Oanmälda Självmord i Vården skapar Skygglappar mot förändring

Idag rapporterar Ekot att vart tredje självmord inom vården inte rapporteras in till Socialstyrelsen. Det allvarliga är förstås inte att SoS får en felaktig statistik, även om man inte på något sätt ska underskatta betydelsen av korrekta underlag.

Nej det allvarliga är att det psykologiska tillstånd en icke-rapportering skapa i vården. Som jag tidigare har skrivit behövs en rad åtgärder för att förbättra suicidprevention. Dessa åtgärder gynnas inte av att vårdpersonal befinner sig i ett tillstånd av förnekelse.

”På kort sikt måste dock en rad konkreta saker ske. Tillgängligheten till vård av psykisk sjukdom är en förutsättning för självmordsprevention, liksom tidig identifiering/upptäckt av ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa. Det måste vara snabb och enkelt att få det stöd man behöver. Att någon lyssnar som har rätt kompetens är A och O.

Effektiv självmordsprevention kräver också ett brett övergripande samarbete och samverkan mellan lokala aktörer. Anhöriga och närstående ska alltid kontaktas i samband med omhändertagandet av en självmordsnära patient om patienten inte uttryckligen motsätter sig detta.  Den bästa behandlingen för självmordsnära och deprimerade personer är en kombination av farmakologisk och psykologisk behandling. Nedan några åtgärder:

•  En allmän medvetenhet om hur ungdomar har det idag. Betydelsen av existentiell frågor etc. Olika former av tonårsgruper, tjejgrupper, killgrupper i samarbete mellan skola och ideella föreningar.
• Det allra tidigaste stödet måste utvecklas; skolhälsovård, vuxna som bryr sig, lärare med insikt
• Olika fomer av ungdomshälsa måste byggas ut där samtalsstöd finns lätttillgängligt och allvarligare fall tidigt identifieras. Samarbete kommun/landsting nödvändigt.
• Psykologisk coh kuratorisk kompetens vid vårdcentraler. Inte minst kompetens att upptäcka suicidala riskpersoner
• En mer öppen och tillgänglig specialistpsykiatri som på ett bra sätt kan kombinera psykofarmaka och terapi och som har välutvecklade mobila insatsmöjligheter. ”

Särskilt viktigt i detta sammanhang är att vårdpersonal upparbetar rutiner för att identifiera riskpersoner när det gäller suicid och att man har en handlingsplan för hur man ska hantera en situation där man möter sådana personer. I det ingår förstås en analys av vad som gick snett när det gick snett. Vilka strukturer saknades? Vilka rutiner bör till? Föra att detta överhuvudtaget ska kunna komma igång krävs ett kurage att faktiskt rapportera!

Andra bloggar intressant om: självmord, suicid, avvikelsehantering