Läser i Aftonbladet om Stefan Branths utfall mot komptetens- och resursbristen i vården. Eller rättare sagt brister i vården skylls på en brist på resurser. Detta med anledning av att Aftonbladet uppmärksammar ett antal anmälningar mot Astrid Lindgrens barnsjukhus. Själv jobbar dock Branth på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fråga en läkare om vården brister så får du garanterat ett ja, fråga samma läkare om det finns brister på dennes avdelning, så brukar svaret bli nej.

Vården har blivit sämre hävdar Branth. Det är ett järvt påstående med tanke på att Socialstyrelsen endast genomfört en undersökning om vårdskador någonsin. Resultatet av undersökningen visar att problemet med vårdrelaterade skador är stort, hela 8,6%  av sjukhusvården innebär någon form av dylik skada. Av dessa fick en tiondel bestående men eller funktionsnedsättning.Av undersökningen framgår också att de flesta som får en vårdskada är äldre över 65 år. 

Lösningen som socialminister Göran Hägglund vill se är hårdare straff och indragna legitimationer för misstag i vården.

En läkare och en politiker – två lösningar. Var ligger sanningen? Pumpa in mer pengar i specialistsjukvården? eller Sätta upp en rättegångssal på varje sjukhus? Som upplagt för en mellanposition kan man tycka.

En sak är väl klart och det är att som kollektiv kan man inte säga att det saknas sjukhusläkare i Sverige. Däremot är ju inte kompetensförsörjningen jämt fördelad mellan specialiteter och i någon mån delar av landet. Vi behöver till exempel fler psykiatriker och geriatriker. På det hela taget är det svårt att se att vårdskador skulle ha ett starkt samband med bemaning och resurer på totalen. Kopplingen som finns är av mer strukturell art är min bedömning. Arbetet med att säkra vårdprocesser för t. ex äldre borde prioriteras bättre och få en högre status. Redan nu pågår det arbeten runt om i landet för att förbättra processen kring läkemedelsförskrivning, hygien och patientinformation. På alla områden finns rejäla förbättringspotentialer.

Med detta vill jag dock inte ha sagt att vården inte behöver mer resurser på sina ställen – sannolikt behöver hälso-och sjukvården öka sin andel av BNP för att möta medborgarnas behov, men att från ett fall på Astrid Lindgrens barnsjukhus dra slutsatsen att vi genast ska pumpa in pengar i svarta specialistsjukvårdshål är tämligen säkert en dålig strategi.

Och visst ja, Hägglund. Nej jag tror man måste gå varsamt fram. Vårdskador handlar oftast om strukturer inom vården där det är svårt och onödigt att lägga skulden på en enskild individ. Vid uppenbara brott ska naturligtvis rättsväsendet kopplas in men det är en annan sak.

Andra bloggar intressant om: hälso- och sjukvård, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, vårdskador