I dagens pappersupplaga av Corren kan vi läsa på insändarsidan hur upprörda människor ha blivt av hur den svårt cancersjuka och döende Maria behandlats. Här två av rösterma:
Sverige är inte ett helt fattigt land, ändå tvingas cancersjuka söka jobb på arbetsförmedlingen. Det tycker jag är fel. Är man allvarligt sjuk måste man få koncentrera sig på att bli frisk, inte på sin försörjning. Jag tänker rösta på det parti som lvoar att bygga upp tryggheten för den som är sjuk. /Maud Karlsson
Jag blir förbannad när jag läser i tidningen om hur sjukförsäkringen har blivit. Jättesvårt sjuka som får en spark i baken ut ur sjukförsäkringen, för vad? Att man fått en sjukdom som inte går över snabbt, eller ens alls? Jag tycker man ska få stöd när man är så allvarligt sjuk, inte mindre. Det är fel att det har blivit så här. Låt allvarligt sjuka vara sjuka, utan att tvingas till socialbidragskontoret/Kent
Även bland bloggare har fallet uppmärksammats. Några som skrivit i ämnet:
Mats Johansson, Emil Broberg, Joakim Hörsing, Gunnar Gustavsson, Agneta Niklasson, Margareta Fransson, Nicke Bremer, Utan ramar, Gunvor G Eriksson, Martin Moberg,Rödgröna bloggare Östergötland,Jakob Björneke
Jakob skriver exemplevis:
Nu är inte deras belägenhet resultatet av elaka tjänstemän eller feltolkade regler på försäkringskassan utan ett resultat av det förändrade regelverk som den borgerliga regeringen drivit igenom vad gäller sjukförsäkringen. På söndag kan du göra Sverige lite rättvisare och lite humanare ta den chansen.
Dags för ny regering – Yes we can!!
Relaterat i media: AB, AB Debatt
Andra bloggar intressant om: fallet Maria, utförsäkrade, läsarstorm, sjukförsäkringen
PS Är du rödgrön bloggare? Skynda till BLOGGUTMANINGEN
Tankar om Politik 
Jag har själv en obotlig och kronisk cancer som diagnosticerades i slutet av mars i år. I början av juni menade min läkare att han inte kunde sjukskriva mig mer än på 25% i augusti och 50% i september och oktober eftersom jag skulle få problem med försäkringskassan om de tittade i min journal och såg hur pass mycket bättre jag blivit. Från sjukhusvistelse med syrgas i mars-april till helt mycket bättre i juni.
Jag började jobba samma månad som jag fick mina två sista cellgiftsbehandlingar, det funkade bra tack vare en väldigt flexibel arbetsgivare och en semestervecka.
Sen har det förvisso fungerat jättebra för mig att börja arbeta, jag har en jättebra arbetsgivare och älskar mitt jobb som inte är särskilt betungande varken fysiskt eller psykiskt. Men det verkar inte göras någon urskiljning, alla ska jobba. Riktlinjerna säger det och det och vi är inte individer. Hela den psykiska biten med att få en dödlig obotlig sjukdom tas det inte någon som helst hänsyn till.
Jag tror att det kan vara bra för många att återgå till arbetet också, men alla klarar det inte utan mår extremt dåligt av det. Det är ju som hon säger i artikeln, ska man inte få ha någon värdighet de sista åren man lever med en dödlig sjukdom?
Tack Kajsa för att du berättar om dina egna erfarenheter. Alla som möter myndigheter måste mötas utifrån def aktum att vi alla är olika och har olika förutsättningar. Dagens fyrkantiga regelverk för sjukersättning drabbar urskiljningslöst och det är det som vi måste rätta till.
/Joakim
har inte blivit bättre döende tvingas fortfraande gå ut och söka jobb och försäkringskassan letar efter orsaker att neka sjukersättning och drar ut på utredningen så lång dom kan lagligt