Hur skulle ett välordnat samhälle där allt är gott se ut? Ett samhälle där alla är överens om grundläggande värderingar och spelregler och där ingen politisk kamp av principiell natur förekom; hur skulle det se ut? Finns det något kännetecken för ett sådant samhälle som är oberoende av vilka värderingar och spelregler som antagits och rådde?
Dagens politiska partier skulle förstås vara överflödiga och sakna mening. Maktutövning skulle i mångt och mycket handla om tillämpad ideologi. Utifrån de erkända rationalitetsprinciperna skulle konkreta beslut kunna härledas. Makthavare skulle kunna vara ett yrke som man utbildade sig till och mer eller mindre motsvara direktörer i dagens förvaltningar.
Frågan som intresserar mig just nu är om det därutöver skulle kunna finnas ett utrymme för en vilja som överstiger viljan att vara principerna följsam? En sak som jag kommer att tänka på är viljan att entusiasmera, få människor att brinna och göra det lilla extra. Problemet är att detta ofta hänger ihop med omvälvning av något slag, vilket då per definition är något som siktar mot fundamentet.
Min hypotes är att det inte skulle fungera att bygga sett samhälle kring statiska rationalitetsprinciper utan att det åtminstone därutöver måste finnas en idé om mänsklig progression och utveckling. Vad detta innebär kan man alltid vara oense om!
Nu säger kanske någon att detta är ytterst hypotetiska resonemang och visst det är helt riktigt.
Det är ovisst om det ens i teorin går att skapa ett fullständigt rationellt system av koherenta principer. Och även om det är möjligt så är vi inte ens i närheten av att enas kring ett sådant. Samtidigt är det inte oviktigt menar jag att spekulera kring det ideala tillståndet eftersom det är dithän vi alla strävar som är politiskt engagerade.
Andra bloggar om: ideologi, politik, samhälle
Pingat på intressant.se
Tankar om Politik 
En kommentar