Att döda delfiner

Aftonbladet rapporterar om delfinslakten i Japan. Bakgrunden är den ohyggliga film som spridits via Youtube, där denna företeelse visas in i minsta detalj. Spontant kan jag bara känna avsky och överträffas i den kategorin endast av jakt på människoapor, t. ex Schimpanser, som enligt min mening kommer väldigt nära mord.

 

Visserligen ska man ju akta sig för att döma andra kulturers vanor och traditioner, men vi lever ändå på 2000-talet i en värld som måste kunna gå att förändra också i nivå med traditioner och moraliska föreställningar. I en global värld är det rimligt att vi ställer krav på varandra.

 

Den svåra frågan och som indikerades i inledningen handlar om valet av djurart. Varför är det fel att just döda delfiner? Den andra frågan som rör den traditionella jakt- och slaktmetoden är förstås enklare. Djurplågeri är djurplågeri och det överallt, även i Japan, och ska således fördömas. Inget medvetet liv ska i onödan utsättas för lidande.

 

Vilka djur får man döda och vilka får man inte döda? En del som har styrkan att avstå från biffen och det av nötkreatur präglade landskapet har det förstås enklare. Inga djur bör dödas, slaktas och ätas upp! Vi som inte har denna styrka och har svårt att föreställa oss ett landskap och en kultur helt utan djurhållning i slaktsyfte får det förstås en smula mer besvärligt. Som en parantes vill jag dock i sammanhanget säga att det är min fasta övertygelse att vi måste minska vår köttkonsumtion högst väsentligt på grund av miljöskäl och i framtiden kanske också på grund av matbrist.

 

Min fråga nu är av mer moralisk natur och där det handlar om att antingen döda eller inte döda alls. Anledningen till att vi upprörs av delfin slakt är att delfiner är söta, vänliga och intelligenta. Rent allmänt kan en förteckning av omständigheter som utgör hinder för jakt se ut så här:

• Utseende
• Temperament
• Traditionellt nära relation till människan
• Intelligens
• Sällsynthet
• Likhet med människan
• Nyttan

 

Visa av punkterna, i synnerhet de tre första, kanske mer förklarar varför vi känner på ett visst sätt än varför det är fel i rationell mening. Kanske är det mer en fråga om estetisk indignation än en etisk sådan. Det finns naturligtvis en evolutionär förklaring till att vi sympatiserar med det sköna och det vänliga, dels i sig men också som en överföring från människa till djur.

 

Nytta kopplas ju till vad som är ett behov och vilka krav man ställer där kan ju variera. Ett minimum krav är väl att man inte dödar blott för att man tycker det är roligt.

 

Sällsynthet kan förmodligen kopplas till en kristen förvaltartanke. Vi människor har ett ansvar att vårda vår planet och att se till att djurarter inte utrotas.

 

Likhet med människan är viktig tror jag och beror på att vi intuitivt inser att vi aldrig kan kommunicera särskilt mycket med en fisk eller fågel vars livsbetingelser skiljer sig så markant från oss. En schimpans däremot har en livsvärld som är mycket lik vår. Det är därför jag menar att mord inte är ett långsökt epitet när en människoapa dödas av en människa. Det finns en potentialitet att vi faktiskt kan utbyta tankar med detta djur!

 

Så har vi då intelligens och grad av medvetande kvar. Delvis tror jag att vi felaktigt och enligt förra stycket tror att vi kan kommunicera med delfiner. Viktigare är nog trots allt att vi tillskriver delfiner en intelligens som gör dem kapabla att förstå att de är utsatta för jakt och medvetna om att de kommer att dö. Hur man än minimerar lidandet av själva slakten kommer de alltid förstå vad som händer med deras kamrater som släppas upp på flodbädden…

 

Därför tar jag bestämt avstånd från jakt på delfiner

Jag Ska Inget Ha har tidigare bloggat om delfinslakten, där finns också filmen

Andra bloggar om: delfinjakt, japan, etik, veganism,djur, djurrätt, delfiner

Pingat på intressant.se

Pingat på twingly.se