Olof Palme gjorde ett stort intryck på mig som barn och var nog den person som bidrog mest till att skapa min politiska ryggmärgsreflex och viljan att under mellanstadie- och högstadieperioden debattera politik ur ett tämligen allmännideologiskt perspektiv. Fler en en gång var jag nog rätt mycket ute och cyklade rent sakpolitiskt. Som 10-12 åring var det ju inte de pragmatiska och realpolitiska sidorna hos Plame man möte utan de flammande ideologiska talen. Jag minns väldigt tydligt debatterna mellan Palme och Fälldin, inte minst den där berömda då vi dagen efter kunde läsa att Palmes utskåping resulterade i att svenska folkets sympatier hamnade hos Fälldin. Jag var väldigt oförstående inför detta vill jag minnas.
Under en kort period på 80-talet var jag med i SSU. Anna Lindh var min ordförande på riksplanet och Palme partiledare för SAP. En rätt märklig känsla att båda dessa blev brutalt mördade på öppen gata. I kväll klockan 23:21 är det exakt 25 år sedan det första av dessa mord inträffade. Jag kommer att ägna kvällen åt att fortsätta läsa i den Palme biografi som Henrik Berggren skrivit.I bokens värld är Palme nu ordförande i studentföreningen och har precis anslutit sig till det socialdemokratiska partiet. Han befinner sig i fjällen, någonstans utanför Vilhelmina har jag för mig, där han för övrigt träffar Lisbet Beck-Friis.
Ägnar en liten stund till att lyssna på Palmetal på youtube. Ta till exempel Palmes framträdande på ANC-galan och jämför med den flathet som Carl Bildt och andra västledare uppvisat inför det som händer i Lybien:
Andra bloggar intressant om: olof palme
Tankar om Politik 
En kommentar