om: brott, straff