Justitieminister Beatrice Ask lämnar ett intressant förslag om att föräldrar ska få betala för sina barns brott. Responsen på detta är lätt att förutse. En del anser förstås att det finns en logik i att sända en tydlig signal om föräldraransvar. Andra ser att de som i realiteten drabbas är de redan mycket utsatta, ensamstående mammor i förorten med många munnar att mätta och med en redan mycket ansträngd ekonomi.

Kriminolog professorn Jerzt Sarnecki representerar väl den första kategorin av responer då han säger:

Det är ett bra förslag. Vi behöver olika sätt att förstärka föräldrars både möjligheter och skyldigheter att ta mer ansvar för sina barn. Vi vet från forskningen att föräldratillsynen är det avgörande för att förhindra brottslighet bland ungdomar

Tomas Bodström(s) faller in i andra linjens respons:

Föräldrar som har ungdomar som hamnat snett är redan väldigt utsatta, socialt och ekonomiskt. De har det kanske allra svårast i vårt samhälle.

Precis som Annarkia konstatera är problemet med barn som begår brott komplext eftersom barn befinner sig i ett sammanhang som knappast helt kontrolleras av föräldrarna/föräldern. Hon pekar på det omgivande samhället och nämner till exempel nedskärningar i skola och fritidsverksamhet.

Men ungdomskriminaliet och skadegörelse förekommer förstås inte bara i utsatta områden och givetvis innebär inte det faktum att man har låga inkomster och bor i en förort att man inte kan ta sitt föräldraransvar fullt ut.

Frågan är vad straffet ger och vilka de drabbar? Finns det en grupp av föräldrar för vilka 800o kronor är klart kännbart, men inte oöverkomligt och som på grund av risken att straffas ändrar sin barntillsyn? Och är denna grupp så stor att det är värt att lägga ytterligare bördor på människor som varje dag kämpar för att hålla näsan över vattenytan?

En ytterligare fråga är förstås om den eventuellt ändrade barntillsynen får effekt på barnens beteende. Ett nekande svar leder inte per automatik till slutsatsen att man inte bör straffa föräldrarna. Straff kan ju ha ett värde sig. Men gör givetvis ekvationen än svårare att försvara.

En möjlighet är förstås att man som nybliven förälder lägger upp sin uppfostringsstrategi annorlunda om man riskerar att få böta 15 år senare, men det är väl ändå ganska långsökt.

Jag har förstås inga definitiva svar på mina frågor, men tills jag har blivit motbevisad ser jag detta som ytterligare en komponent i regeringens generalangrepp på svaga och utsatta grupper i samhället.

Bloggat: Röda Malmö, Coppy me happy, Carl, Tornevalls Corner, Mona, Anything, Ravennas blogg, Frk F, Mad World, Stefan Stenudd, Blå Borgen, Mårten Schultz, Tonårsmorsa, Hobabs, Mot Ljuset, Åklagarbloggen, lassika

Media: DN, SvD, Expressen

Andra bloggar intressant om: föräldraransvar, ansvar, Beatrice Ask, regeringen, politik, juridik, skadegörelse, ungdomskriminalitet, straff, uppfostran